Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Atomisbrytaren Lenin - Nya metoder - Framställning av molekylsilar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Schema för maskineriet; 1 reaktor, 2 tryckstabilisator, 3
ånggenerator, 4 ångturbin, 5 reduktionsväxel, 6 brytare, 7 och 8
elektromotorer, 9 generatorer, 10 kondensor.
Tvärskeppsskotten går från bottnen till övre
däck. Även långskeppsskott finns; de som
ligger längst bordvarts har placerats så nära
yt-terskrovet att fartygets slagsida kommer att bli
obetydlig, om något rum vattenfylles.
Alla överbyggnader har byggts i land och
sedan lyfts ombord. Det tyngsta lyftet, bryggan,
vägde 300 t. Förstäven väger 30 t och
akterstäven 86 t.
Fartyget har turbo-elektrisk drift, fig. 2, med
tre atomreaktorer, varav den ena är i reserv.
Som värmebärare utnyttjas vanligt vatten. Alla
svetsfogar i reaktorerna har undersökts med
röntgen. Reaktorerna är omgivna av
metallcylindrar, vilka placerats i en behållare av
rostfritt stål. Vattnet som cirkulerar i denna
behållare har till uppgift dels att kyla reaktorn
dels att utgöra skydd mot radioaktiv strålning.
Behållaren av rostfritt stål omges dessutom av
ett betongstrålskydd. Ett särskilt
varningssystem finns ombord för kontroll av
radioaktiviteten.
Isbrytaren behöver icke förnya
bränsleförrådet förrän efter 2—3 år. Det kan dock inträffa
att vissa detaljer i atomreaktorerna behöver
bytas ut eller radioaktivt vatten behöver
ersättas. För att i dessa hänseenden betjäna
isbrytaren bygges ett särskilt basfartyg, som
givetvis får erforderligt skydd mot radioaktiv
strålning.
Den mellersta propellern väger 30 och
sid-propellrarna 22,5 t. För hjälpmaskinerna finns
ett förligt och ett akterligt fördelnings- och
manöverrum. I det aktre finns också en
dieselmotor. På båtdäck finns en ångpanna, som
skall kunna lämna 5 t/h mättad ånga vid 28
kp/cm2 tryck. Denna ånga skall användas för
diverse ändamål, då atommaskineriet icke är
i gång, och motsvarar närmast en
"donkey-panna".
Tre eldsläckningssystem med vatten, ånga och
kemiska släckningsmedel har installerats.
Ång-systemet skall användas för att släcka
eldsvådor i tankar för dieselbränsle. Det kemiska
släckningssystemet skall användas i de olika
maskinavdelningarna och för övriga delar av
fartyget användes vattensystemet.
Rodret har 18,5 m2 yta och kan skiftas från
ena sidan till den andra vid 18 knops fart på
30 s. Fartyget styrs antingen från förliga eller
aktra bryggan eller från styrmaskinrummet.
Tre 6 t ankaren finns, varav ett i reserv.
Fartyget har också två isankaren på 150 kg och två
på 100 kg. Två motorlivräddningsbåtar har
vardera plats för 40 personer. Två vanliga livbåtar
tar 58 personer vardera. Dessutom finns två
roddbåtar. I förskeppet finns två lastbommar
för 1,5 t last och vidare finns en krän för 12 t
och i akterskeppet två 3 t kranar.
På förmasten har placerats strålkastare och
radarantenner och inuti masten har utkiken
sin plats. Fartyget är även utrustat med ett
förligt och ett akterligt gyrokompassystem.
Ekoloden kan registrera djup upp till 2 000 m.
Lenin kommer att ligga långa tider till sjöss,
och det är därför naturligt att alla åtgärder
har vidtagits för att besättningen skall få det
bekvämt.
Man ställer stora förhoppningar på
atomisbrytaren "Lenin", först och främst för att den
skall underlätta sjöfarten uppe i norr, som nu
har fått allt större betydelse, men man räknar
säkert också med det propagandavärde som
fartyget kan få, om det lyckas forcera
nordpolsisen och ta sig fram ända till polen.
nya metoder
Framställning av molekylsilar
Syntetiska zeoliter eller molekylsilar är
aluminiumsilikat som genom avvattning givits massor av hål
av molekylär storlek (Tekn. T. 1957 s. 498). De kan
därför utnyttjas för separering av ämnen vilkas
molekyler är olika stora och av sådana dimensioner
att det ena molekylslaget kan tränga in i hålen,
medan det andra inte slipper in.
Man kan tillverka molekylsilar av olika typer
genom variation av reaktionstiden, temperaturen och
utgångsmaterialet. De två huvudtyperna är Zeolite A
och Zeolite X med sammansättningarna 0,99 Na20:
1,0 AL,03:1,85 Si02:5,l H20 resp. 0,9 Na20:l,0 A1203:
2,5 Si02:6,l H20. Som råmaterial kan man använda
kisel i form av silikagel, kiselsyra eller
natriumsili-kat och aluminium som aluminiumoxid,
aluminium-hydroxid eller natriumaluminat; natriumhydroxid
ger natriumjon och används för pH-reglering.
Vid tillverkningen gör man först en vattenlösning
av natriumaluminat och natriumhydroxid. Till
denna lösning sätts sedan natriumsilikat löst i vatten.
Blandningen rörs om tills den är homogen eller
åtminstone tills det bildade gelet brutits sönder.
Reaktionen kan utföras vid rumstemperatur, men den
går snabbare vid upphettning i ett dubbelmantlat
kärl.
Zeolite A bildas t.ex. på 6 dygn vid 21°C, men på
ca 45 min vid 100°C samt Zeolite X på 88 h vid
50°C, på högst 6 h vid 100°C eller på ca 90 min vid
120°C. När kristallerna bildats behåller de sin form
och förändras inte, om de hålls vid högst 100°C
under längre tid; över denna temperatur förändras
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
