Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Användning av gummi i kemisk industri, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Användning av gummi
i kemisk industri
Docent Hans Palmgren, Trelleborg
678.06 : 66.013
I tekniska definitioner brukar man med gummi
avse ett högelastiskt material, dvs. ett material,
som kan töjas flera gånger sin egen längd och
som vid avlastning återtar sina ursprungliga
dimensioner (Tekn. T. 1956 s. 841). Dessutom
brukar man i definitionen infoga, att
elasticiteten skall erhållas genom sammanknytning av
polymerkedjorna i vissa punkter med
tvärbindningar.
Då definitionen av gummi huvudsakligen är
grundad på yttre, fysikaliska egenskaper och
inte på materialets kemiska uppbyggnad, är
gummi i dag inte ett enda material utan en hel
materialgrupp, omfattande många polymerer
med olika kemiska uppbyggnad och således
varierande kemisk beständighet.
Halten gummipolymer i en gummiprodukt kan
vara 15—95 % och är vanligen 30—60 %,
varvid resten utgörs av fyllmedel,
mjukningsme-del, färger, aktivatorer, accelatorer, vulkmedel,
antioxidanter, antiozonanter m.fl.
beståndsdelar, vilka alla på olika sätt påverkar
produktens egenskaper, även kemikalie- eller
avnöt-ningsbeständigheten.
Förhållande till omgivningen
Kemiskt angrepp
Gummi kan angripas kemiskt genom att
molekylkedjorna klipps av, varvid det förlorar i
hållfasthet, mjuknar och till slut blir
halvflytande och klibbigt, genom att antalet
tvärbindningar mellan molekylerna ökas, varigenom
gummit styvnar och till slut blir hårt och
sprött eller genom att substitution eller addition
äger rum vid sidgrupper till kedjorna. I sista
fallet påverkas intermolekylära krafter eller
kedjans rörlighet vanligen så, att
gummimaterialets elasticitet eller hållfasthet reduceras.
Förutom dessa typer av rent kemiskt angrepp
har man att räkna med ett fysikaliskt,
reversibel! angrepp, bestående i att det medium, i
vilket gummit förvaras, anlagras i detta varvid
det sväller. Härigenom förändras naturligtvis
gummidetaljens form, av stor nackdel vid
Föredrag vid SKR:s riksmöte i Stockholm den 5 juni 1959.
många användningar, och vidare försvagas
materialet mekaniskt.
Ehuru det kemiska angreppet kan formuleras
i vanliga kemiska reaktioner och svällningen
som en termodynamiskt bestämd, fysikalisk
process, är det svårt att i varje särskilt fall
förutsäga vad effekten skall bli av ett visst
medium i kontakt med en viss gummityp under
angivna betingelser, beroende bl.a. på
gummimolekylernas rätt komplicerade byggnad, det
stora antal komponenter, som finns i en
gummiblandning, samt på att reaktionen äger rum
i ett inhomogent system. I regel får man därför
basera sitt vetande och sina rekommendationer
på praktiska provningar och nöja sig med att
använda sitt kemiska kunnande till att i
efterhand förklara, varför det har gått på det eller
det viset. Angreppet beror naturligtvis även på
temperatur och koncentration av det
angripande mediet.
Elektrolytiskt angrepp av de nu använda
gum-mipolymererna behöver inte alls beaktas på
grund av deras organiska och icke-joniska
uppbyggnad. Man kan emellertid vänta att oxider
och salter av svaga syror, t.ex. karbonater, i
gummiblandningar, t.ex. som fyllmedel, angrips
av syror eller sura salter. I praktiken undviker
man därför att använda t.ex. krita som
fyllmedel i gummiprodukter som kommer att
utsättas för syror. Med dylika enkla
försiktighetsmått behöver man ej ha besvär med
angrepp av denna typ.
Hydrolysangrepp, dvs. genom sönderdelning
med vatten, är en farlig realitet för flera
gummityper. Liksom för hydrolys av ämnen med
lägre molvikt påskyndas angreppet med
stigande temperatur och katalyseras av syror och
baser. Polymerer av ren kolvätekaraktär kan
inte hydrolyseras men väl polymerer som
innehåller t.ex. esterbindningar, amidbindningar,
syre-kiselbindningar eller cyangrupper. Vid
temperaturer över 100° C, t.ex. i vattenånga,
kombineras ofta hydrolysangreppet med
oxidation och termisk nedbrytning av
gummipoly-meren.
Addition till dubbelbindningar kan
förekomma om gummipolymeren innehåller dubbel-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
