Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Automatiska sprinkleranläggningar, av Arne Hägglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande lydelse: "Sprinkleranläggning skall
automatiskt och omedelbart efter
sprinklerutlös-ning tillföras lämpligt vatten från tillräcklig,
frostfri och alltid tillgänglig vattenkälla."
Med utgångspunkt från denna regel har
detaljföreskrifter införts för olika typer av
vattenkällor. Därvid har som "tillräcklig" ansetts
en vattenkälla, som under 90 min (förut 240
min) kan ge erforderlig vattenström vid
erforderligt tryck. Sådan vattentillförsel kallas i
reglerna för "primärt vattentillopp", som alltså
är den viktigaste (uthålligaste), om
anläggningen har flera tillopp, övriga icke uthålliga
tillopp kallas sekundära vattentillopp.
För att ett primärt tillopp skall kunna godtas
som enda vattenkälla för en automatisk
sprinkleranläggning fordras bl.a. att tilloppet skall
vara "omedelbart verkande", dvs. vatten skall
komma från sprinklerhuvudena så snart de
öppnar. Ett vanligt exempel härpå är den
kommunala vattenledningen, där vattnet trycker
direkt på huvudventilen i sprinkleranläggningen.
En annan vanlig vattenkälla är en damm eller
sjö — lågt belägen — varifrån vattnet pumpas
med hjälp av en särskild sprinklerpump till
sprinkleranläggningen. Innan pumpen sugit
upp vatten ocli kommit igång, kan det dröja
flera minuter. Detta vattentillopp är således
inte omedelbart verkande och måste
kompletteras med ett omedelbart verkande sådant. Den
vanligaste anordningen härför är hydroforen,
som då blir sekundärt vattentillopp.
För att underlätta användning av de
kommunala vattennäten för sprinkleranläggningar, har
vissa specialbestämmelser förts in i de nya
reglerna. En vanlig metod att kompensera ett
för lågt tryck i det kommunala nätet är att
koppla in en särskild pump, som höjer trycket
i sprinkleranläggningen till föreskrivet värde.
Innan denna pump kommit i gång, skall
trycket och vattenförsörjningen i
sprinkleranläggningen upprätthållas med en omedelbart
verkande anordning, vanligen en hydrofor.
Dennas volym får dock (mot viss sänkning av
sprinklerrabatten) under vissa villkor minskas
till lägst 35 % av eljest föreskrivet värde.
Ett då och då diskuterat problem är om
vanliga brandposter får anslutas till en
sprinkleranläggning. Reglerna intar i princip en
restriktiv ställning härtill. Anledningen till detta är
dels att sprinkleranläggningens egenskap av
"effektiv pytsspruta" kan äventyras, om en
mängd brandposter anordnas med därav
följande möjligheter till okontrollerad
vattenavtapp-ning i svårare fall, dels att
sprinkleranläggningen med dess många känsliga detaljer utsättes
för onödig slitning, om dess pumpar, ventiler
m.m. skall behöva sättas igång vid varje
tappning från brandpost.
Sprinklerreglernas fordringar på
vattentill-lopp — inklusive strömtillförsel, startorgan,
elektriska manöverorgan etc. — bygger i
princip på att dubbel säkerhet önskas på vitala
punkter. Detta krav — som kommer igen t.ex.
i kraven på krafttillförsel till pumpar och
startorgan för sådana — är inte bara ett arv från
föregående bestämmelser utan har i realiteten
utformats efter noggrann omprövning av de
gamla reglerna med ledning av erfarenheter
från olika områden. I några fall — det gäller
särskilt startrelä för sprinklerpump (i
hydrofor) — har de gamla reglerna skärpts genom
krav på dubblering av kontaktorganen.
Tryckförluster och rörnät
För att kontrollera om de gamla reglernas
bestämmelser om rördimensioner i
anläggningarna möjliggör tillfredsställande vattengivning
har omfattande kontrollberäkningar och vissa
försök gjorts för olika typer av anläggningar.
Det visade sig nödvändigt att något skärpa
fordringarna på dimensioneringen av de
klenare rören i anläggningarna. Hänsyn har
därvid tagits till gällande svensk rörstandard.
Som ett led i arbetet med
kontrollberäkningarna införskaffades uppgifter om vilka
tryckförluster som olika sprinklerfirmor räknar med
i rörledningar och rördetaljer av olika slag. För
att få jämförbara resultat vid beräkning av
tryckförluster och därmed rättvis utgångspunkt
för t.ex. offertgivning från olika firmor, har
normalvärden för tryckförlusterna fastställts
och dessa har intagits som bilagor (i kurvform)
till sprinklerreglerna.
Samtidigt har regler för detaljberäkning av
tryckförluster införts. Dessa avser att
möjliggöra rördimensionering även i de fall
sprink-lerantalet på rören avviker från vad som
förutsatts i de schematiserade fall som anges i
föreskrifterna. Vid den fullständiga
tryckför-lustberäkningen utgår man från att övertrycket
vid den ogynnsammast belägna sprinklern inte
får understiga 0,35 kp/cma, som således gäller
som minimitryck för tillfredsställande
vattengivning från en sprinkler. De största
amerikanska sprinklerlaboratorierna har gjort
omfattande undersökningar, som visat att denna
tryckfordran är berättigad.
För utförande och förläggning av rörledningar
har vissa nya bestämmelser förts in i reglerna
och detsamma gäller ifråga om olika detaljer
i anläggningarna, mätinstrument, ventiler,
sprinklercentral m.m.
Brandkårsalarmering
Det är av stort värde om brandkåren kan
alarmeras, när en sprinkleranläggning träder i
funktion genom brand. Brandkåren har
yrkes-kunnigt folk, som kan ta ansvaret för att
sprinkleranläggningen avstänges vid lämplig
tidpunkt, kan vidta åtgärder för att minska
vattenskador samt kan sörja för att risken för
eventuell brandspridning elimineras m.m.
För att stimulera till sådan
brandkårsalarmering från godkända sprinkleranläggningar har
man höjt den maximala brandpremierabatten
från 50 % till 60 om anslutningen sker till
brandkår av godtagbart slag. I föreskrifterna
har vissa fordringar införts om
brandkårsalar-meringens utförande.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
