Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Sanering och ledningsutrymme, av Anders Cronström - Tekniska saneringsproblem. Uppvärmnings- och ventilationsfrågor vid sanering, av Bertil Wahling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, risk för större skador vid brand eller
läckage, högre kostnader, svårigheter att
ordna och isolera gatubrunnar, brandposter,
ventiler osv. samt att ordna anslutningar till
ledningar i mark. Slutligen är en omläggning från
traditionell ledningsdragning till
kulvertför-läggning tekniskt mycket omständlig.
De största fördelarna uppnås vid
genomgående huvudledningar. Alla avgreningar
erbjuder problem. Man måste särskilt beakta
behoven av extra utrymmen för materialintag,
upplag, underhåll och central kontroll. En given
förutsättning för ett kulvertsystem är att det
ges en tillräcklig omfattning.
Sanering punktvis —radikal
nyreglering
Den moderna citybebyggelsen regleras på
höjden genom stadsplanebestämmelser. På djupet
är byggnadsekonomin den hittills enda
regulatorn. Moderna arbetsmetoder och modern
bergsprängningsteknik gynnar byggandet på djupet.
"I det upp- och nedvända Stockholm reser sig
t.o.m. en sexvåningskällare mitt i stån."
Vid punktvis sanering kan ledningsnätet inte
omedelbart ändras i överensstämmelse med
den nya bebyggelsens önskemål. Först när
saneringen fått en viss omfattning eller vid
normalt påkallade ledningsomläggningar kan
hänsyn tas till de nya behoven. Vid punktsanering
har den nya bebyggelsen alltså att tills vidare
godta den service ett traditionellt utbyggt
ledningssystem kan ge.
Annorlunda är läget vid en radikal
nyreglering. Då sopas de befintliga ledningsnäten bort.
Deras av ålder disponerade utrymmen tas till
stor del i anspråk för underjordiska
kommunikationsleder och fastighetsutrymmen.
Eftersom ledningsnäten förvisso är till för
bebyggelsens skull och inte tvärtom tvingas man att
tänka om. Ledningarna måste förläggas på ett
nytt sätt och kanske också på andra djup än
vad som inom övriga bebyggelseområden
betraktas som normalt. Hur än problemet löses
begärs att resultatet från fastighetssynpunkt
skall bli minst lika gott som vid traditionell
förläggning. Den högklassigare bebyggelsen vill
inte tolerera en sänkt ledningsstandard. Man
vill både äta upp kakan och ha den kvar.
Ett avloppsproblem
Grundvattnet kan skapa ett avloppsproblem av
synnerligen svårbestämbar storleksordning,
därest detta vatten inte får vandra på av
naturen anvisat sätt utan i stället i form av
dräneringsvatten avleds till avloppsnätet.
Det fall, då avledandet sker tvångsvis, alltså
genom pumpning har studerats som ett
geotek-niskt problem av "djupbyggnadskommittén",
som tillsattes av generalplaneberedningen i
Stockholm.
"Stockholms byggnadsnämnd godkänner
därför endast vattentäta källare, så snart det är
frågan om att gå ned under grundvattennivån,
och accepterar alltså inte att källarna hålls
torra genom pumpning. Kommittén har med
hänsyn till riskerna för varaktig
grundvattensänkning försökt att med hjälp av stadens
juridiska expertis undersöka hur pass väl man i
övrigt kan anse sig skyddad mot pumpning av
grundvatten. Det bekymmersamma är att hur
mycket den byggande än ansträngt sig att göra
en källare tät så kan läckor uppkomma, och
det kan vara mycket besvärligt att lokalisera
och täta sådana läckor och frestande enkelt att
i stället sätta in en pump och hålla källaren
torr med den. En pump är ingen pump men
tio eller hundra fastigheter som kontinuerligt
pumpar obekanta mängder grundvatten kan
betyda en katastrof."
Om förutnämnda sexvåningskällare kunde
man emellertid den 14 november 1958 läsa i
en dagstidning: "Denna ’varuskrapa’ är — vad
gäller underjordsvåningarna — ett vattentätt
hus. Berget var i och för sig utomordentligt tätt.
Men i botten har ändå måst sprutas in betong
i sprickorna och vidare är väggarna i
källar-delen gjutna i vattentät betong. Och skulle mot
all förmodan olyckan vara framme har man
dräneringspumpar att tillgå för att hålla läns".
Man får hoppas att olyckan inte är framme —
exempelvis när man spränger för
grannfastig-heten — en regnvädersdag, ty då är risken stor
att olyckan skall vara framme även för
nedströms liggande fastigheter eftersom det
befintliga avloppsnätet inte är dimensionerat för
några större opåräknade vattentillskott!
Grundvattenpumpning får — ur
avloppsteknisk synpunkt — helt enkelt inte förekomma
med mindre avloppsnätet byggts ut enligt
du-plikatsystemet och dagvattenledningarna har
kapacitet nog för att kunna ta emot det
pumpade vattnet.
Litteratur
1. Nordberg, A: Den underjordiska staden. Rörinstallatören
1959 h. 3 s. 115.
2. Teknisk beskrivning av Stockholms tunnelbana. Stockholm
1957 s. 25 och 40.
Uppvärmnings- och
ventilationsfrågor
vid sanering
Civilingenjör Bertil Wahling, Stockholm
711.16 : 697
Sanering av äldre bebyggelse ställer
vvs-tekni-kern inför vissa speciella problem, som inte
förekommer vid uppförande av byggnader på
tidigare obebyggd mark. De svåraste av dessa
problem är av sådan natur, att de ej kan lösas
av konstruktören själv, varför medverkan
kräves av ett flertal andra fackmän. Det kan å
andra sidan även hända, att exempelvis beräk-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
