Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Fartygs sjöegenskaper, av F H Todd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet kan nalkas antingen med samlad
erfarenhet av fartygs uppträdande till sjöss
eller genom modellförsök och teoretiska studier.
Många forskare har utfört observationer
ombord, som lett till vissa allmänna kunskaper.
Vid modellförsök kan man emellertid
genomföra systematiska experiment, där vissa
detaljer varieras en i taget, och deras effekt på
sjöegenskaperna bestämmas.
Det teoretiska arbetet med fartygsrörelser liar
en lång historia med bidrag från bl.a. Froude
och Krylov. Det har varit svårt att utveckla
teorierna för fartygsrörelser och deras
till-lämpning eftersom man dels tidigare saknat
kunskap om havsytan och dess analytiska
representation och dels på grund av den enorma
räknemängd som fordras vid numeriska
till-lämpningar. Tack vare oceanografernas insats
har vi numera en god uppfattning om
havsytans utseende, och dessutom har snabba
elektroniska räkneautomater minskat arbetet
med beräkningarna.
De moderna räknemaskinerna har emellertid
ej blott minskat arbetet, utan även öppnat nya
områden, som tidigare varit stängda. Vi
befinner oss nu på tröskeln till en utveckling
ifråga 0111 rörelser och sjöegenskaper hos
fartyg, vilken kommer att få stort inflytande på
framtidens konstruktioner. De ansträngningar
som ägnas problemet ökas också i alla
sjöfartsnationer.
Anordningar för modellförsök i vågor
Anordningarna för experiment i vågor har haft
många begränsningar. Oftast liar den
tillgängliga utrustningen varit en släpränna med
våg-bildare i ena ändan, så att försök kunnat
utföras med stampning och hävning rakt mot
eller rakt med sjön. Vågbildningsapparaten har
i allmänhet endast genererat regelbundna
vågor. Utrustningen var ofta otymplig med
mekanisk registrering och med modellerna låsta
på en rak kurs.
Utvecklingen av elektroniska mätutrustningar
med förmåga att mäta snabba förlopp liar raskt
ändrat bilden. Små modeller, 2,5—3 m långa,
kan nu köras med eget maskineri, de kan
manövreras med radio och stampning, rullning,
hävning, accelerationer och liknande storheter
kan mätas och registreras i modellen eller
överföras till land för registrering.
Armerade plastskrov har gjort modellerna
mycket lätta ocli starka och lämnat mer av
deplacementet över för utrustning. Emedan
rörelser och andra fenomen, som studeras vid
sådana försök är orsakade av hydrodynamiska
tryckändringar till vilka viskositeten lämnar
obetydligt bidrag, kan man godta mindre
modeller än som fordras för motstånds- och
pro-pulsionsmätningar. Detta underlättar
modelltillverkningen, minskar försökskostnaderna
och — vilket är viktigast — begränsar
storleken på de nödvändiga anläggningarna.
Värdefullt arbete kan därför utföras i de små
skeppsrännor, som oftast finns tillgängliga vid tek-
niska skolor och universitet. Många
anläggningar för arbete med sjöegenskaper hos
fartyg har nyligen byggts. Karaktäristiskt för
dessa är att man kan köra modellen i alla
riktningar i förhållande till sjön och generera
verkliga havsvågor i modellskala i stället för
regelbundna vågor. Efter kriget har åtta nya
bassänger av detta slag byggts eller är under
byggnad. En del av dessa är mycket stora1:
Bassängstorlek
m
Netherlands Ship Model Basin,
Wageningen, Holland ........ 100 X 24,5 X 2,4
Stevens Institute, Hoboken, NJ,
USA ........................ 23 X 23 X 1,4
National Physical Laboratories,
Teddington, England ......... 30 X 30 X 2,4
Admiralty Experiment Works,
Haslar, England ............. 122 X 61 X 5,5
Taylor Model Basin, Washington,
D.C., USA ................... 110 X 73 X 6,1
Kanada ...................... 122 X 61 X 3,0
Sovjet ....................... 170 X 70 X 5,5
Japan ........................ 183 X 134 X 6,1
(triangulär)
I allmänhet har bassängerna vågbildare längs
en eller två sidor. I en del fall kan vågbildaren
åstadkomma oregelbundna vågor, antingen
genom kontinuerlig ändring av varvtalet eller
genom att vågbildaren är utförd i sektioner,
vilkas fasförskjutning varieras.
Minskning av
hävnings-och stampningsrörelserna
Stundom kan resonans mellan vågrörelserna
och fartygsrörelserna ej undvikas. Rörelserna
kan då reduceras genom att dämpningen av
svängningsförloppet ökas.
Man vet för närvarande ganska litet om
dämpningskoefficienterna för olika skrovformer,
men det tycks som om större bredd och mera
V-formade sektioner är fördelaktiga, liksom
naturligtvis stampningsfenor (motsvarande
rullningsstabilisatorer) i för- och akterskepp.
Verkan av fasta fenor vid bogen har
undersökts vid Massachusetts Institute of Technology
samt vid David Taylor Model Basin med en
modell i "60-serien"2. Man erhöll följande
resultat i vågor (med förhållande längd/höjd =
30) vid en bogserkraft motsvarande V/J/L =
0,8 i lugnt vatten.
Våglängd
Fartygslängd
Fart i vågor
Fart i lugnt vatten
Stampning [-(helsvängning)-]
{+(helsväng-
ning)+}
1,0* 0,40 9,5°
1,0? 0,62 2,7°
1,5l 0,55 12,5°
1,5" 0,67 7,8°
utan, - med fena.
Fenorna placerades nära kriet och hade en
spännvidd på varje sida lika med 3,3 % och
en kordlängd vid rot och spets lika med 4,2 %
resp. 2,9 % av fartygslängden. Deras totala
868 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
