Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 38 - Buller på fartyg, av Ulf Edstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stemet platta-massa relativt plattan enbart. På
vanliga handelsfartyg har de relativt sett
mindre betydelse, då plåttjocklekarna i allmänhet är
för stora. Ventilationstrummor är dock
lämpliga objekt.
Den verkan man kan nå med olika åtgärder
av detta slag kan anges i decibel, fig. 6.
Avgörande är dock det pris man får betala för att
sänka ljudtrycksnivån 1 dB. Även om t.ex.
verkan av ingrepp på ljudkällan inte kan
kvantitativt bedömas skulle med säkerhet en kurva
över priset per decibel ljudsänkning ha stor
lutning.
Ljudabsorberande beklädnad
Ljudabsorberande beklädnad i fartyg består
ofta av en matta av mineralull eller glasull
bakom en perforerad plåt. Tjockleken på
mattan är i allmänhet 20—50 111111. Man använder
även, t.ex. i ventilationstrummor, mjuk
skumplast utan plåtbeklädnad.
Experimentellt kan man med sådana eller
andra typer av ljudabsorberande material få
mycket god absorption, så att av infallande
energi 90—99 % absorberas, i allmänhet dock
inom ett begränsat frekvensområde. Dessa
siffror innebär en sänkning med 10—20 dB av
ljudtrycksnivån hos det ljud som återkastas
från dessa väggar inom detta frekvensområde.
En motsvarande sänkning av totala nivån i
rummet kan det emellertid aldrig bli i
praktiken, såsom redan tidigare sagts. Förutom att
absorptionen är begränsad till ett visst
frekvensområde — som dock ibland kan vara
ganska brett — påverkar den ju inte den del av
ljudet som direkt når mottagaren från
ljudkällan. Vidare kan endast en mindre del av ett
rums ytor kläs med sådana material.
I ett maskinrum är skott, bordläggning och
däcksundersidor ofta belagda med rör, kablar
och reservdelar så att endast enstaka fläckar
är tillgängliga för annat, ej direkt produktivt
ändamål.
Av praktiska skäl kan i allmänhet inte
mineralullsmattan läggas direkt mot den
perforerade plåten, i ett maskinrum vill man inte
riskera att lösa partiklar av detta hårda
material kan komma med insugningsluften till
motorerna. Därför bör mineralullen skyddas
av t.ex. en tunn plastfilm som läggs som en
påse omkring det innanför den perforerade
plåten. Detta medför en minskning i
absorptionen, större ju tyngre filmen är. Självfallet
skall inte hålen i plåten målas över, något som
man får se upp med!
Man bör därför i praktiken aldrig räkna med
att kunna nå en större dämpning än de 2—3 dB
över mätnoggrannheten som tidigare nämndes,
detta alltså vid normal utnyttjning av
rumsytan. Man kan tänka sig öka denna yta genom
att arrangera akustikplattorna som
frihängande paneler eller tak, där andra skäl inte
hindrar något sådant. Plattformarnas undersidor
kan med god effekt utnyttjas:
absorptionsma-terial där minskar direkt under passerande
personers ljud intryck.
Fig. <S. Ljudisolering som funktion av frekvensen
för –-massiv vägg vägande 15 resp. 30 kg/m
och–-/ resp. 2 dm tjock mineralullsmatta.
Ljudisolering
Vid ljudisolering avser man betydande
reduktioner i ljudtrycksnivå mellan de olika
rummen. För kompakta material är därvid
isoleringseffekten proportionell mot logaritmen för
väggvikten per ytenhet.
Teoretiskt ger en fördubbling av väggvikten
(tjockleken) en ökning av isoleringen med
(i dB. Högre frekvenser dämpas också mer än
lägre. Därför tränger basröster lättare genom
väggar än sopranröster vid samma
utgångseffekt.
I verkligheten blir isoleringseffekten ej så god,
fig. 7. Ökningen vid vikt- eller frekvensökning
är mindre än den teoretiskt angivna, och
hänsyn måste tas till väggens
inspänningsförhål-landen.
Porösa material ger en isoleringseffekt
proportionell mot väggtjockleken, dvs. mot vikten
per ytenhet. Vid tillräckliga tjocklekar fås en
mycket god effekt, fig. 8. Andra hänsyn än
enbart till ljudisoleringen måste dock tas vid
valet av väggtyp och den porösa väggen är
ofta svår att utnyttja.
En vanlig plåttjocklek för stålskott i
inredningen ombord är C mm. I stål väger en sådan
vägg 50 kg/m2, vilket ger en isolering på 35 dB.
Maskinkappsidan är sällan mer än 8 mm tjock
och ger endast obetydligt större isolering. Nu
isoleras ofta kappsidan med trägarnering men
vanligen förekommande typer har
uppenbarligen endast obetydlig inverkan på
ljudisoleringen; jfr fig. 7.
Mellan hytterna bygger man ofta enklare, lätta
inredningsskott, för vilka man i bästa fall
kanske kan räkna med samma isoleringseffekt som
för en 6 mm plåtvägg. Till jämförelse kan
nämnas att K. Byggnadsstyrelsen för flerfamiljshus
fordrar en isolering mellan olika lägenheter av
minst 48 dB.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
