Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Svensk tillverkning av fönsterglas enligt Pittsburgh-metoden, av Bo Simmingsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk tillverkning
av fönsterglas enligt
Pittsburgh-metoden
666.151(185)
I september 1959 startades en ny elupphettad
kontinuerlig smältugn, en vanna, vid AB
Emmaboda Glasverk, och i dagarna liar
produktion i denna ugn av "maskinglas", dvs.
kontinuerligt draget fönsterglas, kommit i gång i
full skala enligt den för Skandinavien nya
Pittsburgh-metoden. Utvecklingen av den nya
produktionen följs med största
uppmärksamhet från bela världens planglasindustri,
eftersom det är första gången denna
framställningsmetod används i kombination med elektrisk
smältning.
Den elektriska smältningen grundar sig på att
glasmassan vid smälttemperaturen blir ledande
för elektricitet (Tekn. T. 1952 s. 855; 1954
s. 684). Sedan ugnen fyllts med krossglas,
smälts detta ned med oljebrännare. Därefter
släpps ström på genom i smältan insatta
horisontella grafitelektroder och smältningen sker
i fortsättningen genom att själva glassmältan
fungerar som motstånd. Metoden erbjuder
åtskilliga fördelar vad beträffar
regleringsmöjligheter, kontrollerbar glasströmning m.m.,
faktorer som underlättar uppnående av god
kvalitet hos glasmassan.
I Sverige har tidigare allt fönsterglas
framställts enligt Fourcault-metoden, vid vilken
glaset rinner genom en utbyggnad från den
stora smältvannan ut i en dragkammare, där
temperaturen är jämförelsevis låg. Här ligger
en långsträckt flottör av eldfast lera försedd
med en längsgående slits. Anordningen kallas
dragdysa eller debiteuse. Dysan tryckes ned
något i glasmassan som då tränger upp i
slitsen (fig. 1). Ett kamliknande järnband doppas
i slitsen och lyfts uppåt, varvid ett glasband
Fig. 2. Dragning av fönsterglas enligt
Pittsburgh-metoden.
utbildas. Glasbandet dras upp med valsar
genom ett vertikalt schakt där det samtidigt kyls.
Högst upp skärs glasbandet av i lämpliga
stycken.
Vid den nu införda Pittsburgh-metoden
av-skils dragkammaren från utbyggnaden på
smältvannan (fig. 2 t. h.) genom en U-formad
schamottebrygga, som doppar ned ca 400 mm
i glaset. Genom två L-formade längsgående
schamotteblock, upphängda någon millimeter
över glasytan, avskärmas undre delen av det
glasband, som i detta fall dras direkt upp från
glassmältans yta.
Helt nedsänkt i massan ca 7 mm från ytan
ligger en långsträckt schamottebalk, vars
funktion är att åstadkomma tillrinning på önskvärt
sätt och ge lämplig temperaturfördelning.
Glasbandets kanter fasthålles av en tämligen
komplicerad mekanism. Den består av en metallisk
skålliknande anordning på ömse sidor om
glasbandet försedd med en radiell slits, i
vilken glasbandets kant löper, över dessa arbetar
på varje sida ett snedställt valspar, som håller
kanten och hindrar att bandet snörps ihop, då
det i ännu mjukt tillstånd dras upp i ett
vals-försett kylschakt av samma slag som vid
Fourcault-metoden.
Den nya metoden ger glas med högre kvalitet
ur optisk synpunkt än Fourcault-metoden.
Andra fördelar är ökade möjligheter att snabbt
variera glastjockleken, samt att få fram tjockare
glas, längre driftperioder och större
produktionskapacitet. Fördelarna förefaller i hög grad
överväga de nackdelar, som ligger i det mera
komplicerade maskineriet.
Den nva anläggningen är inrymd i en
nyupp-förd hytta och i samband med
produktionsökningen har verkets råvarulagringsanläggning
utbyggts bl.a. med fyra nya torn i
siloanläggningen. Den nya produktionen av förstklassigt
fönsterglas kommer säkerligen att betyda
mycket för landets glasförsörjning.
Bo Simmingsköld
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1213
Fig. 1. Princip
för dragning av
fönsterglas
enligt Fourcault-metoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
