Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Fastighetsbildning och sammanhängande problem, av Axel Jörbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbeta målmedvetet och med sikte på att inom
rimlig tid framlägga sina slutliga förslag, måste
man dock tyvärr sannolikt räkna med att det
ännu kommer att dröja åtskilliga år, innan en
ny fastighetsbildningslagstiftning kan träda i
kraft. De olägenheter, som orsakas av den
nuvarande lagstiftningens brister, torde under
väntetiden komma att bliva än mera
accentuerade och påtagliga och det finns därför
anledning att starkt betona angelägenheten av
att utredningsarbetet forceras med all kraft.
Fastighetsbildningens syftemål
Framställningen kommer i det följande att
inskränka sig till de problem, som föreligger
och uppstår i samband med fastighetsbildning
för stadsmässig bebyggelse. De problem, som
uppstår i samband med fastighetsbildning inom
städernas numera rätt ofta mycket omfattande
ytterområden, är i stor utsträckning likartade
med de problem, som föreligger på rena
landsbygden och kommer därför här att beröras
endast rent undantagsvis. I betydande omfattning
regleras ju också fastighetsbildningen inom
sådana områden genom särskild lagstiftning, som
tar hänsyn till problemens landsbygdskaraktär
(1948 års lag med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden av
stad).
Fastighetsbildning inom stad
(tätortsområden) sker i regel i anslutning till någon form
av planinstitut (stadsplan, byggnadsplan eller
generalplan) eller — i mindre omfattning — i
anslutning till bestämmelser
(utomplansbe-stämmelser) som, ehuru de icke har
plankaraktär, innehåller vissa regler för hur
bebyggelse får ske och därmed indirekt reglerar även
fastighetsbildningen. Ändamålet med
fastighetsbildningen inom planområden kan sägas vara
skapandet av för bebyggande lämpliga och
färdiga fastigheter, som kan lagfaras eller
upplåtas med tomträtt, samt ett genomförande av
sådana fastighetsregleringar, som fordras för
att avsedd fördelning av äganderätten
(dispositionsrätten) till den planlagda marken skall
kunna ernås, dvs. i princip så, att mark för
enskilt bebyggande (kvartersmark) disponeras
av enskilda och mark för allmänt ändamål
(gator, torg, parker etc.) disponeras av det
allmänna (i regel kommunen).
Tomtindelning och fastighetsbildning
Huvuddelen av fastighetsbildningen inom
stads planlagda område (dvs. i regel inom
stadsplan) sker via tomtindelning och
tomtmätning. Bestämmelser rörande tomtindelning
(som kan sägas vara ett planinstitut med vissa
rättsliga verkningar i fråga om
fastighetsbildningen) återfinnes i 1947 års byggnadslag och
byggnadsstadga (ett lag- och
författningskomplex, som nyligen varit föremål för översyn
genom 1951 års byggnadsutredning /SOU 1957:
21/).
Proposition med anledning av den företagna
utredningen kommer att föreläggas 1959 års
höstriksdag i syfte att de ändrade
bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1960. I
propositionen har dock — vilket är att beklaga
— icke upptagits flera av de förslag av
utredningen, som syftade till att med relativt små
medel underlätta fastighetsbildningen och göra
den mera arbets- och funktionsduglig inom
stadsplanelagda områden. Detta gäller t.ex.
förslaget att tomtindelning inom byggnadskvarter
i viss utsträckning skulle kunna förklaras vara
icke erforderlig samt förslaget om tillämpning
av enskilda väglagen beträffande vissa
gemen-samhetsanordningar inom kvarter. Ett initiativ,
varigenom bl.a. dessa förslag komme att bli
föremål för riksdagens prövning —
förhoppningsvis med positivt resultat — skulle hälsas
med glädje.
Då fastighetsbildningens utförande och
sakinnehåll till väsentlig del bestämmes av
tomtindelningen, kan det vara skäl att här något
redogöra för gällande bestämmelser och
förutsättningar för tomtindelning och ändring i
sådan indelning.
En nödvändig förutsättning för att
tomtindelning skall kunna ske är, att det finnes
stadsplan (fastställd eller av ålder bestående).
Tomtindelningens uppgift är att förbereda en
fastighetsbildning på sådant sätt, att ett
byggnadskvarter kan ändamålsenligt bebyggas i
överensstämmelse med stadsplanen (28 §
byggnadslagen) och så att tomterna kan
ändamålsenligt utnyttjas i enlighet med gällande
föreskrifter (37 § byggnadsstadgan). Dessa regler
är huvudbestämmelser, som sedan
kompletteras av en rad supplementära bestämmelser.
För att möjliggöra rättslig tomtbildning, dvs.
ett genomförande av den fastighetsbildning,
som förberetts genom tomtindelningen, finns
bl.a. regler för sammanläggning av tomtdelar.
En sådan sammanläggning kan eventuellt
föregås av expropriation, för att samtliga berörda
tomtdelar skall komma i en ägares hand. Då
en tomtindelning icke sällan medför, att en
administrativt bildad (dvs. genom
tomtindelning bildad) tomt kommer att bildas av mark
tillhörig två eller flera markägare, har i
byggnadslagen intagits bestämmelser rörande
inlösen av sådana tomtdelar. 46 § byggnadslagen
reglerar sålunda rätten för enskilda markägare
att (även tvångsvis) lösa annan tillhörig mark
inom administrativt bildad tomt inom vilken
den, som önskar inlösen, själv äger mark (i
princip äger den, vars i tomten ingående mark
äger största värdet, företrädesrätt till inlösen),
medan 47 § innehåller bestämmelser om
kommuns rätt att tvångsvis inlösa tomter,
bestående av ett flertal delar med olika ägare, där
tomtdelarna icke inom viss tid efter
tomtindelnings fastställande blivit förenade i en
ägares hand.
Sammanläggningen — som medges av
ägodel-ningsdomaren efter prövning av bl.a.
inteckningsförhållandena i de fastigheter och
områden, som skall ingå i sammanläggningen — är
således ett led i tomtbildningen för uppnåen-
1078 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
