Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Nya metoder - Framställning av uranhexafluorid för gasdiffusion, av SHl - Kontinuerlig avsvavling av tackjärn i roterugn, av SHl - Gips som torkmedel, av SHl - Utvinning av icke-sulfidkoppar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530°C. Den erhållna, gasformiga uranhexafluoriden
passerar genom en cyklon (för avlägsnande av
damm) till en kallfälla, där den kondenseras.
Icke reagerad urantetrafluorid erhålls som "aska"
i reaktionstornet och damm i cyklonen. Den
behandlas på nytt med fluor från kallfällan i ett
mindre reaktionstorn, och den härvid erhållna
hexa-fluoriden kondenseras i en andra kallfälla.
Rest-gaserna blåses ut.
Anläggningen uppges vara liten och relativt billig.
Den ger uranhexafluorid till lågt pris och med
99,99 <Vo uranutbyte (Chemical & Engineering News
23 mars 1959 s. 40). SHl
Kontinuerlig avsvavling av tackjärn i roterugn
Man har i Sverige avsvavlat tackjärn med kalk i
roterugn (Tekn. T. 1952 s. 115), och vid Battelle
Memorial Institute har man utarbetat en liknande
metod vid vilken järnet behandlas med
natriumhydr-oxid (Tekn. T. 1957 s. 1018; 1958 s. 259). Den
senare metoden har nu utvecklats till ett tekniskt
förfarande som väntas få betydelse vid
ståltillverkningen.
Den använda apparaten består av en i båda ändar
öppen, cylindrisk ugn (fig. 1) som roterar på drivna
rullar så snabbt att centrifugalkraften håller kvar
smältan mot ugnsväggen i ett 25—50 mm tjockt
skikt. I ena ändan matas tackjärn och slaggbildare
in kontinuerligt. En turbulent ström av järn, täckt
med ett skikt av alkalisk slagg, rinner i spiral mot
ugnens andra ända från vilken smältan passerar ut
genom en stationär huv försedd med utsläpp för
röken.
Vid avsvavling används natriumhydroxidpärlor
eller ett annat starkt alkali som slaggbildare. Under
de 10—20 sekunder som avsvavlingen tar faller
smältans temperatur 25—40°C. Vid samtidigt av-
lägsnande av kisel för man in järnmalm
tillsammans med alkalit samt syrgas. Kiseln oxideras
härvid under värmeutveckling varför smältans
temperatur inte sjunker.
Förfarandet har provats i en halvstor ugn för 10
t/h och i en ugn för 60 t/h som är i drift i ett
gjuteri. I den förra har man kontinuerligt uppnått en
sänkning av järnets svavelhalt från 0,11 till 0,02 °/o.
Vid avlägsnande av kisel har dennas halt minskats
från 1,27 till 0,40 °/o; dessutom sänktes järnets
fosforhalt med 28 %>. I den större ugnen avsvavlades
gjutjärn från t.ex. 0,072 till 0,014 °/o, 0,099 till
0,013 %> och 0,088 till 0,020 °/o (Metal Progress maj
1959 s. 91—94). SHl
Gips som torkmedel
Man har länge vetat att anhydrit (vattenfritt
kalciumsulfat) kan ta upp vatten under bildning av ett
halvhydrat CaS04 • 1/2 H20. I allmänhet är anhydrit
så stabil att den inte kan användas som torkmedel,
men i USA har man sedan början av 1930-talet
kunnat erhålla torkmedel av gips genom att välja ett
lämpligt utgångsmaterial.
I Storbritannien är inget sådant tillgängligt, men
man har nu utarbetat en metod enligt vilken man
av inhemsk gips framställer ett enligt uppgift
utmärkt torkmedel, kallat Hi-Drite. Hur man förfar
uppges inte.
Hi-Drite sägs ha en torkeffekt som är större än
svavelsyras men mindre än fosforpentoxids. Gipsen
är emellertid neutral, kemiskt inert, icke giftig och
olöslig i nästan alla vätskor. Denna kombination
av egenskaper gör den mycket användbar som
tork-medel vid t.ex. organiska synteser, frysning,
låg-temperaturprocesser samt frys- och lufttorkning av
värmekänsliga material.
Vid medelhög fuktighetshalt har gipsen ganska
liten absorptionskapacitet, men den fungerar utmärkt
vid låg fuktighetshalt, och dess verkan är praktiskt
taget oförändrad vid upp till 90°C (Industrial
Chemist maj 1959 s. 229). SHl
Utvinning av icke-sulfidkoppar
I ett amerikanskt kopparverk bearbetas malmer,
innehållande koppar dels som sulfid, dels som
karbonat, silikat och sulfat. Den senare kopparn, som
utgör ca 1 kg/t malm, kan inte utvinnas på samma
sätt som sulfidkoppar och har därför tidigare
förlorats.
Sedan ungefär två år tillbaka har man emellertid
lakat ut icke-sulfidkopparn med svavelsyra och fällt
kopparn ur lakvätskan med järnsvamp. Såväl denna
som syran erhålls ur svavelkis som bryts
tillsammans med kopparmalmen. Den utcementerade
kopparn koncentreras tillsammans med
kopparsulfid-mineralen genom flotation.
Svavelkisen rostas i virvelbädd i en cylindrisk
kammare 6,6 m i diameter och 4,2 m hög.
Rost-ningstemperaturen regleras genom tillsats av vatten.
Bränderna går ut genom ett överfallsrör, och
gaserna tillsammans med suspenderat stoft förs genom
en ledning från kammarens topp till två
hetgascyklo-ner i vilka stoftet slås ned och förenas med
bränderna. Den renade gasen går till
svavelsyrafabriken.
Kisbränder och stoft blandas med kol och går
genom rör till en roterugn infodrad med högeldfast
tegel. Ugnen har 2,4 m inre diameter och 9 m längd.
Den roterar med 1 r/m. Reaktionstemperaturen
upprätthålls med naturgaslågor. Godsets uppehållstid i
ugnen är ca 2 h. Järnsvampens hopklumpning und-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 HS9
Fig. 1. Roterugn
för kontinuerlig
avsvavling av
tackjärn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
