Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Andras erfarenheter - Nitriter som korrosionsskydd i vatten, av U T—h - Molybdentråd av gjutet eller pulvermetallurgiskt framställt ämne, av SHl - Flamresistent polyeten för ledningsisolation, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#.v
andras erfarenheter
Nitriter som korrosionsskydd i vatten
Nitriter är i likhet med kromater anodiska
inhibi-torer och oxiderar tvåvärdiga järn- och tennjoner
till tre- resp. fyrvärdiga. Mekanismen vid
inhibitio-nen är ej fullt klarlagd, då vissa forskare (Hoar,
Evans) utvecklat en oxidations-utfällningsteori,
medan andra anser att adsorptionen av inhibitorn i ett
monomolekylärt skikt vid anodiska platser blockerar
dessa.
Vid användning av anodiska inhibitorer kan för
låg inhibitorkoncentration medföra risk för
punktangrepp. Om klorider finns i vattnet, måste högre
inhibitorkoncentration användas. Nitriter ger mindre
angrepp på organiska material än kromater, är
mycket mindre giftiga, är ofarliga för huden och är
ofärgade. De sönderdelas emellertid lätt under pH
ca 6,5 och har alltså ingen verkan under dylika
omständigheter. De kan också möjligen förstöras vid
mikrobiologiska processer.
Ett exempel på natriumnitrits användning är 0,5 %>
tillsats till oljeemulsion i hydrauliska system,
emedan nitriter ej förstör packningar av organiska
material. Om vitmetall ingår i systemet, skyddas även
denna. Koppar och kopparlegeringar angrips ej,
men en viss fara för nitriters reduktion till
ammoniak får ej förbises, om spänningskorrosion kan
uppkomma i systemet.
I emulgerade skäroljor räcker ofta 0,2 °/o
natriumnitrit som korrosionsskydd. Efter betning kan
man med fördel sätta 0,5—1 %> natriumnitrit till
sista tvättvattnet för att hindra röstning. Vidare kan
natriumnitrit användas vid sprinklersystem, som
står under koldioxidtryck.
I bilars kylvattensystem kan med fördel
natriumnitrit eller ännu bättre 0,1 °/o natriumnitrit och
1,5 % natriumbenzoat användas. Härvid
undertrycker natriumbenzoatet det ringa angrepp på lödda
delar, som nitritet kan åstadkomma. En svag
alka-lisering av vattnet med fosfat, karbonat eller borat
är fördelaktig (T P Hoar i Corrosion febr. 1958
s. 63). U T—h
Molybdentråd av gjutet eller
pulvermetallurgiskt framställt ämne
Man har länge tillverkat fin molybdentråd av
ämnen erhållna genom pressning av molybdenpulver
till stavar som sintras vid hög temperatur. Ämnena
smids till grov tråd som dras till önskad grovlek.
Under de senaste tio åren har man emellertid,
särskilt i USA, utarbetat metoder för
ljusbågssmält-ning och gjutning av molybden i vakuum eller inert
atmosfär. Enligt denna metod kan man tillverka
göt på hundratals kilogram.
Det synes troligt att smältmeloden kan
konkurrera med den relativt komplicerade
pulvermetallurgiska vid tillverkning av ämnen för tråd, men det
är inte säkert att slutproduktens kvalitet blir
densamma. I Storbritannien har man därför jämfört
Fig. 1. Brottgräns och förlängning (200 mm prov)
vid förhöjd temperatur hos 100 p, molybdentråd
glödgad 10 min vid 1300°C, upptill framställd ur
smält metall, nedtill ur pulvermetall; o brottgräns,
• förlängning.
egenskaperna hos 100 jx molybdentråd, erhållen ur
de båda typerna av ämnen. Härvid har man funnit
att materialen rekristalliserar på olika sätt vilket
inverkar på deras hållfasthet vid hög temperatur.
Tråd av smält material har i stor utsträckning
rekristalliserat vid 1000—1100°C; vid 1250°C är
denna process avslutad, allmän korntillväxt börjar
och fortsätter kontinuerligt med stigande
temperatur. I tråd av pulvermaterial sätter
^kristallisationen in plötsligt först vid ca 1350°C och följs av
stark korntillväxt. Härvid uppstår ibland kristaller
som sträcker sig tvärs över tråden och kan vara
flera gånger så långa.
De båda materialens olikartade beteende vid
re-kristallisationen inverkar på deras hållfasthet vid
förhöjd temperatur (fig. 1). Glödgas tråden vid upp
till ca 1300°C har pulvermaterial tydligen större
hållfasthet än smält material. Det har emellertid
visat sig att det är liten skillnad mellan de två
materialen efter glödgning vid mer än ca 1800°C.
Då man i regel inte glödgar vid så hög temperatur,
bör pulvermaterialet föredras till fin molybdentråd
(G L Davis & P J Purdon i Metal Treatment &
Drop Forging dec. 1958 s. 495—501) SHl
Flamresistent polyeten för ledningsisolation
Tidigare gjorda försök att ge polyeten en viss
resistens mot lågor har vanligen lett till en betydande
försämring av dess fysikaliska eller elektriska
egenskaper. Man har emellertid nu funnit, att en tillsats
av upp till 36 °/o av en blandning i lämpliga
proportioner av klorerad paraffin och antimontrioxid
ger polyeten en viss "tillräcklig" resistens mot lågor
och en viss förmåga att fördröja förbränningen;
dess önskvärda elektriska och fysikaliska
egenskaper lär härvid bibehållas i tillräckligt hög grad.
Polyeten med hög molvikt ger en blandning med
relativt goda fysikaliska egenskaper och en tillsats
av litet butylgummi (upp till 5 °/o) förbättrar
produktens egenskaper ytterligare (Engineers’ Digest
maj 1959 s. 191). SHl
834 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
