- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
1026

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 38 - Buller på fartyg, av Ulf Edstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Motsvarande mätningar för fyra turbinfartyg,
fig. 4, ger ett kurvfält med en annan karaktär,
lutningen är inte så markant. Toppen vid 1 200
Hz måste dock räknas till undantagen bland
moderna turbinväxelinstallationer och anges
vara orsakad av ett delningsfel i växeln.

Tidigare har här påpekats nödvändigheten av
att vara noggrann också vid specifikation av
mätpunktens läge. Ljudtrycket på olika platser
i maskinrummet kan ha olika höjd, fig. 5.
Manöverplatsen är här belägen vid motorns
förliga ände och ljudtrycksnivån ligger endast
inom ett begränsat avsnitt — mindre än en
oktav — ovanför nollrisklinjen. Men
manöverplatsen är liten, och går maskinisten fram till
punkt 2 på babordssidan, vilket han bör göra
då och då, möter han där en avsevärt högre
ljudtrycksnivå, som inom ungefär tre
oktavband ligger ovanför riskgränsen.

Flyttar sig maskinisten i stället ett par, tre
meter åt andra hållet kommer ban in i
ljudfältet mellan huvudmotor och hjälpmotorer, där
det inte är mycket bättre än på huvudmotorns
babordssida. Det lågfrekventa bullret är
visserligen mindre påfallande, men vid de högre
frekvenserna har ljudtrycksnivån stigit. Den
markanta toppen mellan 200 och 500 Hz
till-skrives huvudmotorns spolpumpar, en per
cylinder, enligt mätningar vid
insugningsöpp-ningen på en av dessa.

I denna figur är också inlagda resultaten från
mätningar i maskinrummets telefonhytt och
i styrhytten. Den holländska rapporten säger
ingenting om fartygens arrangemang,
skorstensutformning eller dylikt, varför
styrhytts-mätningen inte i och för sig möjliggör några
slutsatser. Så mycket kan dock sägas som att ett
handelsfartygs maskinrumsavsnitt, från
kölstråk till skorstenstopp, befinner sig i ett
diffust ljudfält. De primära ljudkällorna är
visserligen själva relativt koncentrerade till sin
utsträckning, men deras antal och framförallt
möjligheterna till ljudfortplantning ger en rätt
begränsad reduktion av ljudtrycksnivån
relativt maskinrummet.

Ljudtrycksnivån i telefonhytten (kurva k i
fig. 5) är intressantare: det visar sig att man
får en ökning i de två första oktavbanden med
maximalt något mindre än 10 dB jämfört med
värdet en halv meter framför hytten (ej
angivet i fig. 5). Orsaken till detta är uppkomsten
av stående lågfrekventa vågor i detta område
med reflektion mot hyttens bakre vägg.

Telefonhytten i detta fartyg liksom i övriga
här undersökta är av den vanliga tresidigt
slutna typen med ljudabsorberande material på
dessa väggar. Vid högre frekvenser, där sådant
material är mest verksamt, får man verkligen
ljudtryckssänkningar, i allmänhet av
storleksordningen 5—10 dB. Effekten av
ljudabsorberande material är alltså relativt liten även där
man som här får räkna med att ca 75 % av
vägg- och takarean är klädd. Självfallet är
verkan beroende av typen av material.

Som framgår av detta föreligger en hel del
svårigheter vid tillämpning av den mätteknik,

Fig. 6. Jämförelse av den verkan man kan nå med
olika åtgärder för att minska Ijudtrijcksnivån i
omgivningen av t.ex. ett maskinrum relativt detta.

som nu finns att tillgå på detta område. Man
kan sålunda jämföra ljudtrycksnivåerna vid
t.ex. manöverplatserna på olika fartyg. Man
kanske till och ined ett ögonblick kan tänka
sig att specificera ett maximalt tillåtet
ljudtryck på denna plats. Men det väsentliga i detta
sammanhang är därmed inte uppnått,
nämligen att finna ett relevant uttryck för det
ljudfält, i vilket maskinpersonalen utför sitt totala
arbete.

Detta ljudfält blir en funktion av de olika
mätpunkternas ljudtrycksnivåer liksom av
personalens uppehållstider på dessa platser.
Ljudfältets karaktär varierar från fartyg till
fartyg, beroende på uppställningen av maskiner
och plattformar, och varken manöverplatsen
eller någon annan enskild position kan a priori
sägas vara representativ för ljudfältet.

Ljudfältsbegreppet bör i samband med
kommande intensifierat bullerstudium rimligtvis
föra med sig en annan typ av nollriskkriterier
eller en annan tolkning av befintliga kriterier.

Ljudbekämpning

Vid ljudbekämpning kan man tillgripa följande
metoder: ingrepp på ljudkällan, uppställning
av ljudkällan på vibrationsisolerande
underlag, ljudabsorption i ljudkällans rum och
isolering av ljudkälla eller ljudmottagare.

Öronskydd

I maskinrummet förefaller onekligen den bästa
metoden vara att "individuellt isolera
personalen", med andra ord ge den öronskydd. Goda
öronskydd kan ge en isoleringseffekt av 25
dB. En vanlig invändning mot öronskydd
liksom mot principen att bygga in isolerade
manöverhytter i maskinrummen är att därmed
känsligheten för maskinernas funktion mins-

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free