Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Planeringsproblem i äldre bebyggelse, av Torsten Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2.
Sane-ringsplan från
1930-talet där
markägare som
kompensation
för minskad
byggnadsrätt i
gatuhuset fått
rätt att uppföra
gårdsbyggnader.
ning, som avpassats efter stadsplanen och nu
lämpliga byggnadsförhållanden. Normal
tomtstorlek i dag kan anses ligga vid 2 000—
5 000 m2 för trevånings bebyggelse, fig. 3.
Tomter av denna storlek är som regel ändå
bara en del av en mycket större
byggnadsenhet som av lånetekniska skäl uppdelas på flera
tomter och fastigheten ingår därför ofta i en
större enhet med gemensam uppvärmning och
skötsel. Så är t.ex. fallet, då kommunalägda
bolag förvaltar ett bostadsområde på stadens
mark. Den ur olika synpunkter lämpliga
byggnadsenheten har alltså mångfaldigats sedan
slutet på 1800-talet.
De byggnadsorganisationer, som bygger i
ytterområdena, är ju också verksamma i
städernas inre delar, och vi står tydligen nu inför
en period av ökad sådan verksamhet för att
ersätta bebyggelse från 1800-talet och
sekelskiftet. Ur allmän synpunkt är det angeläget,
att den stora investering av kapital och energi,
som detta innebär, sker under så gynnsamma
förutsättningar som möjligt och ger ett
resultat av hög standard för de boende och
arbetande.
Svårigheterna är härvid betydande och beror
på de synnerligen splittrade ägoförhållandena
med mycket små tomter. För en
byggnadsföretagare är i dag en tomt, vars storlek bestämts
på 1800-talet, en alldeles för liten enhet. Den
ger honom inte möjligheter att rationalisera
själva byggandet på det sätt han kan göra vid
de större objekten i ytterområdena. Dessutom
har den ofta så ogynnsamma mått, att den inte
Fig. 3. Plan
för
nybebyggelse i en
stads
ytterområde med
större tomter.
ger goda planlösningar för lägenheterna. Den
kan t.ex. vara för liten för två trapphus och
för stor för ett. Vi har i dag många sådana
exempel på dyra lägenheter med dåliga
planer.
Större byggnadsenheter
Att öka byggnadsenheten är därför en naturlig
strävan hos byggaren, och man finner därför,
att objekten numera i regel omfattar två eller
flera tomter, som sammanköpts. Detta kan ju
också förefalla att vara det enklaste sättet att
modernisera en föråldrad tomtindelning, men
denna sammanslagning sker nu helt slumpvis
och är beroende på vilka tomter, som för
tillfället är möjliga att inköpa. Resultatet blir, att
kvarteren består av en blandning av små och
stora enheter, där t.ex. en gammal, liten tomt
blir belägen mellan två nya större. Denna lilla
tomt kommer alltså allt framgent att vara liten
och blir med åren allt mindre lämpad för
nybyggnad allteftersom kraven på större enheter
och bättre planlösningar ökar. Hörntomten
t.ex., som alltid betraktats som russinet i
kakan, kan nu bli stenen i brödet, som byggaren
och planeraren knäcker tänderna på.
Den överexploaterade hörntomten är i dag
kanske omöjlig att anpassa till moderna
standardkrav. Det är svårt att lösa
parkeringsbehovet under ett alldeles otillräckligt
gårdsutrymme, bostäderna får dåliga planlösningar med
insyn mellan lägenheterna och den lilla
gården ger få och otillräckligt solbelysta
lekplatser för barn.
Artonhundratalets tomt är alltså inte längre
en ändamålsenlig enhet för att bygga bostäder
på. Även de yttre förhållandena för ett kvarter
med små tomter har undergått väsentliga
förändringar. Gatunätet var, då tomterna
bildades, tillräckligt rymligt för att tillåta en
ogenerad trafik av olika slag. Alla tomter hade också
lika möjlighet att utnyttja gatorna, som alla
hade ungefär samma karaktär. Detta har i dag
radikalt förändrats genom trafikens snabba
tillväxt. Gatan är nu inte längre en förgård
till tomten med plats för parkering, lastning
och tillfarter utan en hårt utnyttjad trafikled,
där den enskilda tomtens försörjningsproblem
alltmer trängs åt sidan av det allmänna kravet
på framkomlighet. En differentiering av
gatunätet har blivit nödvändig, så att vissa gator
nästan helt förbehålles den passerande
trafiken. Detta har allvarliga konsekvenser för de
tomter, som har en sådan gata som enda
tillfart. De får pulsådern avklippt och får försöka
klara sig med blodtransfusioner på övertid.
Tomtens eget trafikproblem
Dessa gradvis försämrade förhållanden för
befintliga fastigheter har vi tvingats att acceptera
som ett nödvändigt ont för att staden som
helhet skall fungera. Men vi börjar nu nå det
stadium, då de lokala trafik- och
parkeringsproblemen inte längre kan skjutas åt sidan till
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
