Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Spridningsproblem i sjöar och vattendrag, av Nils L Svantesson och Malin Sundberg-Falkenmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Strömningsbilden i Håckrens övre bäcken; pilar betecknar
vattnets strömriktning, fglida pilar därjämte längdprofilen i fig. 7, .... gräns
för cirkulationsområde.
även för snabba förlopp, 0111 observationerna
registreras.
Kemiska spårämnen
Bland de kemiska spårämnesmetoderna är
salt-inetoden mest använd. Väsentligt vid dess
utnyttjande är att saltkoncentrationen i
vattenmassan efter tillsatsen ej får vara så stor, att
det studerade förloppet störs genom
konvektionsströmmar härrörande från
täthetsskillnader mellan spårämne och vattenmassa. Vid
uppföljandet sätts vidare en gräns för största
mätbara utspädningen av den naturliga
salthalten i vattnet.
Färgspårämnen
Färgspårämnesundersökningar i förening med
provtagning har på senare tid utförts i stor
Fig. 5. Den horisontella aktivitetsfördelningen i ytan, t. v. i sektion
C-C/, t. h. i sektion C-C/ båda 50 min efter injektionen.
skala på olika ställen i världen, t.ex. i Iriska
sjön1 och vid Tokai-Mura i Japan". Båda dessa
försök anordnades för att man skulle få en
uppfattning om hur utsläpp av radioaktivt
avfall från projekterade reaktoranläggningar
skulle komma att spridas i den aktuella
recipienten. Omfattningen av dessa
undersökningar framgår av att man vid den
sistnämnda undersökningen använde 36 kg färgämne.
Detta kunde genom provtagning följas under
en tid av nära 15 h, varunder färgmolnet
förflyttat sig ungefär 1 km.
För studium av spridningen i vattendrag med
höga strömhastigheter är färgämnesmetoden
särskilt väl lämpad, speciellt i kombination
med registrering av spridningsbilden genom
färgfotografering från flygplan. Detta
förfaringssätt har med gott resultat prövats vid
SMHI. Bearbetningen av flygbilderna kan
underlättas om man på vattenytan lägger ut ett
koordinatnät som kan iakttas på bilderna.
I denna form är metoden dock användbar
endast för tvådimensionella undersökningar, t.ex.
i vattendrag där fullständig omblandning i
vertikal led föreligger, såsom i grunda älvar med
liög strömhastighet. Den kräver emellertid
ringa förberedelsearbete och ger snabbt en
överskådlig bild av även mycket komplicerade
strömningsförlopp. Härigenom blir den också
relativt billig att tillämpa.
Radioaktiva spårämnen
Med radioaktiva substanser3 har man fått
möjlighet att genomföra spårämnesundersökningar
utan den störande faktor, som alltför stora
spårämneskoncentrationer medför i form av
konvektionsströmmar. Dessa spårämnen kan
därjämte följas till avsevärda utspädningar, vid
sondmetoden ända ned till storleksordningen
10~9 g/m3. Denna undre gräns sättes bl.a. av i
naturen förekommande radioaktivitet. Som
jämförelse kan nämnas att färgspårämnen
genom provtagningsmetodiken kan följas ned till
utspädningar av storleksordningen 10"2 g/m3.
Man har hittills i stor utsträckning arbetat
ined envärda alkali- eller halogenidjoner,
såsom aNa+ och ^Br" med 15 resp. 36 h
halveringstid. Båda dessa isotoper utsänder y-strålar
med relativt hög energi och kan därför följas
med scintillationsdetektorer till lägsta
koncentrationer. Utrustning för undervattensmätning
är emellertid förhållandevis dyrbar; såvitt
bekant fanns i juli 1958 endast sex
scintillationsdetektorer för submarin mätning i Sverige,
varav två tillhörde SMHI.
På senare tid har man också utnyttjat
vattenmolekyler, i vilka en av de båda vanliga
väteatomerna ersatts med den radioaktiva
väteisotopen tritium. Dessa molekylers släktskap med
vanliga vattenmolekyler gör dem väl lämpade
för märkning av vatten. En sådan märkning
kan åstadkommas på artificiell väg med
reak-torproducerat tritium, men sker också i
naturen genom att tritium produceras i
atmosfären och genom nederbörden tillföres
jordskorpan. Härigenom har man en möjlighet att
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
