Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Vätske- eller krutdrivna robotar? av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10.
Rutinkontroll med
60Co-isotop,
1000 curie.
punkt, för såväl vätskedrivmedel som krut en
kombination av väte och fluor. Men att
framställa något av dessa ämnen i kemiskt ren, fast
form är en fysikalisk omöjlighet. I praktiken
torde dagens teknologiska vetande därför
begränsa utvecklingsarbetet till att omfatta
hydrider av de lätta metallerna, sannolikt
litium-eller borhydrid och en syregivare i polymer
form, innehållande fluor, syre eller ozon och
kväve12.
Som drivmedel för torpeder och
undervattens-raketer börjar alkylaluminiumhydrider att
efterhand ersätta väteperoxiddriften.
Krutmotorns utveckling
Utvecklingsarbetet för att komma tillrätta med
krutmotorns besvärliga temperaturproblem kan
följa flera linjer.
En radikal åtgärd består i att man redan vid
projekterandet av ett nytt vapensystem tar
hänsyn till kombinationen vapenbärare —
vapen. Detta kan t.ex. innebära att roboten
placeras inuti flygkroppen för att vid behov
fällas genom en bomblucka och därefter starta
mot målet. Härigenom utsättes robot och krut
för betydligt mindre temperaturstegring än om
roboten är upphängd under vingar eller
flygkropp.
En robot som är i tjänst i dag har givetvis
utvecklats med utgångspunkt från de miljöer
(hastigheter) som förelåg eller förutsågs vid
konstruktionens tillblivelse. Det är därför
orimligt att begära att en sådan robot skall
passa lika bra för morgondagens betydligt
hårdare miljökrav. Om det är möjligt måste därför
konstruktionen modifieras och
moderniseringen omfatta såväl krutladdning som motor.
Det är därför t.ex. mycket troligt att
jaktroboten Sidewinder’s motorhylsa av aluminium
kommer att ersättas av en värmetåligare sådan
av exempelvis asbest- eller kiselarmerad
feno-eller epoxiplast i sin modernare version Dia-
mondback samtidigt med att krutet bytes ut
mot en energirikare sort13.
Ett sätt att minska risken för sprickbildning
vid låg temperatur består i att med hjälp av
en utvändig uppvärmningsanordning hålla
kruttemperaturen vid ett visst minimivärde. En
roboten omgivande värmelåda eller en elektrisk
värmedyna som kan avlägsnas med ett enkelt
grepp är ett par exempel. Man kan även tänka
sig att plastmotorn har en inbyggd
termostat-reglerad värmeslinga.
Med de energirikare kruten följer samtidigt
krav på mer värmehållfasta
konstruktionsmaterial med god mekanisk hållfasthet. Härvid
spelar materialforskningen, särskilt inom
plast-och keramikområdet en mycket viktig roll.
Vid motorer med brinntider i
storleksordningen 1—3 min kan det visa sig ekonomiskt
ur viktsynpunkt att tillgripa någon form av
vätskekylning av motorns bakre del, särskilt
dysan. Motorhylsans viktandel kommer att
efterhand sjunka ner mot 5—15 % av totala
mo-torstartvikten. Hylsan, fig. 8, med dysa
tillverkas av tunna stålband, vari tantal och volfram
ingår, eller av armerad plast, vars egenskaper
anpassas till förutsedda miljökrav och aktuell
krutsammansättning". Termiskt hårt påkända
ytor belägges med t.ex. zirkoniumoxid,
kisel-eller volframkarbid. Praktiskt taget all
svetsning utföres med ultraljud, materialet
bearbetas på kemisk väg ("chemical milling") och
formas med hjälp av sprängladdning
("explo-sive metal forming").
Drivkraftkontroll och strålstyrning
Ballistiska robotar av långdistanstyp fordrar
för att uppnå hög träffsannolikhet tre
raket-motorfunktioner som måste kunna påverkas
under gång genom fjärrdirigering eller inbyggt
programverk:
kontroll av drivkraftens riktning
(vektorkontroll, fig. 9)
momentant upphörande av drivkraft
(motorstopp)
reglerbar drivkraft (hastighetskontroll).
Dessa funktioner som tidigare varit
förbehållna vätskeraketmotorn har i och med
tillkomsten av de krutdrivna ballistiska robotorna
efterhand tillförts även dessas krutmotorer15,1G.
En intressant metod för drivkraftkontroll går
ut på att påverka krutets förbränningshastighet
med ultraljud, varvid det lär vara möjligt att
öka krutets förbränningshastighet 3—10 gånger.
Kvalitetskontroll
En mycket betydelsefull forskning måste
också bedrivas för att utarbeta tillförlitliga
kontrollmetoder som ger besked om den igjutna
krutladdningens tillstånd inuti motorhylsan.
Man har i USA utvecklat en kontrollapparat
bestående av en 25 MV betatron för
röntgenundersökning av i första hand Polaris’ två stora
krutladdningar. En annan metod är
användning av radioaktiva isotoper, fig. 10.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
