- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
984

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Användning av gummi i kemisk industri, av Hans Palmgren - Kontorsautomatiseringens omfattning i USA, av Arne Hedström - En luktdetektor för dieselavgaser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pris

På grund av den rätt omständliga
förberedningen av ett underlag för en
gummibeklädnad, den tämligen stora materialåtgången och
den hantverksmässiga omsorg, som man måste
lägga ner för att få ett tillfredsställande
resultat, blir en gummibeklädnad ej särskilt billig.
För normaltjocklek (3—5 111111) får man
således i dag normalt räkna med 60—120 kr/1112.
Naturgummi och hårdgummi ger de billigaste
beklädnaderna, medan de syntetiska materialen
blir 20—50 % dyrare. Självklart är att
beklädnad av t.ex. stora, plana ytor kostar mindre
per kvadratmeter än små och komplicerade.

Gummilack, pålagd i 6—8 skikt, kostar 25—60
kr/1112, dvs. blir dubbelt till tre gånger så dyrt
som vanlig, kraftig korrosionsskyddsmålning.

Huruvida dessa priser ger en ekonomisk
lösning beror naturligtvis på gummits livslängd
i jämförelse med andra materials. Exakta
uppgifter är härvid i regel svåra att få; man får
nöja sig med grova uppskattningar från
praktisk erfarenhet och från laboratorieprov.

Garantier

Ett företag, som har lång erfarenhet av
gum-mibeklädnader, vet i regel vad det vill ha, när
ett nytt beklädnadsarbete är aktuellt. Gäller det
en ny process eller ett företag, som ej tidigare
använt gummibeklädnader, kan stor ovisshet
uppstå om värdet av de många alternativ, som
från olika håll offereras för lösning av
korrosionsproblemet. I åtskilliga fall söker man
komma från denna ovisshet genom att begära
en skriftlig garanti som kan omfatta en eller
flera av följande punkter:

att beklädnaden är fullgott utförd och t.ex.
absolut tät;

att beklädnaden under ett visst antal år skall
fungera under angivna betingelser utan
anmärkning och i annat fall kostnadsfritt
repareras eller göras 0111; eventuellt med tillägg att
alla skador i samband med haveri och därav
följande stillestånd skall ersättas av
leverantören.

Att leverantören skall garantera den första
punkten, dvs. en felfri beklädnad vid
leveransen, är väl rätt självklart även 0111 skriftligt
garantiåtagande ej görs. Den sista punkten
innebär ett slags försäkringsåtagande, som väl ej
förekommer vid normala entreprenörsarbeten,
och få firmor torde vara benägna att åta sig
en sådan garanti.

Svårigheten att lämna en livslängdsgaranti
sammanhänger med att så många beklädnader
till slut förstörs av annan orsak än normal
slitning eller kemiskt angrepp. En krän som ställs
fel, en oväntad temperaturstegring av några
tiotal grader, en liten ändring av processen, ett
tappat föremål, som en stund släpas mellan en
omrörare och en beklädd yta, kan i kritiska
fall vara nog för att förstöra en beklädnad.
Ofta kommer dylika händelser aldrig till
driftledningens kännedom, och haveriet rapporte-

ras i god tro till den leverantör, som lämnat
livslängdsgaranti.

Vid nya processer eller anläggningar är det
inte ovanligt, att diskussionen om lämpligt
materialval för beklädnaden först kommer upp
någon månad innan arbetet skall offereras. Det
är då i regel för sent att göra praktiska prov
i laboratorieskala för bestämning av
lämpligaste material under de nya betingelserna, och
beställaren vill då gardera sig genom att pressa
leverantören till att lämna en livslängdsgaranti.
Detta förfaringssätt är i högsta grad osunt;
hittills liar väl inga tekniska problem kunnat
lösas på juridisk väg.

Kontorsautomatiseringens omfattning i USA

National Office Management Association (NOMA)
i USA har gjort en undersökning bland 14 000
medlemsföretag för att få svar på vissa frågor om
kontorsautomatisering. Användbara svar inkom från
ungefär 30 °/o av företagen.

Man indelade kontorsautomatiseringen i fem
grupper: traditionell hålkortsbearbetning, integrerad
databehandling och tre grupper av elektronisk
databehandling (liten, medelstor eller stor anläggning).

Hålkortsmaskiner användes av 33 % av alla
svarande företag, medan 5 % hade integrerad
databehandling. Mindre än 3 % av företagen hade
elektronisk databehandling och av dem hade 80 ’"/o en
medelstor anläggning (kostnad 50 000—500 000
Varje företag med mer än 5 000 tjänstemän
rapporterade någon form av kontorsautomatisering
liksom 96 °/o av företagen med 1 000—5 000 tjänstemän.

Hålkortsmaskiner utnyttjades för
försäljningsstatistik, avlöningsuträkning, inventeringsanalyser,
res-kontrabokföring ocli vissa andra
redovisningsrutiner.

Integrerad databehandling används mest för
orderrutiner och därnäst för försäljningsstatistik och
kostnads-intäktsredovisning.

Bland rutiner som lagts på medelstora
elektronmaskiner var löneutbetalning vanligast. Därutöver
förekom olika redovisningsrutiner och tekniska
beräkningar.

Tekniska beräkningar var det allmännaste
användningsområdet för stora maskiner. Bland
kontorsrutinerna dominerade löneuträkningar och
inventeringar.

Av de företag som hade hålkortsinstallationer hade
45 °/o beordrat ytterligare utrustning. Motsvarande
siffra för företag som hade integrerad
databehandling var 22 °/o. Av företagen med mindre
elektroniska maskiner hade 17 °/o beordrat ytterligare
utrustning liksom 23 u/o av företagen med medelstora
maskiner och 38 % av företagen med stora
anläggningar.

När det gäller framtida användningsområden för
automatiska kontorsmaskiner ansågs
hålkortsinstallationer mest aktuella för löneutbetalningar.
Integrerad databehandling planeras för fakturering och i
andra hand för försäljningsstatistik. Medelstora
elektronmaskiner tänker man utnyttja för
redovisning. Företag med stora anläggningar planerar att
utnyttja dessa för inventeringsarbeten, men även
löneuträkningar liksom produktionskontroll och
vissa redovisningsrutiner (Management Review juni
1959). Arne Hedström

En luktdetektor för dieselavgaser har
utvecklats av US Navy för ubåtssökning.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free