Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Bergrum som tryckkärl för kärnreaktor, av Tord Lindbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergrum som tryckkärl
för kärnreaktor
Civilingenjör Törd Lindbo, Stockholm
Under det planeringsarbete för utnyttjning av
atomenergin, som bedrivits i samarbete mellan
Asea och Vattenfall har ett förslag framkastats
om utnyttjande av bergrum som tryckkärl för
en atomreaktor, fig. 1. Lämplig reaktortyp har
blivit den engelska med grafit som moderator
och koldioxid som kylmedel.
På den byggnadstekniska sidan har det gällt
att utröna om det skulle vara möjligt att
utnyttja bergrum som tryckkärl vid de höga
tryck det blir fråga om. Härtill kommer att
bergrummets väggar blir utsatta för en
samtidig uppvärmning. Storleksordningen av tryck
och temperatur i ett aktuellt fall är 80 kp/cnr
och 45° C. Utrymmesbehovet i detta fall kan
Fig. 1. Bergrum
som tryckkärl
med tillhörande
utrymmen
under jord.
699.852 : 621.039.4
beskrivas som ett cylindriskt rum med ca 20 m
diameter och en höjd om något mer än dubbla
diametern. Det trycköverförande mediet torde
ur driftsynpunkt bäst utgöras av en gas och då
enklast den koldioxid, som samtidigt skall
vara kylmedel i reaktorn.
Hållfasthetsvärden för urbergarter
Ett studium av litteraturen1,2,3,4 om
hållfasthetsdata för svenskt urberg synes visa, att man vid
användning av berg som tryckkärl för en
atomreaktor ("bergreaktor") helst bör söka
förläggningsorter med kvartsfältspatbergarter såsom
graniter, pegmatiter, gnejser och leptiter.
Glim-merhalten bör dock vara låg. Vidare bör
beaktas, att hållfasthetsegenskaperna i skiffriga
eller stängliga bergarter är sämre vinkelrätt
mot skiffrigheten och stängligheten än
parallellt med dem. Företagna provningar synes
även visa, att i bergarter med samma
mineralogiska sammansättning och struktur de
fin-kornigare har bättre hållfasthet än de
grovkornigare.
Vid laboratorieprov till brott av hela,
homogena provkoppar av nämnda bergarter har man
kommit till följande hållfasthetsvärden:
kp/cm2
tryckhållfasthet .................... 2 000—4 000
böjdraghållfasthet .................. 150—400
skärhållfasthet ..................... 100—500
Variationerna beror på bergartstyp, lokala
förhållanden där provkroppen tagits,
bergarternas olika hållfasthet i olika riktningar,
vilket även synes gälla graniter o.l., samt inte
minst på själva provningsförfarandet.
Värden i litteraturen på elasticitetsmodulen E
varierar synnerligen starkt, och härvid synes
provningsmetoden spela en avgörande roll.
Detta torde bl.a. bero på att urberg liksom
betong har olika S-moduler för olika typer av
belastningar. Dessutom tillkommer i
verkligheten inverkan av sprickigheten, varför man i
praktiken lämpligen använder
"formändrings-modulen" V, vari innefattas även utfyllnad av
sprickor och dylikt. I litteraturen förekom-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
