Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Vätske- eller krutdrivna robotar? av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dels inriktar man sig på att utveckla
drivmedelskombinationer som gör det möjligt att
leverera raketmotorerna med vid fabriken fyllda
tankar eller att lagra dem utan tillsyn under
längre tid i och för tankning på startplatsen.
För de nu i bruk eller under tillverkning
varande raketvapnen av typen Redstone, Jupiter,
Atlas (fig. 2), Thor och Titan (Tekn. T. 1959
s. 778) kan, efterhand som de nya krutdrivna
ersättarna, Sergeant, Pershing, Polaris och
Minuteman (fig. 3) kommer att tillföras de
militära robotförbanden, förutses dels en
modernisering i form av övergång till lagringsdugliga
drivmedel och dels en överföring till en
rymdforskningsverksamhet i stil med den vi nu
upplever. Dessutom har man föreslagit att
använda dessa stora vätske-robotar som
målrobotar vid utvecklingen av de avancerade
anti-robot-robotarna, t.ex. den krutdrivna
Nike-Zeus.
Man har med hänsyn till vätskeraketdriftens
speciella företräden angivit följande
användningsområden för denna motortyp för den
närmaste tioårsperioden:
speciella robottyper som fordrar extrem
storlek och avancerat flygprogram
mycket stora höghöjdsforsknings- och
satellitprojekt
rymdfart; dels i startsteg och dels som
drivkälla i bemannade farkoster för färder till
och inom solsystemet.
Det närmaste målet är nu att utveckla en
vätskeraketmotor med en drivkraft på inemot
1 Mkp eller mera och med en gångtid på flera
minuter. Härvid kan man antingen utveckla en
separat motorenhet eller koppla ihop ett antal
smärre motorenheter som tillsammans ger den
önskade drivkraften. I USA satsar man på
bägge linjerna och beräknas vara klar inom fem
år1.
Samtidigt har emellertid den stora krut- och
vätskerakettillverkaren Aerojet under
utredning ett projekt som går ut på att utveckla en
krutmotor som skall leverera 0,5 Mkp drivkraft
under 2—3 min. Lyckas detta, anser man det
möjligt att utveckla mångfaldigt större
krutmotorer på mycket kort tid och man förutser
en ljus framtid för krutmotorn i samband med
all rymdfartsverksamhet2.
Vätskeraketmotor i flygplanburna
robotar:
Parallellt med det intensifierade
utvecklingsarbetet med mycket stora vätskeraketer, har
man nyligen fått anledning att allvarligt
överväga att ersätta den som "självskriven"
betraktade krutmotorn i flygplanburna robotar
med en vätskemotor. Det är närmast det
amerikanska flygvapnets projekterade attackrobot
typ White Lance (fig. 4) som aktualiserat
frågan. Denna robot, som var avsedd att ersätta
den 1959 i tjänst insatta Bullpup, skulle i stort
sett få sin föregångares form och storlek, men
skilde sig rätt avsevärt från denna ifråga om
inre byggelement. Projekt White Lance har
emellertid tills vidare nedlagts till förmån för
olika versioner av Bullpup, som bl.a. förses
med atomstridsladdning.
De väsentliga nyheterna, som kan sägas vara
karaktäristiska för dagens robotteknologi,
består i en förbättrad teleteknisk utrustning,
atomstridsladdning och — kanske i detta fall
Fig. 1.
Fyrsteys-raketen Juno II
till
Pioneer-satelliten.
930 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
