Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Nybyggen - Tungt vatten genom destillation av väte, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybyggen
Tungt vatten genom destillation av väte
En försöksanläggning för tillverkning av 6 t/år
tungt vatten genom destillation av väte har varit
i drift någon tid i Västtyskland, och detsamma
gäller en något mindre fransk anläggning (Tekn. T.
1959 s. 154). I Indien bygger man emellertid nu en
fabrik för 14 t/år nära Bhakra Dam vid
Sutlej-floden. I Sovjetunionen lär flera fullstora
anläggningar vara i drift.
Framställning av tungt vatten genom destillation
av väte torde inte vara lönsam annat än som
parasitisk metod, dvs. i samband med en annan process,
i vilken det överblivna vätet utnyttjas. I Tyskland
har man sålunda arbetat med ammoniaksyntesgas
som utgångsmaterial, varvid avlägsnandet av kvävet
vållat stora svårigheter.
I Indien är förutsättningarna för vätedestillation
särskilt gynnsamma. Tungvattenfabriken
kombineras med en stor anläggning för tillverkning av
am-moniumnitrat, och vätet skall framställas genom
elektrolys, då rikligt med billig elkraft är
tillgänglig. Härigenom blir vätgasen nästan kvävefri, och
den kan anrikas på deuterium vid elektrolysen.
Kväve för ammoniaktillverkning skall erhållas
genom destillation av flytande luft, varigenom
flytande kväve för kylning blir tillgängligt.
Elektrolysverket uppges bli det största i världen
och skall ge 25 000 m°/h vätgas, varav tungvatten-
fabriken skall låna 5 000 m3/h deuteriumanrikad
gas. Denna erhåller man genom att elektrolysen
1 tre steg (fig. 1); i de två första elektrolyseras
vattnet ofullständigt och resten förs över till nästa
steg. Då lätt vatten sönderdelas lättare än tungt, får
man deuteriumanrikat väte från sista steget.
Anrikningen ökas genom tvättning av vätet och syret med
det vatten som går till elektrolyscellerna.
Vätet komprimeras till 5 at, varefter dess syrehalt
nedbringas genom förbränning från 0,2 till mindre
än 0,0001 °/o (fig. 2). Gasen kyls i värmeväxlare till
90°K, varvid vattnet fryser ut, och sedan till 65°K
för borttagning av koldioxiden. I en serie
värmeväxlare kyls gasen först med avgående väte, sedan
med kokande kväve till 64°K och slutligen till 26°K,
vid vilken temperatur kväve och andra föroreningar
fryses ut.
Det sålunda renade vätet förs till huvudkolonnen,
som är delad i tre sektioner som arbetar i serie.
Trycket i sektionerna minskas till 3 at i den undre,
2 at i den mellersta och 1 at i översta. Från den
sistnämndas botten tar man ut väte hållande 4 °/o
HD, medan topprodukten, som håller 0,002 % HD,
utnyttjas som kylmedel i värmeväxlarna innan den
går till ammoniakfabriken.
Bottenprodukten destilleras i HD-kolonnen, som
Fig. 1. Fly t
schema för indisk [-vattenelektrolys-anläggning.-]
{+vattenelektrolys-
anläggning.+}
Fig. 2.
Flytsche-ma för
tillverkning av tungt
vatten genom
destillation av
flytande väte.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
