- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
1133

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Radiostörningar från starkströmsapparater, av Ove Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lysämnesrör

Belysningsanordningar av olika slag kan
också ge radiostörningar. Lysämnesrören är utan
tvekan de, som besvärar rundradiomottagning
mest. De stör på lång- och mellanvåg men inte
alls på ultrakortvåg. Störningarna från ett
lysämnesrör orsakas av den tändning och
släckning som äger rum varje halvperiod av
växelspänningen. Detta förlopp ger alltid en viss
störnivå, som varierar mellan olika rörtyper
men som dock inte behöver vara särskilt hög.

Betydligt mera besvärande än den
ursprungliga grundstörningen är den höjning av
störnivån, som kan uppträda när som helst under
ett rörs livstid utan någon påtaglig orsak och
som inte märks på ljuset. Orsaken till
störningsökningen är, såvitt bekant, inte fastlagd.
Hos en del moderna rörtvper är
störningsökningen ganska sällsynt; den har dock betydelse
när många lysämnesrör finns uppsatta på
samma plats, då det naturligtvis alltid finns risk
för att något rör skall störa kraftigt.

Lysämnesrör avstöres normalt genom
inkoppling av störningsskydd bestående av
kondensatorer vid nätklämmorna i armaturen. En
förbättring kan dessutom nås genom användning
av en lysrörsspole uppdelad i två delar,
kopplade i var sin nätbransch. Det bör tillses, att
man inte ofrivilligt jordar armaturen via i
järnbalk e. d. fastsatt upphängningsanordning,
vilket ger en onödig störningsökning. Genom
att armaturens metalldelar är ganska små, kan
lysämnesrör också ge en direkt
störningsstrålning. Denna kan minskas genom att röret
omges med ett metallnät, anslutet till armaturen.

Den till lysämnesröret hörande glimtändaren
orsakar likaledes radiostörningar. Dessa
reduceras dock av den med tändaren
parallellkopplade kondensatorn. De kvarvarande
störningarna brukar inte beaktas, eftersom
tända-ren arbetar så sällan.

Kraftledningar

Radiostörningar från kraftledningar har på
senare år vunnit alltmer beaktande i och med
införandet av extra höga spänningar (Tekn. T.
1954 s. 613). Problemet är dock gammalt, då
korona, som är den huvudsakliga
störningsorsaken, kan uppträda vid endast några
kilovolts spänning. Man skiljer normalt på
störningar orsakade av linkorona och störningar
orsakade av isolatorkorona. Störningar av det
förra slaget uppträder vid spänningar över ca
100 kV, medan den sistnämnda sorten i regel
uppträder vid spänningar under detta värde,
enär de normalt endast är av betydelse vid
kraftledningar med stödisolatorer.

Linkoronastörningar vållas av urladdningar,
genom jonisation av luften runt ledarna i en
kraftledning, då den elektriska fältstyrkan vid
dessas ytor antar höga värden. Som följd
härav ökar störningarna med ökad spänning,
medan de minskar med ökad lindiameter. Ur
radiostörningssynpunkt bör ledningarna
dimensioneras så, att koronagradienten har ett värde
av högst 12—13 kV/cm, något som tyvärr kan

vara svårt att åstadkomma av ekonomiska skäl.
Linkoronastörningarna är starkt
väderleksberoende. De är minst vid vackert väder, men
kan även då vara obehagligt stora, för att vid
regn och snö kunna tiofaldigas.

Isolatorkoronastörningar orsakas av glimning
mellan isolatorporslin och lina eller najtråd. De
är starkt beroende av hur linan är fastsatt vid
isolatorn; najning, som normalt användes, ger
vid gängse najningsmetoder de största
störningarna, medan fastsättning med linklämma
ger de minsta. Störnivån beror dessutom av
isolatorstorleken, så att den stiger för minskad
isolatorstorlek liksom för minskad lindiameter.
Jordning av isolatorpinnen höjer även
störnivån. Väderleksberoendet är för
isolatorkoronastörningar direkt motsatt det som gäller för
linkoronastörningar. Vid regn, då luftspalterna
mellan lina eller najtråd och isolatorporslin
utfylls med vatten, minskar störningarna
avsevärt. Störningar från isolatorkorona är i
regel mindre än störningar från linkorona.

De båda beskrivna typerna av
kraftledningsstörningar är framförallt besvärande på
lång-och mellanvåg. Med dessa våglängder utbreder
de sig med liten dämpning längs
kraftledningarna och utstrålar från dem till
mottagaran-tenner och andra korsande eller närbelägna
ledningar. Det direkta strålningsfältet
vinkelrätt mot ledningen dämpas starkt med
avståndet. Det av själva kraftledningen berörda
området sträcker sig därför något hundratal
meter ut från denna vid linkoronastörningar.

På ultrakortvåg anses linkorona inte ge
upphov till några störningar av vikt. För
isolatorkorona är förhållandet mera oklart. Några
starkare störningar torde i regel inte erhållas, men
engelsmännen påstår sig dock ha störningar på
television från isolatorer. Störningar på
ultrakortvåg härrörande från kraftledningar beror
normalt på urladdningar mellan metalldelar,
som av någon anledning inte gör ordentlig
kontakt med varandra. Ett specialfall härav
utgör den typ av vibrationsdämpare, som
används i Sverige och som kan orsaka
besvärande störningar. Anbringande av skärmkåpa på
dem dämpar dock störningarna avsevärt.

Ofta kan man inte vidta några åtgärder för
att minska störningarna — utom att reparera
fel — från en befintlig kraftledning. Däremot
bör vid konstruktion av nya linjer
radiostör-ningssynpunkterna beaktas. Mycket viktigt är
att man vid höjning av spänningen på en i
drift befintlig ledning undersöker vilka
konsekvenser detta får ur störningssynpunkt.

Högfrekvensgeneratorer

En apparatgrupp, som skiljer sig avsevärt från
tidigare beskrivna, utgör
högfrekvensgeneratorer för industriellt och medicinskt bruk.
Genom att de är avsedda för alstring av
högfrekvens, kan de utsända avsevärda mängder
energi på såväl grundfrekvens som övertoner
med oftast dessutom starkt varierande
frekvens och utgör därför i många fall synnerligen
besvärliga störningskällor, framförallt på ultra-

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free