Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Andras erfarenheter - Ultrafint metallpulver, av SHl - Framställning av aldehyder och alkoholer enligt oxometoden, av SHl - Koppars väteförsprödning vid blankglödgning, av SHl - Trimetllitsyraanhydrid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till pulver. De nya pulvren tror man däremot kan
blandas samman i godtyckliga proportioner och
direkt pressas till presskroppar som sintras.
Ett stort potentiellt användningsområde för
aluminiumpulvret är som komponent i raketbränslen. På
grund av sin stora yta kan pulvret absorbera en
stor mängd flytande bränsle, som det på grund av
sin tixotropa natur härvid överför till ett gel.
Vidare bör det ultrafina pulvret brinna snabbare än
vanligt aluminiumpulver, och det katalyserar
kanske förbränningen (Chemical & Engineering New.i
19 jan. 1959 s. 52—53). SHl
Framställning av aldehyder och alkoholer
enligt oxometoden
Oxometoden, utarbetad i Tyskland 1938—1939,
utnyttjas nu mest för framställning av högre alkoholer,
främst isooktanol ur olefiner. Omkring 85 °/o av
alkoholerna används till mjukningsmedel för PVC
(ftal-syraestrar samt adipinsyra- och sebacinsyraestrar).
I princip består oxometoden i addition av koloxid
och väte, dvs. syntesgas, till olefinens
dubbelbindning, varvid aldehyder erhålls; dessa reduceras
sedan till motsvarande alkoholer (Tekn. T. 1953 s. 967;
1955 s. 137; 1957 s. 870). Härvid kan två isomerer
uppstå
-RCH2CH2CHO
y
RCH:CH, + CO + H2
\
RCH(CHO)CH3
Syntesen utförs alltid i flytande fas och i närvaro
av en koboltkatalysator. Vid behandling av högre
olefiner arbetar man utan lösningsmedel. Koloxiden
och vätet tillförs i ungefär ekvimolär blandning i
stort överskott; gasen bringas att cirkulera. Vid
syntes av isooktanol är reaktionstemperaturen
160—175°C, bestämd av en kompromiss mellan
reaktionshastighet och katalysatorns stabilitet.
Katalysatorns verksamma radikal är karbonyl eller
hydrokarbonyl, vars stabilitet också beror på
trycket. Vid atmosfärstryck är
koboltkarbonvlkoncen-trationen mycket låg, och reaktionen går alltför
långsamt. I stordrift håller man koloxidens
partialtryck vid 50—125 at (150°C). Oxoreaktionen är
starkt exoterm, varför reaktionstemperaturen
regleras genom kylning.
Reaktionsprodukten är en komplicerad blandning
huvudsakligen av alkoholer, aldehyder och kolväten.
Aldehyderna kan utvinnas genom destillation direkt
eller efter hydrering till alkoholer. Dessa skils från
kolvätena genom destillation och säljs som en
blandning av isomera alkoholer. Isooktanolen består
t.ex. av fem alkoholer i det ungefärliga
blandningsförhållandet 4:6:6:3:1.
Den största biproduktsgruppen är acetaler av 1 mol
acetaldehyd och 2 mol alkohol (P W Sherwood i
Erdöl und Kohle jan. 1959 s. 20—23). SHl
Koppars väteförsprödning vid blankglödgning
En undersökning vid Svenska Metallverken har
visat att om koppar glödgas i en vätehaltig atmosfär
uppstår väteförsprödning först efter en bestämd
in-kubationsperiod. Orsaken härtill är att kopparn inte
försprödas så länge vätet förbrukas genom reaktion
med syre i metallens ytskikt utan först när atomärt
väte börjar diffundera in i metallen (Tekn. T. 1958
s. 336). Vid industriell tillämpning av
blankglödgning i närvaro av väte bör man därför välja
vätekoncentrationen, temperaturen och glödgningstiden
så att inkubationstiden inte överskrids.
Vid undersökningen har man bestämt gränsvärde-
Fig. 1. Gränsvärden för temperatur och atmosfärens
vätehalt vid glödgning av koppar utan försprödning
vid 1,5 h glödgningstid;––kurva med
rekommenderad säkerhetsmarginal.
na för temperatur och vätekoncentration för en
in-kubationstid av 1,5 h (fig. 1). Då gränserna kan
variera något med kopparns struktur,
rekommenderas innehållande av en viss säkerhetsmarginal.
Av kurvan framgår att variationer i
ugnstemperaturen i praktiken innebär en avsevärt större risk för
väteförsprödning än de variationer i atmosfärens
vätehalt som normalt kan väntas. Man bör dock
inte öka vätehalten över den som är nödvändig
för erhållande av en blank yta.
Enligt teorin för väteförsprödningens mekanism
beror kopparns försprödning även av dess syrehalt.
Ar denna hög, blir inkubationstiden relativt lång.
Vidare kan man vänta att upprepade glödgningar
har additiv verkan så att inkubationstiden avtar med
stigande antal glödgningar (E Mattsson & F
Schücker i Journal of the Institute of Metals
1958—59 s. 241—247). SHl
Trimellitsyraanhydrid
I USA är nu trimellitsyraanhydrid tillgänglig i
provkvantiteter från en halvstor anläggning. Den
framställs genom oxidation av trialkylbensener till
1,2,4-bensentrikarbonsyra (trimellitsyra) och dennas
de-hydratisering till anhydrid. Produkten är en
tre-funktionell, högreaktiv förening med både syra- och
anhydridegenskaper. Den bör vara ett tilltalande
utgångsmaterial för tillverkning av alkyder, omättade
polyestrar, tryckfärger, lim, plaster och många
andra produkter.
Man har t.ex. framställt en vattenlöslig alkyd
genom kokning av trimellitsyraanhydrid med
adipinsyra och en glykol. Det erhållna hartset kan efter
tillsats av pigment lösas i ammoniakhaltigt vatten
till en färg. Trimellitsyraanhydrid kan hydrolyseras
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
