Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Studium av cementtillverkningen med radioisotoper, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studium av
cementtillverkningen
med radioisotoper
539.155.2.004.14 : 666.94
Vid tillverkning av cement enligt våtmetoden
(t. ex. i Stora Vika) blandas råmaterialen
(finmald kalksten och lera) med vatten till
en suspension. Denna pumpas in i en roterugn
där först vattnet drivs av och sedan
koldioxiden från kalkstenen vid ca 1 000°C. I
sintrings-zonen, där temperaturen är ca 1 400°C,
reagerar kalk och lera varvid klinker erhålls. Denna
kyls och mals till cement.
Undersökningar utförda av L G Erwaix, G Lindström,
K Ljunggren & T Westermark vid Institutionen för
Fysikalisk Kemi, KTH, och P Sylvan vid Skånska Cement AB,
Hällekis; Proceeding of the 2nd U. N. International
Con-ference ön the Peaceful Uses of Atomic Energy, Geneva
1958 bd 19 s. 3—12.
Fig. 2. Doshastigheten vid olika tider under ett experiment med 10 mC
natrium 24;–-radioisotopens sönderfall.
Fig. 3. Schema över en cementugn med fast utplacerade detektorer.
Fig. 1. Aktiviteten i utloppet från 5 000 ms
behållaren. Mellan 5 och 10 h efter injektion av spårämne
överfördes 700 ms från en silo till behållaren.
Slambehållarens blandningsegenskaper
Vid Skånska Cement AB:s fabrik i Stora Vika
blandas råmaterialen med komprimerad luft i
700 m3 silor, och det erhållna slammet överförs
satsvis till en 5 000 m3 behållare genom ett rör
som mynnar ovanför suspensionens yta. Från
behållarens botten pumpas slammet till
roter-ugnarna. I den stora behållaren blandas massan
genom inblåsning av luft och med mekaniska
omrörare. Då suspensionen består av två faser,
studerades blandningseffekten vid två olika
experiment med det radioaktiva materialet i
vattnet och i den fasta fasen.
I förra fallet användes den kortlivade
radioisotopen natrium 24 (halveringstid 15,0 h) som
NaHC03 löst i en liten kvantitet vatten som
sattes till slammet i behållaren. Aktiviteten
mättes vid ugnsintaget med en
scintillations-detektor, nedsänkt i suspensionen och
kombinerad med en räknare som var förbunden med
en skrivare. Mellan 5 och 10 h efter tillsatsen
av spårämnet pumpades innehållet i en silo
över till behållaren. Den erhållna
aktivitetskurvan (fig. 1) visar att blandningen i
behållaren var effektiv.
Vid det andra experimentet bestrålades ca
60 g råmaterial i reaktorn R 1, varvid det fick
en aktivitet av några millicurie per gram,
orsakad av mangan 56 (halveringstid 2,6 h) och
natrium 24. Inga långlivade isotoper uppstod.
Vidare fastställdes att inget aktivt material
utlöstes vid preparatets behandling med vatten.
Det bestrålade pulvret sattes till slammet i en
silo, och luft blåstes in tills blandningen kunde
väntas vara god. Därefter pumpades slammet
till den stora behållaren och aktiviteten mättes
i flera punkter på olika djup i suspensionen.
Resultaten visade att aktiviteten snabbt spreds
i behållaren såväl i horisontell som vertikal led.
Bedömning av hälsorisken
Under bestrålningen och transporten beräknas
doshastigheten för det aktiva materialets inre.
Radioaktiviteten stiger under bestrålningen och
förblir nästan konstant under transporten
TEKNI SK TIDSKRIFT 1959 841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
