- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
915

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Elektronisk distansmätning inom geodesin, av Erik Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sekunder (10" s) med decimaler. Denna
behöver man blott multiplicera med den aktuella
ljushastigheten för att få avståndet.

Även i övrigt har Tellurometern utvecklats på
ett mycket elegant sätt. Genom att man låter
även bärfrekvenserna för de två stationerna
vara något olika, kan de separeras inom
instrumentet, ehuru blott en antenn med tillhörande
reflektor användes, fig. 7. Tidsregistreringen
eller fasjämförelsen sker genom att 1 000
Hz-tonen i styr elektronstrålen i en
katodstråloscillogram Strålen beskriver en cirkulerande
bana med hastigheten 1 000 varv i sekunden.
Fasläget för 1 000 Hz-tonen i P2 förs över som
en kort puls, en för varje period, och
upptagande bråkdelen av dennas längd, överföringen
sker med radarvågen själv utan att man stör
mätningen. Radarvågen används också för
samtalsförbindelsen mellan stationerna varvid
mätningen bryts.

Fördelen med radar över ljussändning är, att
den förra ej störs av partiklar i luften, vilka
vanligen är små mot våglängden, såsom vid
dis, dimma, rök och lättare regn eller snö.
Mätningen störs ej heller av dagsljuset, vars
våglängd är av annan storleksordning.

Till nackdelarna hör den större inverkan av
luftfuktigheten på vågens hastighet. För ljus
betydde detta i avstånd 0,05 mm/km och torr,
ångtryck. För radarvågen är inverkan 5 mm
under samma förhållanden, dvs. 100 gånger
så stor.

Vidare sprids det utgående strålknippet över
10°; en mindre strålningsvinkel skulle kräva
otympligt stora reflektorer. För god
koncentration måste dessa vara mycket större än
bärvåglängden, såsom fallet blir vid ljusvågor. På
grund av spridningen får man ibland störande
reflexer från närbelägna föremål eller marken.
Markreflexen dämpas av ojämnheter större än
våglängden, t.ex. högt gräs, buskar, skog. I fjäll
ovan trädgränsen uppträder reflexer oftare och
alltid över vattenytor, belägna i
speglingspunkten.

Om man mäter med en serie olika
bärfrekvenser, får man vid reflex varierande
avståndsvärden. Denna variation beror vid "ren" (entydig)
reflex nästan sinusformigt av
frekvensändringen. Orsaken är fasdifferensen mellan direkt
och reflekterad våg. I apparaten kan man
ändra sändningsfrekvensen ca 10 %. Är t.ex. den
reflekterade vågens väg 1 m längre än den
direkta, betyder det vid 1 dm våglängd 10 hela
våglängder, och fasskillnaden mellan de två
vågorna är, frånsett en hel period, noll.
Minskar man sändningsfrekvensen 10 %, är
våglängden 1,111 dm och vägskillnaden 9 hela
våglängder, och fasdifferensen blir då åter noll.
Man har därvid passerat en hel period av
avståndsregistreringar. Medeltalet av dessa skall
ge bästa resultat och felet skall i allmänhet
ligga inom 20 % av skillnaden mellan största
och minsta mätta avstånd ("sving"). Är
vägskillnaden större än 1 m avgränsar man
frekvensändringen till närmaste nod i
fasdifferensen, är den mindre blir svingkurvan ofullstän-

dig och noggrannheten minskad, speciellt om
man enbart får med alla de korta eller enbart
alla de för långa registreringarna.

Vid normal "diffus" terräng håller sig svinget
inom ett par, tre decimeter, men kan vid stark
reflex öka till flera meter. Är reflexen samtidigt
av komplex natur med oregelbunden
sving-kurva, kan det erhållna avståndsvärdet vara
felaktigt på nära metern. Svingets storlek och
karaktär ger emellertid en varning, när man
kan riskera dåligt resultat.

Australiensarna har gjort mycket omfattande
prov med geodimetern på baslinjer och anser,
att felen även på långa sidor icke är större än
1 : 500 000. De har därför prövat Tellurometern
på sina första ordningens geodimetersidor,
tabell 3.

Normalt (i 90 % av fallen) nås noggrannheten
1 : 200 000, i olämplig terräng sjunker den till
1 : 50 000.

Den 31 maj 1957 bestämdes i Australien
en sträcka av 23 km längd. Medeltalet av
differenserna blev — 20 cm. Den 3 juni
utvaldes särskilda uppställningspunkter en bit
in i det berg på vilket den ena stationen stod
så att reflexerna från dalen skulle bli
avmaskade. Effekten blev påtaglig och tre olika
mätningar gav —13 cm differens för denna dag.
Som kontroll gjorde man om första dagens
mätningar, med obetydligt sämre resultat. Den
24 juni upprepades denna bestämning med
stationerna i och 2 i ombytta lägen. Differensen
blev då rätt stor, — 65 cm. Nu uppdelades
sträckan i två lika delar och medeltalet av
summadifferensen blev —19 cm. En förnyad

Tabell 3. Resultat av jämförande mätningar
med geodimeter och Telturometer på första
ordningens triangelsida

Avstånd Differens Anmärkningar

geodimeter—Tellurometer
relativ-

km cm värde • 10®

Australiska mätningar
14 + 6 4,6 Normal terräng
18 + 1 0,4 med obetydliga
16 + 12 7,7 reflexer
34 + 12 3,5
47 + 16 3,5
Medeltal 3,9
23 — 20 8,3 Starka reflexer
23 — 13 5,6
23 — 24 10,5
23 — 65 28,3
23 — 19 8,3
23 — 135 58
Medeltal 20

Svenska mätningar
11 —14 13,0 Normal terräng

11 0 0 med obetydliga

20 + 10 5,0 reflexer

5 — 3 6,0

Medeltal 6,0

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 915

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0939.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free