Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Sanering av stadsbebyggelse, av Torsten Ljungberger - Planeringsproblem i äldre bebyggelse, av Torsten Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tressenters försorg utredningar kommer till
stånd som klarlägger saneringsföretagens
allmänna berättigande och deras ekonomiska
motivering får man ej förundra sig över att många
fastighetsägare ställer sig negativa eller i varje
fall avvaktande till att medverka till dylikt
företags förverkligande genom att deltaga i
detsamma eller genom att avyttra sin egendom
till företagsintressenterna. En dylik inställning
sammanhänger nog oftast med dels den
enskilde ägarens underskattande av en rationell
sanerings allmänna betydelse för undvikande
av en kanske långtgående spoliering av
fastighetsvärdena, dels också i ett överskattande av
de värden, som kan utvinnas ur tomtmarken
vid dess försäljning för nybebyggelse. En
vidgad insikt om dessa förhållanden är nödvändig
för att man skall kunna skapa ett mera
allmänt intresse för saneringsverksamheten.
Även om dylikt intresse kommer att i ökad
omfattning inställa sig, är svårigheterna vid
genomförandet självfallet stora. Jag bortser här
ifrån sådana fall, då städerna själva måste stå
för och ofta på kortast möjliga tid genomföra
regleringsföretag för att i stället fästa
uppmärksamheten på saneringsföretag ingående i
en normal förnyelseprocess. Sådan sanering
måste av många skäl förutsättas ske endast
successivt med lämpliga enheter åt gången. Det
skulle vara orimligt att forcera ombyggnad av
exempelvis hela stadsdelar. Däremot måste vid
projekteringen hänsyn självfallet tagas till det
större sammanhanget i stadsombyggandet,
vilket i sin tur förutsätter en så fullständig
sane-ringsplan som möjligt för den äldre
bebyggelsen. En dylik plan måste förutsättas upprättas
genom de kommunala organens försorg under
det att detaljplanerna för efterhand aktuella
saneringsprojekt lämpligen kan ske på
initiativ av företagare under kontroll och
medverkan från det allmänna.
För själva genomförandet kan sedan olika
former för åstadkommande av samverkan
ifrågakomma, såsom sammanslutningar mellan
ägare resp. företagare till ett samägande
företag, utlösen av ägarintressenter för att
samla saneringsföretaget på en hand etc. Helst
ville man se att sådant kunde helt
åstadkommas på frivillighetens väg med stöd av för
ändamålet avpassade lagföreskrifter och
förordningar, så att det allmännas insatser skulle
kunna inskränkas till planläggningen och
underlättande av sådana delar av
genomförandet, som erbjuder särskilda svårigheter för
intressenterna att övervinna utan det
allmännas stöd.
Planeringsproblem
i äldre bebyggelse
Utvecklingen av stadsplanerna för de svenska
städernas äldre bebyggelse har i allt väsentligt
varit bunden till den existerande
tomtindelningen. Från 1930-talet ocli framåt har med
stöd av den då nya stadsplanelagen gjorts
aktningsvärda försök till saneringsplaner. Dessa
har i huvudsak inneburit, att på varje tomt
kringbyggda gårdar enligt den gamla
byggnadsstadgan, fig. 1, ersatts med en
sammanhängande kvartersgård. Rätt till bebyggelse på
gården kvarstår dock i många fall som en
kompensation till de markägare med smala och
djupa tomter, som inte kunde få tillräcklig
byggnadsrätt i gathuset, fig. 2.
Tomtindelning
Den tomtindelning, som sålunda fått ligga till
grund för 1930-talets planering, utbildades i
huvudsak under 1800-talets senare hälft som
underlag för innerstadens bebyggelse enligt då
gällande byggnadsstadga. Den får väl anses
motsvara vad som då var en lämplig storlek
Arkitekt Torsten Westman, Stockholm
711.16(485)
ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt,
500—800 nr, med i regel ett trapphus per
byggnad och tomt.
Den bebyggelse, som sedan 1930-talet
uppförts på städernas helt nyplanerade
ytterområden, liar naturligtvis skett med en tomtindel-
Fig. 1.
Kvartersbebyggelse enligt den äldre [-byggnadsstadgan.-]
{+byggnadsstad-
gan.+}
1074 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
