Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Användning av gummi i kemisk industri, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polymer används akrylnitril, som ger gummit
en polär karaktär och därmed god beständighet
mot svällning i icke-polära vätskor, såsom
bensin, fotogen, smörjoljor, brännoljor, fetter och
feta oljor. Denna oljebeständighet är
kombinerad med ungefär samma kemiska
beständighet som för naturgummi. Eftersom
cyangruppen kan hydrolyseras av starka syror, har dock
nitrilgummi något sämre beständighet mot
syror än naturgummi. Även nitrilgummi kan
användas för framställning av hårdgummi,
vilket liar bättre beständighet mot oljor och
lösningsmedel än hårdgummi av naturgummi eller
styrengummi.
Kloroprengummi innehåller liksom
naturgummi en dubbelbindning vid var fjärde
kol-kol-bindning i molekylkedjan. Kloratomen intill
varje dubbelbindning har emellertid så pass
stor atomradie, att kemiskt angrepp vid
dubbelbindningen inskränkes genom steriskt
hinder. Härigenom får kloroprengummi bättre
beständighet än naturgummi, i synnerhet vid
högre temperaturer, och föredras i synnerhet
vid 80—120°C. Det tål dessutom högre
koncentration av svavelsyra (70 % mot 60 % för
naturgummi) och är även beständigare mot t.ex.
fluorvätesyra. Eftersom det innehåller klor
sväller det mera i klorväte än naturgummi,
även 0111 det inte angrips kraftigare i övrigt.
Kloratomerna ger kloroprengummi en viss
polär karaktär, varigenom det sväller endast
måttligt i alifatiska kolväten eller i fetter och
feta oljor. Vissa kloroprengummiblandningar
kan svälla rätt avsevärt i vatten och
vattenlösningar vid förhöjd temperatur, beroende på
tillsatser av särskilt magnesiumoxid, varför
man bör se till att man får en kvalitet, som är
avsedd för rådande förhållanden.
Biitylgnmini är uppbyggt av en mättad
kolvätekedja med endast så många diengrupper
inpolymeriserade, som behövs för att ge ett
tillräckligt antal dubbelbindningar för materialets
vulkning. Det kan inte angripas genom
hydrolys, och då det saknar större antal
dubbelbindningar, är det mera beständigt mot anlagring
och oxidation än tidigare beskrivna
gummi-typer.
Det kan därför användas i upp till 80 %
svavelsyra vid rumstemperatur. Även mot
salpetersyra, kromsyra och hypoklorit har det något
bättre beständighet än t.ex. naturgummi, vilken
fördel tyvärr motverkas av att butylgummi får
en mycket klibbig och smetig yta. Mot klor i
gasfas eller löst i vätska är beständigheten
mycket dålig, vilket tycks antyda, att inte bara
dubbelbindningarna utan även andra delar av
molekylen är utsatta för klorangrepp.
Butylgummi bar rätt god beständighet mot
animaliska och vegetabiliska fetter och oljor,
men sväller i alifatiska kolväten och andra
lösningsmedel, dock ej särskilt mycket i estrar.
Det har mycket god diffusionsbeständighet mot
gaser. Tyvärr är det rätt besvärligt att
bearbeta, särskilt för beklädnader på grund av
dess förmåga att innesluta luft och svårigheten
att få god vidhäftning till t.ex. metallunderlag.
Polyisobuten, kanske mera känt under
varumärket Oppanol, har en helt mättad
kolvätekedja. Det kan således inte vulkas och bör
närmast klassificeras som en termoplast.
Borttagandet av de sista dubbelbindningarna innebär
en avsevärd förbättring. Sålunda kan
polyisobuten användas i upp till 80 % svavelsyra
samt i salpetersyra och kromsyra upp till höga
koncentrationer. Det är vidare överlägset
butylgummi i hypoklorit (dock fortfarande
smet-ning) och i betvätskor bestående av
blandningar av salpetersyra och fluorvätesyra. Klor i
gasfas eller i lösning angriper dock.
Polyisobuten är termoplastisk och börjar
mjukna redan vid 50° C. Om den ej utsätts för
belastning kan den som beklädnad användas
upp till 70°C, och om den täcks med syrafast
inmurning kan temperaturen få gå upp till
90°C.
Polysulfidgummi har dålig kemisk
beständighet på grund av närvaron av lättangripbara
eter- och svavelbindningar. Det används
huvudsakligen till detaljer, för vilka önskas god
beständighet mot olika typer av lösningsmedel,
t.ex. packningar, membraner och slangar.
Akrylgummi innehåller hydrolyserbara
ester-bindningar och har därför dålig
kemikaliebeständighet. Tack vare sin polära karaktär har
det god beständighet mot svällning i
kolväteoljor upp till höga temperaturer. Det används
huvudsakligen för packningar, som skall arbeta
nedsänkta i oljor vid upp till 175°C.
Hypalon är Du Pont’s varumärke på ett
gummimaterial, som kemiskt är klorosulfonerad
po-lyeten. Tack vare sin mättade karaktär har det
god oxidationsbeständighet, ungefär som
butylgummi. Mot kromsyra är det dock definitivt
bättre. Beständigheten mot vattenånga är dålig,
beroende på att tvärbindningarna hydrolyseras
under dessa speciella betingelser. Hypalon har
ej funnits i marknaden så länge att man
definitivt kan avgöra hur det kommer att kunna tävla
med andra material. Det har redan med
framgång använts till bl.a. syraslangar och
beklädnader.
IJretangummi är mest känt som det tyska
Vulkollan, i Sverige licenstillverkat under
varumärket Trekollan. Det har den största
hållfastheten och slitstyrkan av alla gummimaterial.
Svagheterna är att det styvnar vid — 20 till
— 30° C samt att det har en viss
termoplastici-tet, varigenom den övre
användbarhetstemperaturen begränsas till 70°G för belastade och
100°G för obelastade detaljer. Eftersom det
innehåller lätthydrolyserbara ester- och
eterbindningar, kan det ej användas i kontakt med
sura eller alkaliska lösningar, ej heller i vatten
över 70°G eller i ånga. Detta begränsar kraftigt
möjligheterna att använda materialet i kemisk
industri.
Kiselgummi (silikongummi) har högre eller
lägre användbarhetstemperatur än något annat
gummimaterial. De mekaniska egenskaperna är
rätt dåliga. Kisel-syre-bindningen är
hydroly-serbar, varför användning av kiselgummi ej
kan tillåtas i starkt sura eller alkaliska medier.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
