Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Böcker - Die Gaserzeuger, av Wll - Stable channels, av K Flagestad - The theory and design of magnetic amplifiers, av G Mellgren - Brandlehre und chemischer Brandschutz, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stofthalt efter generatorn visas. Slutligen ges råd för
val av gasgeneratorer vid olika stora anläggningar
och olika bränslen.
Visserligen är det såsom nämnts speciellt
gasgeneratorer för motorer som behandlas, men även mer
allmänt kan mycket av intresse vara att hämta,
speciellt om det gäller gasgeneratorer av mindre
storlek. Wll
Stable channels, av A E Bretting. Acta Polyt.
Scand. Civil Engineering and Building
Construction Series 1. Köpenhamn 1958. 130 s., 11 fig.
7 kr.
Förf. verksam vid Danmarks Tekniske Höjskole,
har tidigare publicerat flera teoretiska arbeten inom
vattenbyggnadsfacket.
I föreliggande avhandling studeras formen av en
ur erosionssynpunkt stabil kanal, naturligt utgrävd
i ett kohesionsfritt homogent material. På grundval
av de grundläggande teorierna för
bottentransport-analys uppställer förf. differentialekvationen för en
stabil kanalsektion och löser denna numeriskt. Med
hjälp av den logaritmiska
hastighetsfördelningsteo-rin bestäms vattenhastigheten i en villkorlig punkt
inom sektionen, och den motsvarande totala
vatten-föringen härleds genom numerisk integration.
Jämviktsprofilen består av en lutande kurvformad
stranddel samt ett mittparti med konstant djup,
dimensionerna är avhängiga av bottenmaterialets
inre friktionsvinkel och av kanalbottnens relativa
råhet.
De härledda formlerna jämföres med resultaten
från modellförsök som tidigare utförts vid
Versuchs-anstalt für Wasserbau i Wien. Vid samtliga dessa
modellförsök användes samma bottenmaterial,
nämligen en skarp kvartssand. För att erhålla en
godtagbar överensstämmelse med sina teorier
förutsätter förf. att sandens inre friktionsvinkel varierar
mellan 11°—19° för de olika proven. Den logiska
slutsatsen bör i stället bli, att omnämnda
modellvärden inte bestyrker de teoretiska härledningarna.
Avslutningsvis analyseras hastighetsfördelningen
och speciellt förhållandet mellan den genomsnittliga
och den maximala vattenhastigheten för kanalen.
Avhandlingens starkaste sida ligger i de
synnerligen eleganta och mycket väl genomförda
matematiska härledningarna.
Framställningen är avsedd för personer med
speciella intressen inom ämnet, och lämpar sig således
inte för den som söker mera direkt tillämpbara
metoder.
Bokens tryck och figurer är av god standard och
korrekturläsningen är omsorgsfullt utförd.
K Flagcstad
The theory and design of magnetic amplifiers,
av E H Frost-Smith. Chapman & Hall, London
1958. 487 s., ill. 75 sh.
Boken har utkommit som första verk i en serie,
vilken skall behandla automatisering och
regleringsteknik. Huvuddelen av boken har tillkommit under
förf:s verksamhet vid University College och vid
Elliot Brothers Ltd., London.
Framställningen börjar med de för förståelsen
av transduktorteorin nödvändiga ferromagnetiska
grundbegreppen. Därefter kommer man direkt in på
serietransduktorn. En noggrann genomgång av dess
verkningssätt göres med låg- och högimpediva
styrkretsar. Vidare behandlas serietransduktorn med och
utan självmagnetisering. Verkningssättet illustreras
väl med karakteristikor och oscillogram.
Den enfasiga sparsjälvmagnetiserade transduktorn
i olika utföringsformer genomgås därefter. Dess
arbetssätt för olika belastningar och frekvenser
diskuteras och sparsjälvmagnetiseringsventilens och det
magnetiska materialets inverkan på transduktorns
styrkurva analyseras. Åtskilliga sidor ägnas
transduktorns dynamiska egenskaper och där medtas
även belastningstypens inverkan på övergångsförlopp.
Man finner dock i denna bok mycket litet om
pa-rallelltransduktorn, vilket syns egendomligt, då den
närbesläktade serietransduktorn ägnas så stort
utrymme.
I ett avsnitt behandlas mottaktkoppling av
transduktorer, där framställningen i huvudsak omfattar
T- och .^-koppling av belastningskretsarna samt
belastningskretsar med magnetisk differensbildning.
Kopplingarnas maximala verkningsgrad anges. Detta
avsnitt kunde vara något fullständigare, då man
där saknar åtminstone två typer av
belastningskretsar för mottaktkoppling med god verkningsgrad.
Lågnivåförstärkare av övertonstyp och de
"magnetiska modulatorerna" behandlas i ett par avsnitt. De
utgör till största delen olika modifikationer av
serietransduktorn.
Transduktorkonstruktioner har ägnats rätt många
sidor och huvudvikten ligger där på konstruktion
av tämligen små enheter. Några kärnkonstruktioner
för att väl tillvarata den orienterade kärnplåtens
magnetiska egenskaper beskrivs.
I ett avsnitt finner man typiska
användningsexempel, där transduktorn ingår i apparater för
spännings-, varvtals- och lägesreglering. Ett appendix,
omfattande teoretisk beräkning av transduktordata,
avslutar boken.
Framställningen är klar och väl illustrerad,
speciellt med de för presentation av transduktorteorin
nödvändiga oscillografiska figurerna, och boken
lämpar sig framförallt som introduktion i facket.
G Mellgren
Brandlehre und chemischer Brandschutz, 2:a
uppl., av Ludwig Schleichl. Alfred Hütig,
Heidelberg 1958. 420 s. 28 DM.
Föreliggande arbete utgör första bandet i en
planerad serie "Biicherei der Brandschutzwissenschaft’’,
som skall utges i fri följd. Varje band är i sig ett
avslutat arbete.
Boken är indelad i tre huvuddelar: brandlära (207
s.), förebyggande kemiskt brandskydd (33 s.) samt
släckning med kemiska medel (176 s.).
Brandläran behandlar brändernas kemi med
klassificering av de brännbara ämnena och med
redogörelse för flampunkt, brännpunkt och tändpunkt,
explosionsgränser, förbränningsprodukter m.m.
Följande kapitel behandlar utförligt brändernas
termodynamik och brändernas kinetik, bl.a. olika faser
vid bränder och olika typer av bränder.
I avsnittet om förebyggande brandskydd redogörs
för obrännbara och svårantändliga material,
eld-skyddsbehandling, förhindrande av elektrostatisk
uppladdning samt skyddsåtgärder mot explosioner
och bränder i gruvor och oljecisterner.
Bland de kemiska eldsläckningsmedlen behandlas
först vatten utförligt (45 s.), därefter kolsyra och
andra medel som verkar kvävande på elden,
anti-katalytiskt verkande halogenkolväten samt skum
och därmed sammanhängande frågor. Slutligen
behandlas kemiska problem vid släckning i vissa
speciella fall, såsom vid ämnen som är särskilt svåra
att släcka, vid oljebränder, gruvbränder samt
bränder i elektriska anläggningar och i
kärnenergianläggningar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
