- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
1064

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - STF september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till slut visades utan introduktion Vattenfalls film
"Det nya ansiktet". Den är avsedd att belysa de
möjligheter som finns att försköna det genom
sjöregleringar och kraftverksbyggen förstörda
landskapet. Parallellen mellan detta och plastiska
operationer av ett vid en bilolycka skadat ansikte var inte
lyckad. Kontentan syntes bli, att liksom mannen
fick försöka vänja sig vid sin hustrus efter en
bilolycka ändrade utseende (som kanske av
filmtekniska skäl syntes vara ungefär likadant som före
olyckan), skulle allmänheten försöka vänja sig med
den belt ändrade landskapstyp som en
vattenkraftutbyggnad åstadkommit. Huvuddelen av filmen, som
belyste möjligheten att på olika sätt skapa om
landskapet och i viss mån få fram nya
skönhetsvärden, var däremot intressant.

På eftermiddagen den 22 september såg SVR Farsta
centrum under ledning av Arne Bergqvist, Hans
Bergendahl samt Sten Skeppström, och på kvällen
hörde man om samma objekt från Sven Backström,
Gösta Bohman och Gösta Brännström.

Farsta centrum, 10 km söder om Hötorget, skall
betjäna 65 000 personer, varav 34 000 skall bo i
själva Farsta. En första etapp, klar i oktober 1960,
omfattar 34 000 nr kontor och butiker samt 30 000
in2 bostäder. En sammanslutning av sju stora
byggnadsfirmor bygger och skall även förvalta
centrumbebyggelsen. Konsum, Tempo och NK skall ha stora
varuhus i området men kan inte bestämma sig för
hur husen skall se ut.
På arbetsplatsen finns nu 12 tjänstemän, 10
arbetsledare och 550 arbetare, varav 250 i centrum. Fyrtio
ritare och konstruktörer arbetar med handlingarna
på heltid. Under 1960 kommer 800 arbetare att
arbeta i centrum. Husens stomme, som består av
strängbetongelement, reses med mobilkran. Sedan
kommer varje varuhus att förses med två hissar
och mindre kranar på taket.

Grunden är delvis berg, delvis lera. I leran slås
ståltuber med 100 eller 135 cm diameter, vari man
sedan schaktar. Samtidigt med gjutningen dras
tuberna upp med en vanlig stubbrytare. På vissa
ställen var berget så dåligt under de blivande plintarna,
att man fick spränga sig ned 2—2,5 m. Varje plint
tar 250—350 t. Bjälklagen i markplanet har gjutits
av betong enligt vakuummetoden, varvid man fått
en hård yta som tål vagnar med stålhjul. Då stål
i pelare, balkar och bjälklag beräknades bli 50 "/o
dyrare än plastgjuten betong, valde man
strängbetong, som kostnadsmässigt ligger mitt emellan
dessa värden. Bjälklagen består av strängbetongelement
utformade som två T-balkar. Mellanbalkarna är
5—8 cm. över elementen gjutes 6 cm överbetong.

När Vällingby projekterades, ville alla ha sina
butiker vid torget i närheten av tunnelbaneutsläppet.
Sedan har det visat sig, att det bästa affärsläget
ligger vid de 9 m breda smågatorna. I Farsta kommer
bredden att minskas ytterligare till 8 m. Torget har
gjorts smalare och mer långsträckt än i Vällingby
som en bred köpgata.

Gösta Bohman gav affärsmännens syn på ett
butikscentrum. Farsta centrum borde legat vid vägen
till Nynäshamn. Åtminstone borde infarten ordnats
så att bilisterna dras in i centrum. Affärsmännen
har varit tveksamma om ett stort centrum söder om
Stockholm, där köpkraften anses vara dålig.
Gösta Brännström berättade att försäljningsytan
i ett svenskt varuhus endast är hälften av den totala.
Man måste skilja varuström, personalström och
kunder åt. Rulltrappor tar 80 °/o av kunderna.
Hissar för äldre kombineras ofta med personal- och
varuhissar. Elinstallationen var det besvärligaste
problemet. Enklast vore att i överbetongen lägga

in tätt med rör, som man lätt kan få lag i, när
diskarna måste flyttas till ny plats.
Diskussionen kom främst att röra lämpligheten av
att förlägga affärscentra långt från staden och långt
från stora vägar. Dessutom kritiserade man
parkeringsutrymmena, som dock angavs fylla nästan
amerikanska behov.

Svenska Arkitektföreningens första sammankomst
för hösten kom den 25 september och hade formen
av besök vid två nybyggen på Gärdet — den nya
Gärdeskyrkan och Konstfackskolan.

Då Oscars församling inom kort skall
omorganiseras, kominer delen norr om Valhallavägen att
bilda en fristående församling. Därför har man byggt
denna nya kyrka, som ritats av Peter Celsing. Han
har haft att brottas med ett mindre vanligt problem,
då det av ekonomiska skäl varit nödvändigt att
bygga samman kyrkan och dess expeditionslokaler
med ett större antal hyreslägenheter.

Konstfackskolans nu rivna lokaler vid Mäster
Samuelsgatan togs i bruk redan 1868. Gösta Åbergh
vann tävlingen om en nybyggnad. Han fick också
uppdraget att rita skolan, trots att den flyttades
från den plats, där den först avsågs ligga, inen där
nu radiohuset byggs, till sin plats vid
Valhallavägen, samtidigt som lokalprogrammet utvidgades till
att också omfatta ett större garage och stora
lokaler för uthyrning. Här har den efterlängtade
permanenta konsthantverksutställningen fått en plats, även
om läget kan synas mindre centralt än önskvärt.
Skolan visades av sin rektor, Åke Stavenow, Gösta
Åbergh och några lärare.

Grafisk Teknik inledde höstsäsongen med ett besök
med damer (första gången på 10 år) på Filmstaden
i Råsunda. Stellan Dahlstedt var sakkunnig ciceron
vid en rundvandring, som gav en god inblick i det
arbete, som fordras, innan filmen är klar att visas
på biograferna. De grafiska problemen inskränker
sig till framställandet av filmtexterna, något som är
nog så krävande med tanke på den förstoring, som
sker från filmremsa till biografduk.

Vid den fortsatta sammankomsten på STF:s lokal
redogjorde Dahlstedt för den senaste utvecklingen
inom filmens område, där man genom att arbeta
med nya linssystem och flera kameror och
projektorer kommit fram till olika system av vidfilm.
Stereoskopisk film ansåg han aldrig skulle komma
att få större praktisk betydelse, även om det i dag
finns en biograf i Moskva, som visar stereoskopisk
film för fulla hus. Vid detta system, som bygger
på avskärmning, behöver man ej använda glasögon.
Däremot är det nödvändigt att hålla huvudet
absolut stilla, då den stereoskopiska effekten endast
erhålles med huvudet i vissa bestämda lägen.
I "Dagens Eko" gav Bengt Frid en rapport från
"Spectra 59", den internationella grafiska
utställningen i New York. Tonvikten låg på offsettryck.
För boktryckarna fanns bl.a. Du Pont’s plastplatta,
som nu kan erhållas från 6—-7 leverantörer. Den
är dock fortfarande ungefär tio gånger så dyr som
en konventionell kliché. Firman 3 M visade
en-pappersplåt för offset, som är relativt billig och som
kan kastas efter användandet. De utställda
offset-rotationspressarna var i små format och flertalet
med systemet gummi mot gummi. På några
presstyper hade man frångått det konventionella
fuktverket och i stället begagnades system liknande det
dahlgrenska, där vattnet tillföres till färgen och ej
direkt på plåten. En självläsande tidning, vars
innehåll uppläses, då tidningen placeras i en läsapparat,
får väl betraktas som ett intressant kuriosum.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free