Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 44 - Tillåtlig radioaktivitet i industriella produkter, av Torbjörn Westermark och Arne Hedgran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
individen i befolkningen gäller en tiondel av
de yrkesmässiga värdena.
Normalt arbetar den svenska
strålskyddskontrollen så att tillståndshavaren ibland besöks
av en strålskyddsinspektör som tar del av hur
arbetet är ordnat, sättet för doskontrollen och
för handhavandet av aktivt avfall. Han ger
därvid anvisning om praktiska förbättringar
o.d. Han kan också begränsa tillståndet om så
befinns nödvändigt. Personalens blodstatus
skall undersökas en gång per år och alla
personskador, som kan sättas i samband med
joniserande strålning, skall rapporteras till
tillsynsmyndigheten.
Den nya lagen möjliggör överblick av
importen av radioaktiva ämnen. Denna görs av
företag med särskilt importtillstånd och tills
vidare även av dem som innehar vissa äldre
tillstånd. Överlåtelse av aktiva ämnen fordrar
också tillstånd. I många länder är handeln
(särskilt importen) med aktiva ämnen
begränsad till en enda organisation.
Instrument innehållande ett aktivt ämne
(tjockleksmätare, gaskromatografer etc.)
typ-besiktigas, varefter särskilda föreskrifter
utfärdas; dessa blir något olika beroende på hur
stora riskerna bedöms vara.
Om ett aktivt ämne sprids ut i atmosfären, i
vatten eller på annat sätt, skall man se till att
dess koncentration i dessa medier inte
överstiger de värden som anges i tabeller4 som
ICRP givit ut över maximalt tillåtna
koncentrationer. Dessa värden baseras ytterst på den
allmänna veckodosen och på kännedom om
den mängd luft och vatten som per vecka
införs i kroppen samt på sättet för det aktiva
ämnets upptagning i kroppen (kritiskt organ).
ICRP:s rekommendationer följs mycket
konsekvent i olika länder. Ett undantag är
Sovjetunionen där man åtminstone 1957 angav
dosen per dygn i stället för vecka för
yrkesutövare (0,05 R/dygn). Detta får dock ej fattas
så att ryssarna är mindre stränga än andra, ty
vid tidpunkten i fråga rekommenderade ICRP
0,3 R/vecka. Kravet på högsta tillåten
dygnsdos är i vissa fall ett rätt strängt krav.
I praktiken lika viktigt som lagstiftningen är
självfallet att isotopanvändaren ägnar
skyddsfrågorna tillbörlig vikt både vid
planläggningen av försök och vid genomförandet. Klokheten
bjuder försiktighet på detta område.
Tillåtliga aktivitetsnivåer
vid tekniska tillämpningar
Material som berör mänsklig konsumtion.
Många spårämnesundersökningar utförs i
fabriker där livsmedel hanteras eller berör
vatten, som kan komma att konsumeras. Särskilt
betydelsefullt är här tillgripande av kortlivade
spårämnen som ej i högre grad tas upp i
kroppen och att en så låg aktivitetsnivå används
att materialets aktivitet efter dess utspädning
eller vid dess tänkbara konsumtion
understiger det maximalt tillåtna värdet med en
betryggande säkerhetsfaktor.
Exempel på sådana undersökningar är studier
av produktionsapparaters egenskaper i
sockerindustrin10, följande av grundvattnets rörelser,
vattnets strömning ut i recipienter,
läcknings-undersökningar i vattenledningsrör etc.
Typiska spårämnen innehåller de radioaktiva
kärnslagen æBr (36 h halveringstid), 24Na
(15 h), 51Cr (28 dygn) och 3H (12 år). I
Sverige har man i stockholmsområdet sedan
reaktorn Rl:s tillkomst kunnat använda ^Cl (38
min). Härvid bestrålas endast material som
enligt kontroll icke innehåller grundämnen
som ger långlivade radioisotoper ens i mycket
liten koncentration.
Genom att tillämpa anförda arbetsregler kan
man utföra försök under absolut betryggande
förhållanden. Det är med andra ord då inte tal
om att livsmedel eller vatten, förorenade med
radioaktivt material kan förtäras. Den
oinvigde är ofta bekymrad över strålningsfaran. Som
exempel kan anföras att isotopspecialister i
Storbritannien efter en undersökning av
chok-ladblandares effektivitet till
fabrikspersonalens förvåning åt av praliner som kom på
bandet. Det kan här också vara på sin plats att
påpeka att det vid konservering av livsmedel
med ß- eller y-strålning från 00Co och 13TCs icke
uppstår någon som helst radioaktivitet i det
bestrålade materialet.
Material som indirekt berör mänsklig
konsumtion.
Exempel inom denna grupp är kött, gödsel och
insekticider. Man har t.o.m. fört sand till
denna grupp.
Som exempel på hur spårämnesmetoder
till-lämpas på djur kan nämnas användning av
vitamin Bi2 märkt med ^Co vid försök med
kor, får och kycklingar. Kobolt 60 har 5 års
halveringstid, varför det sällan går att invänta
avklingning. Ett stort framsteg är användning
av ^Co med ca 80 dygn halveringstid. (Vitamin
Bi2 märkt med ^Co är nu kommersiellt
tillgäng-Hg).
Radioaktivt märkt sand använder man för att
följa rörelser på havsbottnen och på stränder
m.m.5. Man dimensionerar aktivitetsnivån så
att en badgäst som råkar få ytterörat fyllt av
märkt sand och underlåter att avlägsna den
ej skall få mer än toleransdos (Putman i
Har-well). Vid en svensk undersökning® såg man
till att en småtärna på Måkläppen ej kunde få
riskabel dos av märkt sand i sin kräva! Krom
51 används ofta i dessa fall på grund av
frånvaron av ^-strålning, så att man endast
behöver räkna med y- och röntgenstrålningen.
I alla tillämpningsfallen har man att tillse
att materialets aktivitet före konsumtion får
avklinga tillräckligt. Man använder därför
helst kortlivade spårämnen eller späder ut
materialet före dess konsumtion.
Material som ej berör konsumtion.
Stål och cement är goda exempel på detta fall.
I många länder (Sovjetunionen, Polen m.fl.) har
metallurgiska undersökningar i full skala med
1230 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
