Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Elektronisk distansmätning inom geodesin, av Erik Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(t.ex. terrängbeskaffenheten), uppträdde stora
fel.
På senare år har man kunnat eliminera den
felkälla, som beror på varierande signalstyrka.
I markstationens signal införs en komponent,
en ton, en extra puls eller något liknande, vars
karaktär i något avseende, t.ex. styrka, längd
eller tonhöjd, beror av styrkan på den
inkommande signalen. På flygstationen styr denna
komponent sändningsstyrkan så att
pulsampli-tuden alltid blir densamma vid markstationen.
Därmed har man uppnått första ordningens
noggrannhet vid mätningarna. Systemet kallas
Hiran ("high precision Shoran").
En annan felkälla ligger i att man ej har
tillräckliga data om de meteorologiska
förhållanden som inverkar på radarvågens
utbrednings-hastighet. För att fullt kunna utnyttja Hirans
stora noggrannhet måste man bestämma
lufttryck, temperatur och fuktighet längs hela
vågutbredningsvägen. Man måste låta ett speciellt
meteorologiskt utrustat flygplan följa banan
före och efter mätningen. Hiran blir därför
mycket dyr i användningen.
Slutligen ligger en felkälla i terrängens
beskaffenhet. Alltför bergig terräng ger störande
reflexer, speciellt om man ej får upp
markstationerna på höjder. Detta kan ibland vara svårt
med den två ton tunga utrustningen.
Hela det nya kanadensiska geodetiska nätet
är uppmätt med Shoran-systemet, med
intensitetskorrektionerna tagna från
kalibrerings-basen och intensiteten uppmätt vid varje
markstation. Även om Hiran hade varit tillgängligt
från början, anser man i Kanada att det skulle
ha varit oekonomiskt att använda på grund av
den nödvändiga meteorologtjänsten. Det
kanadensiska Shoran-nätet är ett rent
trilaterations-nät och innehåller 380 sidor på genomsnittligt
350 km längd. Då avståndsfelen efter utjämning
uppgår till 6 m, blir noggrannheten ungefär
1 : 60 000. Detta är bättre än med enbart
astronomiskt bestämda punkter. Med Hiran torde
felen gå ner till ett par meter på dessa avstånd.
Tabell 1. Resultat av ljushastighetsmätningen
med geodimeter på strängade baslinjer
Baslinje Avstånd [-Ljushastighet-] {+Ljus- hastighet+} Medeltal för basen Vikt
m km/s km/s
Svensk 1 6 910 299 793,02 299 793,05 10
1 6 910 299 793,08
2 5 400 299 793,17 299 792,80 8
2 5 400 299 792,43
3 7 320 299 793,37 299 793,37 7
Australisk 1 6 440 299 792,64 299 792,44 11
1 6 440 299 792,05
1 6 440 299 792,64
2 9 660 299 792,41 299 792,46 14
2 9 660 299 792,50
3 6 440 299 793,61 299 793,61 3
4 11 100 299 793,21 299 793,21 6
Medeltal 299 792,85 ± 0,16 km/s
912 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
Geodimetern
I geodimetern använder man i stället för
radarpulser en ljusstråle, vars intensitet varierar
sinusformat. Ljuset riktas mot en reflektor, och
vid återkomsten jämförs de inlöpande
ljus-intensitetsvariationerna med avseende på fas
med de utsända, fig. 3. Fas är då detsamma
som tid uttryckt i vinkelmått. Med detta
uttryckssätt kommer intensiteten att variera med
sinus för fasvinkeln.
Fasjämförelsen sker i praktiken elektriskt
sedan det återkommande ljuset i en fotocell
omvandlats till motsvarande elektriska ström,
fig. 3. Då ljus och radiovågor har samma
hastighet och ljusintensitetsfrekvensen svarar mot
radiovåglängden 30 m, får man, bortsett från
hela antal varv i fasskillnaden (2 n), att
samma fasdifferens eller strömutslag på
instrumentet I återkommer för varje ändring med 15 m
av avståndet till reflektorn. Detta beror på att
ljuset går fram och tillbaka och att 2 X 15 är 30.
Strömstyrkan varierar sinusformigt med
avståndet till reflektorn och variationen ligger
symmetrisk kring nollinjen. Symmetrin har
erhållits genom att man 100 gånger i sekunden
kastar om fasen på ljusväxlingen (varvid ljus,
mörker, ljus ... etc. övergår i mörker, ljus,
mörker... etc.) och låter de två uppkomna
strömmarna balansera ut varandra. Man får
sålunda strömstyrkan noll två gånger för varje
ändring av avståndet med 15 m, dvs. en
strömnod för var ändring av avståndet med 7,5 m.
Befinner sig nu reflektorn icke i en nod, kan
man fördröja jämförelseströmmen från
sändaren till I genom att koppla in en
fördröjningsledning EF. Totala avståndet blir då ett
Fig. 2. De två
oscillograf
skärmar jämte
övriga instrument,
som fotograferas
var tjugonde
sekund under
passagen över
markstationerna.
Fig. 3.
Geodime-terns princip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
