Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Elektronisk distansmätning inom geodesin, av Erik Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätning i två delar med andra lägen på
stationerna gav ett stort fel —135 cm, ur ett sving
på 6 m för den ena delsträckan.
För normal terräng överensstämmer de
australiska och svenska erfarenheterna med en
noggrannhet av ca 1 : 200 000. Även
norrmännen har mätt med Tellurometer, men största
delen av deras mätningar är ej färdigräknad.
En mätsträcka på 27 km mellan två
bergstoppar gav en differens på —15 cm mot
geodi-metervärdet, alltså åter samma storleksordning.
I övrigt anser norrmännen att fuktighets- och
temperaturbestämningarna är ett av de största
problemen. De har också använt helikopter för
att bestämma fuktigheten på olika höjder.
Fuktighet och temperatur hänger här nära
samman, emedan fuktigheten bestäms ur
avläsningarna på torr och våt termometer. Vad man
menar med normal terräng är givetvis mycket
ungefärligt och beror på landets karaktär.
Australiensarna redovisar totalt sex normala
sidor och en onormal sida.
Norrmännen mätte på en fyrkant med
diagonaler vid kusten. Av dessa sex sidor kunde
man ej få acceptabla värden på två, trots
oavbrutna mätningar dag och natt i tre dygn.
Mätningar gjordes både i maj och augusti. Här
torde vattenreflexer ha varit orsaken.
De svenska proven omfattade även mätning i
fjällterräng med två sträckor från Åreskutan.
Avvikelserna från koordinatlängderna var
knappt 1 m resp. 3 m. Det första svinget var
ordinärt, i det andra fallet 1,65 m. Stationen
flyttades då 180 m, och svingkurvan ändrade
helt karaktär beroende på ändrade reflexer. De
avståndsvärden som erhölls med de två
stationslägena skilde dock sinsemellan i båda
fallen med mindre än en decimeter och med
samma tecken. Detta skulle tyda på att
Telluro-metern, torts det stora svinget, mätt, rätt, från
sett en obetydlig felmätning i 180 m-avståndet,
som också mättes med instrumentet. Felet
skulle därmed ligga i koordinaterna. Ett
avgörande kan här ej komma till stånd förrän
sidorna kontrollmätts med den lilla
geodi-metern.
Tvivelaktiga Tellurometer-mätningar kan i
allmänhet kontrolleras med den lilla geodimetern,
eventuellt sedan avståndet, om det är för stort,
uppdelats i två delar. Instrumentet placeras då
i mitten med reflektorer i sträckans
ändpunkter. US Coast and Geodetic Survey anges efter
jämförande prov lia valt den lilla geodimetern
för första ordningens mätningar i
bergstrakter. Man kan också göra ordinära mätningar
med Tellurometern och sätta in den lilla
geodimetern i tvivelaktiga fall, som
Vattenfallsstyrelsen lär göra.
Resultaten med stort sving är dock undantag.
Tellurometern är huvudsakligen avsedd för
avstånd på 15—50 km och normalt mäter den där
sida efter sida med sannolika fel efter
storleksordningen 10—20 cm.
Jämförelse av systemen
En direkt jämförelse mellan geodimeter- och
Tellurometer-systemen, tabell 4, synes leda till
att Tellurometern är snabbare och bekvämare
att använda och billigare i drift. Den kan
användas i den vanligast förekommande
terrängen om anspråken på noggrannhet ej är speciellt
höga. Den kan mäta dygnet runt, även i
dimma. Geodimetern fordrar för större avstånd
god sikt och mörker, men är oberoende av
terrängen. Det stora instrumentet ger betydligt
större noggrannhet och är mer pålitligt men är
obekvämt genom sin tyngd. Även jämfört med
lilla geodimetern är Tellurometern ofta
snabbare och bekvämare genom dagsljusmätningen
men fordrar större bemanning och ger något
lägre noggrannhet.
Under vissa omständigheter ger
Tellurometern direkt otillförlitliga värden, såsom över
vatten, reflekterande terräng och inom
bebyggda samhällen. För andra ordningens
polärmätning med många sekundärpunkter är
den lilla geodimetern med all säkerhet att
föredra. Mättiden, 20 minuter per punkt, är
ungefär densamma som för Tellurometern, men
vinsten är att sekundärstationerna utgörs av
lätt upphängda prismor i stället för en serie
bemannade slavstationer, vilka i skogsterräng
dessutom oftast fordrar tornbyggen.
Ett mycket gott resultat synes kunna nås med
en kombinerad mätteknik: Tellurometern an-
Tabell 4. Jämförelse mellan olika system för geodetisk precisionsmätning
System Avstånd Noggrannhet Kan ej Stations- Bemanning
Felgränser Bestämningssätt användas vid vikt exklusive
km kg transport
Shoran 200—500 6 m utjämning mycket dåligt väder 2 000 10—20
Hiran 200—500 2 m utjämning mycket dåligt väder 2 000 10—20
Geodimeter 1 0—40 1,5 em + D • 10"e strängade baser dålig sikt, dagsljus 120 2—10
Geodimeter 2 0—20 5 cm + 2 D • 10~6 jämförelse med 1 dålig sikt dagsljus 45 1— 5
Geodimeter 3 0— 5 1,5 cm + 3 D • 10"6 jämförelse med 1 dålig sikt, 25 1— 2
Tellurometer 0—50 5 (50) cm + 3 D ■ 10"6 jämförelse med 1 olämplig
terräng, vid
bebyggelse 2 X 40 2 X (1—5)
916 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
