Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Industriell formgivning, av Rune G Monö och Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Dentalairstall. Borren drivs med tryckluft
och borr hastigheten kontrolleras med
fingertopparna i stället för med foten. Lösningen av
formproblemet fot-stativ år värd att uppmärksammas.
Formgivare är Rune Zernell och tillverkare Atlas Copco AB.
ökad vinst, inte bara på den enskilda
produkten utan även för hela produktionsregistret.
Detta senare medför t.ex. att man medvetet gör
en produkt, som är alltför avancerad för att
säljas i större antal. Genom sitt
uppmärksamhetsvärde drar den dock kunder till företagets
övriga produkter.
Vinsten av formgivningsarbetet erhålles
genom minskade produktions- och
distributionskostnader och genom ökad efterfrågan. En
större efterfrågan kan bl.a. skapas genom att
produktens användbarhet ökas, så att den så
långt som möjligt tillfredsställer konsumentens
krav. Konsumenten kan också påverkas av en
mer attraktiv utformning. En god formgivning
bör rimligtvis mer eller mindre tillgodose båda
dessa krav.
I detta sammanhang kan det vara av intresse
att med några ord diskutera förhållandet
mellan användbarhet och säljbarhet. Många håller
före att formgivarens enda uppgift är att göra
en vara mer attraktiv, och avsikten med denna
uppsats är bl.a. att visa oriktigheten av en
sådan uppfattning. Emellertid är det just då det
gäller mål och medel för ökad attraktivitet som
åsikterna bryts. Ju mer allmänt
konsumentin-riktad en industri är, desto lättare faller
tillverkaren för frestelsen att locka köparen
genom litet "glamour".
Formgivaren måste ha klart för sig, att han
ytterst har anlitats för att öka sin
uppdragsgivares vinst. Men han får heller inte glömma
att hans uppgift i lika hög grad består i att
tillvarata konsumentens intressen.
Användbarhet och funktion måste vara intakta. Så länge
den gränsen inte överskrides är det fråga om
estetiska och ekonomiska bedömanden, där
uppdragsgivaren för sin egen skull bör
undvika att spoliera formgivarens arbete genom att
"tycka". Formgivaren å sin sida bör besinna,
att även om han anser att hans formidé är den
enda sakligt och estetiskt riktiga och den som
i det långa loppet kommer att förränta sig, så
är det dock en fråga om huruvida tillverkaren
kan göra de erforderliga investeringarna för
ett ovisst resultat på lång sikt. Nyktert
omdöme måste här avgöra från fall till fall.
När det gäller formgivning och
försäljnings-mässig planering, kommer en faktor in i
bilden som tycks spela en allt större roll i dagens
läge. Det är de alltmer krympande
tidsintervallerna mellan modelländringarna. I exempelvis
bil- och radiobranschen har vi blivit vana att
räkna med årsmodeller. Där medför ju detta
lätt, att modelländringarna inte har någon
täckning i konstruktionen — ett förhållande
som inte synes vara särskilt eftersträvansvärt.
Nu tycks utvecklingen gå därhän, att
produkterna alltmer förkortar sina egna "liv" ur
formens synpunkt, och allt fler produkter tycks
således råka in i säsongmodellernas kretsgång.
Detta är en naturlig följd, alls inte enbart, men
delvis, av den ökade uppmärksamhet som
formen i sig själv har ägnats under de senaste
åren.
Vi måste emellertid här i Sverige i allmänhet
behålla modellerna under flera år för att få en
ekonomisk serielängd. Det har gjort, att vi
i stort sett varit förskonade från överdrifter
av modekaraktär, t.ex. i extrem strömlinjeform,
fartlinjer, krymplackering och firmanamn i
utdragen, sammanhängande text. Dessa saker
kan uppskattas mycket av allmänheten i ett
visst skede, för att kort därefter alldeles ha
mist sin dragningskraft.
En mer beständig företeelse är stilen, och
man kan förutsätta att varje formgivare — hur
individuellt och fritt från modeinfluenser han
än arbetar — ansluter sitt produktskapande till
sin tids stil, den stil som vuxit fram — och
fortfarande befinner sig i ett progressivt skede
— genom de krav vi ställer på produkterna,
både som tillverkare och som konsumenter.
Funktion
God formgivning innebär, att formen är ett
adekvat uttryck för funktionen, eller med and-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
