- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
867

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Fartygs sjöegenskaper, av F H Todd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fartygs sjöegenskaper

Dr F H Todd, Teddington

629.12.073

Under senare år har kraven på höga
fartygs-hastigheter gradvis ökat. Detta har flera
orsaker; konkurrens från flyget, ömtålig last i
större utsträckning än tidigare, önskan att fullt
utnyttja de stora investeringarna,
bränslekostnadernas minskande betydelse jämfört med
ökade byggnads- och driftkostnader samt
liggekostnader i hamn samt fartens betydelse i
framtida krig.

1 framtiden kommer atomkraft att möjliggöra
stora effektuttag under lång tid. Det blir
nödvändigt att fullt utnyttja denna kraftkälla för
att rättfärdiga de ökade kapital- och
driftkostnaderna.

Detta höga fartkrav innebär många problem
för skeppsbyggaren. Stor erfarenhet både från
modellförsök och provturer medger att en
skrovform kan framtagas, som uppfyller
önskade krav. Denna erfarenhet har emellertid
nästan enbart erhållits vid försök i lugnt
vatten. Mycket få systematiska data finns
tillgängliga för att bedöma inverkan av vågor och
grov sjö (Tekn. T. 1958 s. 729). Så gott som alla
fartyg har konstruerats på basis av optimala
egenskaper i lugnt vatten. Det är därför
troligt, att många fartyg ej har den bästa formen
med tanke på deras uppträdande till sjöss.
Detta gäller särskilt fylliga lastfartyg, där goda
lugnvattenegenskaper i inånga fall
åstadkommits med fylliga förskepp och långa slanka
akterskeppslinjer. Sådana fartyg vidkännes
kraftig fartförlust i vågor.

För att ett fartyg skall kunna bibehålla hög
fart till sjöss, måste både proportioner och
linjer väljas med tanke på detta. Det lönar sig
ej att man ökar maskineffekten för att ge
fartyget högre fart i lugnt vatten, om det ej
samtidigt kan hålla en högre fart i sjö än sina
konkurrenter med lägre effekt.

Det är därför nödvändigt att undersöka
orsaken till att farten går ner i svår sjö. Mycket
arbete har lagts ner på att studera den
fram-drivningseffekt, som fordras för att hålla en
viss fart i sjön. Denna effektökning är
emellertid endast en faktor i problemet. Analys av
loggböcker visar visserligen att den första
fartminskningen beror på ökat motstånd. Den
större fartminskningen vid svårt väder beror
emellertid på, att man måste dra ner
maskineffekten, för att minska de häftiga rörelserna
hos fartyget. Dessa påverkar passagerarnas och
besättningens bekvämlighet, förorsakar skada
på fartyg och last och kan t.o.m. hota fartygets
säkerhet. Man måste därför söka metoder, att
minska fartygets rörelser, så att befälhavaren
blir i stånd att fullt utnyttja maskinstyrkan. Ur
militär synpunkt är små fartygsrörelser
värdefulla när det gäller operationer med
hangarfartyg och avfyrning av robotar, samt
farthållningsförmågan särskilt värdefull när det
gäller eskort- och ubåtsjaktfartyg.

Fig. 1. Sambandet mellan fartygets längd L,
våglängden, stampningsperioden, fartygshastigheten och
fartygets rörelser vid gång mot sjö enligt E V Lewis.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0891.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free