Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Sveriges elförsörjning 1965—1980—2000, av Sven Lalander och Rolf Gradin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftverken kan utnyttja inhemska
urantillgångar.
Förutsättes däremot att eluppvärmningen inte
blir konkurrenskraftig och att industrins
energistruktur inte ändras, blir utvecklingen av
totala elförbrukningen 80 TWh/år 1980 och 150
TWh/år 2000, vilket med en successivt
avtagande exponentiell ökningstakt innebär ett
minimialternativ.
Det ligger i sakens natur, att en prognos blir
mer och mer osäker ju längre framåt i tiden
den sträcker sig. Att ge en prognos för
elförbrukningens fortsatta utveckling under detta
århundrade inom den ram som formas av de
nämnda maximi- och minimialternativen är
därför svårt och inte heller nödvändigt här. I det
fortsatta behandlas därför
produktionsapparatens utveckling vid de båda alternativa
belastningsutvecklingarna.
Kraftbalanser
Tre tidpunkter har fixerats i det föregående:
1965 som vi i dag mycket väl kan överblicka,
1980 som vi i dag tror oss veta något om, och
2000 som vi i dag vet mycket litet om.
Våra möjligheter att täcka elbehovet dessa år
skisseras i tabell 1.
År 1965
De pågående ocli planerade
vattenkraftutbyggnaderna är tillräckliga för den prognoserade
förbrukningen. Värmekraft fordras därför
endast för torrårskomplettering och
spetskraftproduktion. De första atomkraftverken är i
drift. Möjligheterna för tillfälliga elleveranser
till "sekunda" elförbrukning är stora under
goda vattenår. Det stationära energibehovet
tillgodoses till nära en tredjedel med elkraft.
År 1980
Vårt lands tillgångar på utbyggnadsvärd
vattenkraft beror på atomkraftens
konkurrensmöjligheter och på önskemålen att ur
naturskyddssynpunkt bevara vissa vattenfall. Här
uppskattas att totalt 80 TWh/år kommer att utnyttjas
(Tekn. T. 1954 s. 580).
Atomkraften är 1980 av stor betydelse i det
högre belastningsalternativet och svarar för
27 % av den totala elproduktionen.
Produktionen av 31 TWh/år atomkraft innebär en
atomkrafteffekt på 4 000—5 000 MW, vilket är
en respektingivande siffra när vi tänker på att
vi i dag efter 60 års utbyggnad har ca 6 000
MW vattenkrafteffekt i drift. Om belastningen
ökar i samma takt som hittills, måste vi därför
planera för en kraftig atomkraftutbyggnad där
de årligen erforderliga effekttillskotten kan
beräknas till ca 500 MW i början av 1970-talet
och till ca 1 500 MW omkring 1980.
Vid stagnerande belastningsutveckling enligt
det givna minimialternativet är atomkraften
ännu 1980 av mindre betydelse, då den endast
svarar för 5 % av elproduktionen.
Konventionell värmekraft utnyttjas liksom nu
endast för torrårskomplettering av den fortfa-
Fig. 2.
Ekonomisk överföringsspänning
för olika
överförda effekter
och
medelöverföringsavstånd
L.
rande dominerande vattenkraften och för
toppkraftproduktion. Dess roll är därför liten
under normala vattenår 1—3 TWh/år men ökar
under torrår till ca 10 TWh/år.
År 2000
Vid denna tidpunkt liar atomkraften blivit den
dominerande energikällan. Den konventionella
värmekraften har stagnerat energimässigt sett
i samband med att vattenkraftutbyggnaderna
upphört och kravet på ytterligare ångkraft för
torrårskomplettering därigenom fallit bort.
Vid exponentiell förbrukningsutveckling
behövs ca 5 000 MW effektökning per år. Detta
låter i dag — då vi bygger 500 MW/år — lika
fantastiskt som dagens siffra lät för 40 år
sedan, då förbrukningsökningen var 30 MW/år.
Produktionen av toppkraft kan ske i:
konventionella ångkraftverk, gasturbiner,
atomkraft-verk av nya typer med låga
anläggningskostnader samt vattenkraftverk med liög
utbyggnad, eventuellt pumpkraftverk.
Valet mellan dessa bestäms givetvis av de
framtida kostnadskarakteristikorna. Sannolikt
blir det ingen entydig lösning utan speciella
och lokala faktorer kommer att inverka.
Gasturbiner — väsentligt större enheter än för
närvarande — placeras som lokala
reservkraftkällor och utnyttjas samtidigt för
toppkraftproduktion. Gamla avskrivna ångkraftverk — utan
kapitalkostnad -—- behålles som reserveffekt.
Vattenkraftstationerna kommer säkerligen att
få kortare utnyttjningstid genom ytterligare
maskininstallationer. På många håll förberedes
detta för övrigt redan nu genom att stationerna
konstrueras så att en framtida utbyggnad blir
lätt att genomföra.
Tabell 1. Sveriges kraftbalans 1965—2000 vid två alternativa
utvecklingar hos belastningen
1965
Alt. 1
och 2
1980
Alt. 1 Alt. 2
2000
Alt. 1 Alt. 2
Prima elförbrukning ....... TWh/år 44.0 80 113 150 400
Vattenkraftproduktion medelår .................. TWh/år 48,5 80 80 80 80
Total värmekraftproduktion. . TWh/år 1,0 5 34 70 320
därav: kondenskraft ..... TWh/år 0,2 1 3 2 3
atomkraft ......... TWh/år 0.8 4 31 68 317
Sekunda elförbrukning ..... TWh/år 5,5 5 1 0 0
Elförbrukningens andel av total energiförbrukning . .. ......«/o 30 38 51 45 100
Med elkraftproduktionen ekvivalent oljeimport ..... Mt/år 13 22 30 39 104
22 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
