Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Nya metoder - Automatisk registrering av styckelängder, av KJ - Nylon 6 till bildäckskord, av SHl - Kallspetsborrning av titan, av SHl - Titan och titanföreningar över kaliumklorotitanat, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Automatisk registrering av styckelängder
En leverantör av stålrör har installerat en anordning
för automatisk fakturering av rörlängder. Rören
rullas ut på ett granskningsbord med ena änden mot
en stopplist. Granskaren placerar ett handtag mot
den fria änden av röret och trycker på en
avtryckare, varvid längden automatiskt registreras. Från
handtaget sträcker sig längs röret en stållina som
i andra änden är upplindad på en trumma med 30
cm omkrets. Linan hålles spänd av en
"rullgardins-fjäder" i trumman. Trummans vridning svarar mot
den avrullade längden av mätlinan. Vridningsvinkeln
avkännes av en sifferskrivande vinkelmätare, som
stämplar måttuppgiften på fakturan.
Måttnoggrann-heten anges till några centimeter (Control
En-gineering mars 1959 s. 141). KJ
Nylon 6 till bildäckskord
Man har nu i USA enligt uppgift för första gången
framställt användbart kordgarn av nylon 6, dvs.
nylon erhållet genom polymerisation av
kaprolak-tam. Den enligt en speciell teknik tillverkade
poly-meren har högre molvikt än normalt för nylon,
varigenom slutproduktens hållfasthet blir relativt hög.
Garnet kallas Golden Caprolan därför att det fått
guldgul färg av en hemlighållen tillsats som lär öka
materialets värmestabilitet.
Fibern spinns vidare enligt en ny metod genom
vilken man undviker återbildning av kaprolaktam
och den åtföljande minskningen av materialets
hållfasthet. Fiberns utmattningshållfasthet vid böjning
lär vara exceptionellt hög vilket är viktigt för
kor-den i däckets sidväggar.
Den nya nylonkorden används i stor utsträckning
vid tillverkning av amerikanska däck (Chemical
Engineering 15 juni 1959 s. 92). SHl
Kallspetsborrning av titan
Problemet vid borrning av titan är att hindra för
stark uppvärmning av arbetsstycket. Så länge
metallen är kall bildas korta spån som inte vållar
besvär. När den är varm blir spånen däremot långa
och svåra att avlägsna, och titan kan till slut svetsas
vid skäret varigenom detta fördärvas.
Då titan har låg värmeledningsförmåga, fördelas
värmet långsamt i arbetsstycket, och man måste
kyla mycket effektivt för att hålla temperaturen
nere. Man använder därför skär med mycket skarpa
eggar, låg skärhastighet och stor mängd skärvätska.
Vidare bör man vid borrning av långa hål ta ut
borren då och då för borttagning av spån.
Ett elegant sätt att lösa problemet är emellertid
användning av en borr med ett axiellt hål genom
vilket skärvätska spolas under tryck. Borrens skär
är av hårdmetall och har mycket skarpa eggar. Vid
denna metod, som kallas kallspetsborrning, blir
kylningen mycket effektiv, och borrspetsen har en
sådan form att långa spån bryts sönder (Light
Metals juni 1959 s. 164). SHl
Titan och titanföreningar över
kaliumklorotitanat
Titantetraklorid, som är råvara för titan, framställs
vanligen genom klorering av en blandning av
pulvriserad titanmalm (ilmenit, rutil) och kol. Härvid
erhålls en mycket oren tetraklorid som måste renas
kemiskt och genom destillation. Den renade
titan-tetrakloriden blir därför relativt dyr. Billigare kan
man kanske framställa titan, titantetraklorid och
titandioxid över kaliumklorotitanat (fig. 1).
Titanmalmen lakas med svavelsyra; järnet i
lak-vätskan reduceras till tvåvärt med metalliskt järn
och fälls ut som järn (II) sulfat vid kylning till — 5°C.
Den erhållna lösningen håller ca 2,1 mol/1 titan(IV),
0,36 mol/1 järn (II) och 4,4 mol/1 svavelsyra. Dess
järnhalt minskas ytterligare till 0,03 mol/1 genom
mättning med klorväte varvid FeGl2 faller ut,
samtidigt ökas lösningens volym med ca 33 °/o, och dess
halt av klorväte blir ca 11 mol/1. Klorväte kan
användas även för fällning av järn i första steget,
varvid man som biprodukt får järn(II)klorid ur
vilken klorväte kan återvinnas.
Till den renade lösningen sätts kaliumklorid vid
0°G varvid kaliumklorotitanat faller ut. Detta skils
från genom centrifugering och tvättas med
koncentrerad klorvätesyra. Utbytet blir ca 97 °/o av titanet
i lakvätskan. Det våta saltet kan torkas genom
trumling flera timmar i klorvätegas vid en
temperatur som så småningom stegras från 20 till 200°C.
Torkningen är nödvändig för hindrande av
hydrolys. Titantetraklorid framställs genom upphettning
till 300—500°C; utbytet minskas härvid, om
klo-rotitanatets vattenhalt överstiger 9—12 fl/o.
Titanmetall kan framställas kontinuerligt genom
upphettning av en briketterad blandning av torrt
kaliumklorotitanat och magnesiumpulver till 500—
850°C. Härvid fås titanet som ett mycket reaktivt
pulver blandat med KC1 och MgCl2.
Titandioxid i rutilform erhålls genom kokning av
en vattenlösning innehållande 0,8 mol/1
kaliumklorotitanat. Liksom vid tillverkning av titantetraklorid
återvinns kaliumklorid (F V SCHOSSBERGER i
Indu-strial & Engineering Chemistry maj 1959 s. 669—
670). SHl
Fig. 1.
Föreslaget flytschema
för
framställning av titan
och
titanföreningar över [-kaliumklorotitanat.-]
{+kaliumkloroti-
tanat.+}
1214 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
