Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 44 - Nya metoder - Väggelement med fabriksfärdig fasadyta i färg, av B S - Ökad tillverkning av högrent aluminium, av SHl - Akrylnitril ur propylen, av SHl - Tunnväggiga rör i band, av Magnus Smedberg — SHl - Nybyggen - Världens största bärplansbåt, av Curt Borgenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående som liggande lättbetongelement. Eftersom
det är lätt att variera
mineralkornsammansättning-en kan en mängd olika färgsättningar åstadkommas
(enl. AB Lättbetong). BS
Ökad tillverkning av högrent aluminium
Högrent aluminium med minst 99,99 °/o
renhetsgrad används i starkt växande utsträckning, mest
till katalysatorer i petroleumindustrin, som folie i
elektriska kondensatorer och för tillverkning av
similismycken. En amerikansk firma har därför
ökat sin tillverkning till ca 400 t/år.
I Frankrike tillverkas aluminium med 99,999 °/o
renhetsgrad; ryssarna säger sig ha nått 99,99999 %>
i laboratorieskala och väntar tillämpning av
processen i halvstor skala. Högrent aluminium
tillverkas kommersiellt även i Schweiz och Västtyskland.
Allt högrent aluminium framställs elektrolytiskt i
någon variant av Hoopes’ treskiktscell. I denna har
man ett bottenskikt av en tung smälta av
aluminium-kopparlegering på vilken flyter en saltsmälta och
överst det rena aluminiet. Saltsmältans
(elektrolyten) sammansättning och arbetstemperaturen
varierar.
I Frankrike används t.ex. aluminiumfluorid,
na-triumfluorid och bariumklorid samt 750°C, medan
den vanliga elektrolyten består av 60 fl/o kryolit och
40 ®/o bariumfluorid vid 950—1 000°C. I Schweiz
används en smälta av aluminium-, natrium-,
barium- och kalciumfluorid (Chemical Engineering 29
juni 1959 s. 42). SHl
Akrylnitril ur propylen
I USA har man utarbetat en ny metod för
framställning av akrylnitril. Enligt den bringas propylen,
ammoniak och luft att reagera vid 500°C och
mindre än 3 at vid en katalysator, vars natur hemlighålls.
Som huvudprodukt erhålls akrylnitril tillsammans
med mindre mängder acetonitril och cyanväte.
Man kan utgå från propylen från ett
oljeraffinaderi och ammoniak av gödselkvalitet. Gasens halt
av propylen är inte kritisk, 40—90 °/o duger.
Kolväten, såsom propån och etylen, stör inte. Butylen
och högre kolväten reagerar däremot och måste
därför skiljas från propylenen. Man använder
ammoniak och luft i stökiometriska mängder. Koloxid
och koldioxid som uppstår vid reaktionen är
oanvändbara.
Vid reaktionsproduktens upparbetning skiljer man
först från okondenserbar gas, bestående av CO, C02
och kolväten. Den släpps antingen ut eller
bearbetas för återvinning av kolvätena. Akrylnitrilen renas
sedan genom torkning och destillation. Acetonitrilen
behandlas på liknande sätt och är sedan en säljbar
produkt. Cyanvätet kan också tillvaratas (Chemical
& Engineering News 22 juni 1959 s. 23). SHl
Tunnväggiga rör i band
Billiga, tunnväggiga rör, vilka skall levereras som
band i ringar, ämnar man tillverka i USA under
beteckningen Strubing ("strip tubing"). Bören
blåses upp vid användningen. Som en fördel framhålls
att transportkostnaderna blir lägre än för vanliga
rör genom att utrymme sparas. Vidare kan
Strubing tillverkas genom kallvalsning.
Man har i försöksskala tillverkat rör med
innerdiametrar från någon millimeter till ca 2 m och
med godstjocklekar från en metallfolies för
hushållsändamål till vanliga rörs. Strubing kan göras
av metaller, såsom rostfritt stål, zirkonium, titan,
tantal och niob. Materialet kan levereras i spolar
på upp till 4 500 m.
Enligt uppgift möjliggör den använda
kallvals-ningsmetoden tillverkning av tunnväggiga rör av
material och med en väggtjocklek som inte finns på
marknaden i dag eller hittills varit avskräckande
dyra för det avsedda ändamålet.
Vid tillverkningen görs först ett vanligt rör som
sedan valsas till ett band. Härvid ökas rörets längd,
men dess inre diameter förblir oförändrad.
Härigenom begränsas rördiametern bara av valsverkets
bredd. Vid valsningen bildas fenor i vikningen,
vilka ökar tunnväggiga rörs styvhet. De kan avlägsnas
efter valsningen, om så önskas.
Rörbandet kan blåsas upp genom anbringande av
vatten- eller lufttryck eller enligt mekaniska
metoder. Ju mindre rörets godstjocklek är, desto mindre
tryck behövs givetvis vid uppblåsningen. I vissa
fall räcker vattenledningstrycket (Chemical &
Engineering News 3 aug. 1959 s. 52; Coal Age sept.
1959 s. 24). Magnus Smedberg — SHl
nybyggen
Världens största bärplansbåt
En schweizisk firma Supramar AG har helt ägnat
sig åt utvecklingen av bärplansbåtar, och har
nyligen färdigställt det första exemplaret av en ny,
förstorad och förbättrad tvp, PT 50. Den byggs på
ett italienskt varv som har ytterligare fyra liknande
systerbåtar i beställning, varav en skall insättas i
skandinaviska farvatten. Den nu levererade
prototypen har beställts av Naveca SA, Caracas,
Venezuela, som sedan en längre tid har tre bärplansbåtar
av den mindre typen PT 20 i drift för
passagerar-trafik på Maracaibo-sjön. Av denna mindre typ
finns även ett flertal enheter i drift i Messinasundet.
Den nya PT 50 har följande data:
Längd överallt ............................................................m 27,00
Bredd över däck ....................................................m 5,84
Bredd över bärplan ................................................m 10,00
Djupgående, stillaliggande ....................................m 3,48
Djupgående, under fart ....................................m ca 1,40
Deplacement med last ........................................t G0
Nyttig last (bränsle, vatten, olja,
passagerare, bagage, proviant) ....................t 15
Högsta motoreffekt ................................................hk 2X1 350
Marschfart vid 1 500—1 800 hk ........................knop 35—38
I jämförelse med den föregående typen är den nya
sjödugligare och har bättre egenskaper, dels genom
storleksökningen dels tack vare vissa
hydrodynamiska förbättringar. Den anses utan svårighet
kunna insättas vid sjögång motsvarande en våghöjd av
2,5 m.
Det normala passagerarantalet för de för Venezuela
avsedda enheterna är 115, vilket på kortare router
kan ökas till 145. Den för Skandinavien avsedda
båten skall däremot endast ta 100 passagerare.
Avgörande har därvid ej varit viktbelastningen utan
utrymmet och passagerarnas rörelsefrihet ombord
som under alla förhållanden bör vara gynnsammare
än i ett flygplan.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
