Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Nybyggen - Den ryska bärplansbåten »Raketa», av C Fo - 500 MW kärnkraftverket Trawsfynydd, av Wll - Nya metoder - Jod mot glödlampors svärtning, av SHl - Varmdraget kolstål, av SHl - Förzinkningselektrolyt, av J Murkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fartygsskrovet och överbyggnaderna är tillverkade
av nitad aluminium.
Vid framfart uppför sig "Raketa" som ett
deplace-rande fartyg till 18—20 km/h. Vid en hastighet av
ungefär 30 km/h lättar förskeppet från vattenytan
och fartyget får sitt största trim, ungefär 2°.
Samtidigt erhåller man den maximala anfallsvinkeln hos
bärplanen. Vid 40 km/h lättar fartyget helt från
vattenytan. Därvid ligger kölen ungefär 0,8 m över
vat-lenytan. I sjögång måste hastigheten sättas ner
något, exempelvis till 55 km/h när våghöjden blir 1 m.
Härigenom bibehålles en lugn rörelse hos fartyget.
Ett ryskt program för utveckling av bärplansbåtar
omfattar:
grundgående fartyg med ett största djupgående
(vid stillaliggande) mellan 1,1 och 1.2 m för 50—60
passagerare,
bärplansbåtar för insjöfart för 150 passagerare
(eller 30 personer jämte 20 t last) med en hastighet
mellan 60—65 km/h,
bärplansbåtar för insjöfart för 300 passagerare med
en hastighet av över 60 km/h,
bärplansbåtar som bärgnings- och
brandskydds-båtar,
bärplansbåtar för öppna vatten avsedda för 300
passagerare och med en hastighet över 60 km/h
(R E Alexfjew i Schiffbautechnik juni 1959 s. 302
304). C Fo
500 MW kärnkraftverket Trawsfynydd
Ett 500 MW kärnkraftverk planeras för uppförande
vid Trawsfynydd i norra Wales, fig. 1. Verket skall
byggas av Atomic Power Constructions Ltd för
Central Electricity Generating Board.
Den installerade eleffekten blir 580 MW, fördelad
på fyra aggregat med vardera 145 MW effekt.
Kärn-reaktorerna blir två till antalet, vardera med 870
MW värmeeffekt. Bränsle blir naturligt uran med
kapsling av en magnesiumlegering för 440°C
temperatur. Som moderator skall användas grafit.
Bränslefyllningens vikt blir ca 280 t och
moderatorns 1 900 t.
Som kylmedel skall användas koldioxid med 17 at
övertryck; dess inlopps- och utloppstemperaturer
blir 200°C och 400°C och genomflödet 4 100 kg/s.
Rörledningen för koldioxiden får 1,68 ni diameter.
Till varje reaktor behövs sex värmeväxlare, vardera
ined 35 in höjd, 5,5 in diameter och 63 mm
gods-Ijocklek i manteln. Tjll varje värmeväxlare hör en
cirkulator, driven av en direktkopplad
asynkronmo-tor för 2 950 r/m och effekten 4 500 kW.
I värmeväxlaren överförs värmeeffekten i
koldioxiden till vattenånga, varvid man skall tillämpa
elt tvåtryckssystem med 65 % av ångflödet vid det
högre trycket. Ängtrycken blir 65 at ö. och 20 at ö.,
ångtemperaturerna 380°C och 363CC, ångflödena
6X132 t/h och 6X70 t/h per reaktor.
Reaktorbyggnaden blir 91 m lång. 55 m bred och
55 m hög, och turbinhuset blir 137 in långt och 68 m
brett (Engineering 21 augusti 1959 s. 62). Wll
nya metoder
Jod mot glödlampors svärtning
Redan i början av 1900-talet föreslogs införande av
litet jod i glödlampor för att minska volframs
sublimering till kolvväggen med åtföljande svärtning av
denna och minskning av ljusflödet. Idén har
emellertid först nu kunnat realiseras praktiskt av
General Electric, som tillverkar lampor, bestående av
en trådspiral av volfram i ett 9 mm kvartsrör.
Man måste använda kvarts därför att höljets
temperatur blir för hög för glas genom att glödtråden
kommer så nära dess väggar. Lampan är fylld med
en inert gas innehållande litet jod. När den brinner
förångas volfram från glödtråden, men innan ångan
nått kvartsväggen reagerar den vid ca 250°C till
volframjodid som faller sönder när den träffar
glödtråden. Härvid fälls volfram ut på denna.
Enligt uppgift är kvartslampornas volym vid lika
ljusstyrka en tvåhundradel av nuvarande
glödlampors. Svärtningen av kvartsen minskar ljusstyrkan
med bara 1 °/o mot 10 o/o för vanliga glödlampor
under deras nyttiga livstid. Vid hög spänning ger
kvartslamporna större ljusutbyte än vanliga glöd
lampor (Chemical & Engineering News 22 juni 1959
s. 49). SHl
Varmdraget kolstål
Varmdragning är en modifikation av kalldragning,
vid vilken stången dras vid 95—650°C. Då man
alltså arbetar under omvandlingspunkten, är
metoden enligt klassisk definition alltjämt kalldragning,
men höjningen av arbetstemperaturen över
rumstemperatur förbättrar stålets hållfasthetsegenskaper
avsevärt.
Man kan t.ex. välja arbetstemperaturen så att man
får stångstål med exceptionell seghet och normal
brottgräns eller med hög brottgräns och
sträckgräns. Vidare erhålls stål med hög
proportionali-tetsgräns och utmärkt spännings-töjningsrelation.
Hittills är bara det friskärande kolstålet AISI Cl 144
tillgängligt i USA som varmdragen stång.
Kalldraget stål avspänningsglödgas vanligen efter
bearbetningen. Denna process behövs inte vid
varmdragning som dessutom ger en produkt med bättre
hållfasthet. Liknande resultat har erhållits med
krom-molybdenstålet AISI 4140 (Materials in Design
Engineering mars 1959 s. 98—99). SHl
Förzinkningselektrolyt
Mycket goda resultat lär ha erhållits vid förzinkning
av arbetsstycken av invecklad form med en
elektrolyt innehållande: 240—260 g/1 ammoniumklorid, 13,5
—17 g/1 zinkoxid, 18—22 g/1 borsyra och 0,4—1,2
g/1 snickarlim. Elektrolyten pH är 6,8—8,0 och
temperatur 15—50°C; lämplig strömtäthet är 0,7—
1,5 A/dm2. Badets pH kontrolleras dagligen och
korrigeras med 3—4 °/o klorvätesyra eller 25 °/o
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
Fig. 1.
Projektskiss till
kärnkraftverket vid
Trawsfynydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
