Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Djupbyggnadsproblem, av Herbert Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Fasadsprickor (något "påbättrade") i
byggnad grundlagd på träpålar. Skadorna har orsakats
av rötskador i pålar till följd av
grundvattensänkning. Byggnaden är numera grundförstärkt.
mindre vattenmängd enligt vattenlagen kap. 2
§ 47.
Till vattentäkt i vattenlagens mening hänföres
icke uppfordrande av grundvatten, som ej har
till syfte att nyttja vattnet. Även i nu
ifrågavarande fall av grundvattenpumpning torde
dock ofta en större eller mindre del av det
grundvatten som uppfordras komma till sådan
användning att det är att anse som vattentäkt.
Men även om icke heller detta förhållande
föreligger, t.ex. när det är fråga om en
grundvattenpumpning som uteslutande har till
ändamål att förhindra skadliga verkningar av
grundvattnet på den egna fastigheten, lämnar
vattenlagen icke grundvattentillgången å
grann-fastigheten oskyddad. Som nämnts är
nämligen den som utför grävning, sprängning eller
annan åtgärd, som kan medföra menlig
inverkan på grundvattentillgång, skyldig vidtaga de
försiktighetsmått, vilka skäligen föranledas av
omständigheterna.
I det föregående har omnämnts att det
föreligger viss risk för att vattentäta
konstruktioner genom bristande beständighet kan bli otäta
och att detta förhållande kan leda till att en
oreglerad grundvattenpumpning igångsättes till
men för grannbyggnader. Här kan erinras om
att beständigheten hos vissa tidigare använda
isoleringsmaterial icke visat sig så god som
man förutsatt och att konsten att göra en
vattentät betong är svår. De påtalade riskerna ökar
givetvis med det djup till vilket
källarvåningarna förlägges under grundvattenytan.
Av bl.a. detta skäl har ifrågasatts att
byggnadsdjupet borde begränsas. Den nuvarande
byggnadsstadgan innehåller icke några
uttryckliga regler, som ger staden generell rätt att
begränsa byggnadsdjupet. Emellertid torde
reglerna i byggnadsstadgans 28 § kunna tolkas
så, att i stadsplanebestämmelser lagligen kan
intas förbud att nedföra byggnad under viss
nivå. Så har också skett i Stockholm i samband
med tunnelbanans framdragning. I förslaget
till ny byggnadsstadga (SOU 1957:21) har de
sakkunniga föreslagit en uttrycklig föreskrift
om att i stadsplanebestämmelser, då så
erfordras, skall stadgas om källardjup eller antal
källarvåningar. I lagförslaget konstateras, att
denna fråga har en ständigt växande aktualitet.
Användningen av stadgandet diskuteras
emellertid ej närmare. Såvitt man kan förstå torde
dock enbart nämnda risker för
grannfastighe-ter icke utgöra tillräckligt skäl för en
begränsning av byggnadsdjupet, i varje fall icke så
länge andra åtgärder står till buds, t.ex. genom
tätning av täckande betongkonstruktioner, och
de tekniska möjligheterna att utföra vattentäta
konstruktioner undergår en fortlöpande
förbättring. Däremot synes en viss kontroll av
grundvattenpumpning i städer önsklig och
nödvändig. Ett steg i denna riktning borde kunna tas
genom att man åstadkommer en koordination
mellan vattendomstol och byggnadsnämnd på
så sätt att nämnden hålles underrättad om
ansökningar om tillstånd till vattentäkt avseende
fastighet inom stadsplan. Vidare borde
vattenlagen överses med hänsyn till de förhållanden
Fig. 5. Utfallet berg under brandmur vid sprängning
i tomtgräns. Innan arbetet fortsattes säkrades de
genom vertikala spricksystem uppspaltade
bergskivorna genom horisontalt inborrade förankringsjärn.
1092 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
