- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
856

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Industriell formgivning, av Rune G Monö och Hugo Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ra ord att formen understöder funktionen och
säljer den. En radiogrammofon skall inte vädja
till köparen genom att försöka likna en
barockbyrå, utan dess form skall skapa
förtroende för varans kvalitativa egenskaper just som
radiogrammofon. På samma sätt skall en buss
inte ritas, som om den hade en marschfart på
150 km/t, utan som 0111 den bekvämt kan
frakta största möjliga antal passagerare med
en hastighet av G0—80 km/t. En elspis skall
inte locka folk att tro att den är ett effektivt
kylskåp eller en bra tvättmaskin. Det är dålig
ekonomi och osund affärspolitik att låna
fjädrar. Man kan i alla fall inte flyga med dem.

Troheten mot funktionen är ett primärt krav,
när det gäller god formgivning. Oavsett vilka
medel man använder för att göra en produkt
attraktiv för konsumenten, får man aldrig låta
funktionen bli lidande. En vara kan, utöver en
praktisk funktion, även nå en dekorativ
funktion. Med detta menar vi då, att produktens
estetiska och konstnärliga värden medvetet
ges en uppgift till prydnad eller som uttryck
för en viss miljö. Sällan saknas någon av dessa
funktioner alldeles.

Konstruktion

God formgivning skall även adekvat ansluta
sig till konstruktionen. Den bör organiskt ha
vuxit fram ur och med konstruktionen, och
här betyder det intima samarbetet mellan
konstruktör och formgivare oerhört mycket. I
överensstämmelse därmed är det en fördel, att
formgivaren kopplas in så snart som möjligt.
Är det för tidigt för honom att ta aktiv del i
arbetet är det dock av stort värde, om han
får följa utvecklingen av projektet och får lära
känna motiv och premisser.

En god formgivning bör annonsera
konstruktionen på ett säljande sätt. Om en maskin har
en avancerad och i bästa mening modern
konstruktion, skall formen sträva att ge köparen
detta intryck på ett sätt som skapar förtroende.

Ett vanligt och ofta uttalat skäl för
formgivningsuppdraget är, att den egna produkten ser
gammalmodig ut, jämförd med
konkurrenternas produkter. Här har nyheten fått ett värde
i sig själv, som ytterst bottnar i det legitima
och riktiga kravet, att konstruktionen och dess
form måste vara en organisk enhet.

Önskvärdheten av detta intima samband kan
inte tillräckligt ofta upprepas. Enligt min
mening är det en felaktig utgångspunkt vid ett
formgivningsarbete att anta, att formen måste
vara resultatet av en serie kompromisser
mellan tekniska och försäljningsmässiga
synpunkter. En kompromiss innebär, att vederbörande
parter icke fått sina krav och behov helt
tillgodosedda. Målet bör vara en syntes, och
strävandena bör gå ut på att ge varje krav och
synpunkt berättigat utrymme i den slutliga
lösningen.

Detta kan naturligtvis betyda, att man tvingas
in på helt nya vägar. Alla samarbetande parter
bör naturligtvis därför vara inställda på att
kunna tänka om. När formgivaren, som kon-

856 TEKNISK TIDSKRIFT 1959

Fig. Snabbtelefon, utformad av Hugo Lindström och tillverkad av
Svenska Reläfabriken AB. Stockholm. Kåpan pressas av Skånska
Ättik-fabriken AB. Perstorp, i akrylnitrilstyrenplast.

sulterande, får kontakt med en ny produkt, är
han medveten om att han ofta framställer
många frågor och förslag, som för den inom
området erfarne kanske kan te sig absurda och
orimliga. Erfarenheten har emellertid visat, att
en sådan metod ofta stimulerar konstruktören
till tankar och idéer i nya riktningar
beträffande själva konstruktionen. Denna "rekyl"
representerar en sida av formgivarens verksam-

Fig. 5. Kallstukmaskin — exempel på hur man kan göra en ren
verkstadsmaskin till ett attraktivt föremål utan att ge avkall på de tekniska
kraven. Maskinen har gjorts mer ändamålsenlig yenom att man samlat
reglerdonen samt genom att man förenklat ytor och skyddande kåpor.
Formgivare är Rune G Monö och tillverkare Ulvsunda Verkstäder AB.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free