Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Radioaktiva spårämnen i cellulosa- och pappersindustrin, av Lars-G Erwall och Knut Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars-G Erwall
Fig. 1.
Undersökning av
cirkulationen i två
sulfitkokare;
t. v. 1, t. h. 2.
Radioaktiva spårämnen
i cellulosa- och pappersindustrin
Civilingenjörerna Lars-G Erwall och Knut Ljunggren, Stockholm
Vid undersökningar med radioaktiva
spårämnen, särskilt i fullstor drift, används "öppna"
strålkällor och radioaktivt material införs i
diverse produkter. För att korrekta resultat
skall erhållas och för att tredje man inte skall
utsättas för strålrisker måste vissa synpunkter
beaktas redan vid valet av spårämne.
Detta måste sålunda uppfylla vissa
fordringar. Dess kemiska eller fysikaliska egenskaper
skall överensstämma med det materials som
skall följas. Vid kemiska studier måste
spårämnet vara en isotop av ett visst element. Vid
fysikaliska studier fordras bara att spårämnet
på ett representativt sätt följer en given fas
eller ett givet material. I det senare fallet kan
spårämnet väljas bland ett stort antal nuklider.
Spårämnet måste utsända strålning lämplig
för den mätmetod man ämnar använda. Skall
det t.ex. följas med mätningar genom väggen
av ett rör eller kärl, måste strålningen vara
tillräckligt hård för att tränga genom
materialet. I sådana fall väljer man därför en
y-strålande nuklid.
Spårämnets halveringstid måste vara så lång
att mätningar kan göras under hela den tid
undersökningen pågår. Den bör emellertid å
539.155.2.004.14 : 676
andra sidan vara så kort som möjligt för att
långvarig förorening av t.ex. en produkt skall
undvikas. Då de flesta hittills gjorda
undersökningarna har varat några dygn, har det
använda kärnslagets halveringstid oftast varit av
storleksordningen ett dygn. Aktiviteten minskas
då till ungefär en hundradel av den
ursprungliga på en vecka.
Flödesmätningar och st römningsstud ier
Allmän teknik
Spårämnet injiceras i en vätskeström, löst i
en liten volym av den aktuella vätskan. Vid de
allra flesta undersökningarna är denna vatten,
varför man använder vattenlösliga salter av
t.ex. ^Na, ^Cl eller 82Br. Strömningshastigheten
mäts genom bestämning av passagetiden mellan
två mätpunkter för strålningsmaximum eller
genom användning av utspädnings- eller av
totalimpulstekniken.
I första fallet bestäms tiden för den märkta
vätskans passage mellan två mätstationer. Om
rörets tvärsektion är känd, kan volymen per
tidsenhet beräknas. Vid den andra metoden
utnyttjas kontinuerlig inblandning av en
spårämneslösning med känd halt i vätskeströmmen.
Spårämneskoncentrationen i prov, tagna
nedströms, jämförs med en alikvot del av den
injicerade lösningen. När jämvikt nåtts kan
flyt-liastigheten beräknas (Tekn. T. 1954 s. 505).
Totalimpulsmetoden, som utvecklats av Hull1,
är grundad på förhållandet att det totala
impulsantalet från en kvantitet spårämne som
passerar en detektor och registreras av en
impulsräknare är omvänt proportionell mot
strömningshastigheten.
Proportionalitetskon-stanten kan lätt bestämmas genom statisk
kalibrering med samma mätgeometri och en
lösning med känd spårämneskoncentration.
Om strömmen fördelas på flera klenare rör„
ger en mätning på vilket som helst av dem det
totala flödet oberoende av
fördelningsförhållandet under förutsättning att spårämnet
injicerats före förgreningen.
Vätskevolymen i ett komplicerat system kan
erhållas genom utspädning av en tillsatt spår-
TEKNISK TIDSKRIFT 195? ($77
Knut Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
