Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 46 - Utvinning av tungt vatten — en svensk kemisk storindustri? av Bengt J Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ca 1 000 kr/kg — i huvudsak dikterat av
Norsk Hydro — torde få betraktas som
abnormt högt, och att betydligt lägre
produktionskostnader borde kunna uppnås. Flertalet
tänkbara metoder förutsatte dock att
utvinningen av tungt vatten kunde sammankopplas
med vattenelektrolys, eller att stora kvantiteter
vätehaltig syntesgas var tillgänglig. På grund
av de svenska ammoniakverkens begränsade
storlek var dessa metoder mindre attraktiva,
eftersom endast några få ton tungt vatten per
år skulle kunna produceras.
I stället kom uppmärksamheten att riktas mot
en i Tyskland under andra världskriget
studerad men i övrigt okänd metod, enligt vilken
man med hjälp av svavelväte syntes kunna
utvinna tungt vatten ekonomiskt och därjämte i
obegränsade kvantiteter, tack vare att vanligt
naturligt vatten kunde användas som råvara.
Det beslöts att arbetet skulle helt koncentreras
till denna metod och en första
försöksanläggning konstruerades och uppfördes under
våren 1955 (fig. 1) vid KTH, där dessa arbeten
bedrevs för Aseas räkning under ledning av
Otto Stelling.
Driften av denna anläggning, som pågick till
slutet av 1956, visade, att de grundläggande
processprinciperna var riktiga och gav
dessutom för det fortsatta arbetet mycket
värdefulla erfarenheter av de praktiska problem som
åtföljer användningen av korrosivt giftigt och
eldfarligt svavelväte under tryck.
Medan dessa arbeten pågick meddelade den
amerikanska atomenergikommissionen i
samband med den första atomkraftkonferensen i
Genève hösten 1955 att man kunde leverera
praktiskt taget obegränsade kvantiteter tungt
vatten till ett pris av 320 kr/kg, och det
framkom även att just svavelvätemetoden tillämpad
i mycket stor skala gjort detta pris möjligt.
För det svenska utvecklingsarbetet på kort
sikt innebar detta givetvis en betydande
missräkning, eftersom i detta nya marknadsläge det
kommersiella intresset av ett fortsatt
utvecklingsarbete väsentligt reducerats, men å andra
sidan accentuerades projektets betydelse för
den svenska atomkraftutvecklingen på längre
sikt, och härtill bidrog inte minst att svenska
kostnadskalkyler givit självkostnadssiffror
nära överensstämmande med de uppgivna
amerikanska.
Som en konsekvens av de ändrade
förutsättningarna fullföljs nu utvecklingsprogrammet
på detta område av Asea men finansieras med
statsmedel på basis av ett samarbetsavtal
mellan Asea och AB Atomenergi. Som ett första
resultat av detta samarbete kan man betrakta den
försöksanläggning som nu tagits i bruk i
Närkes Kvarntorp. Man vill nu i första hand
klarlägga de tekniska och ekonomiska
betingelserna för en eventuell svensk produktion av tungt
vatten och att därmed ge ett fast underlag för
en bedömning av huruvida en sådan inhemsk
produktion bör komma till stånd eller ej.
Samtidigt är det detaljerade förslag till en för
svenska förhållanden anpassad anläggning,
Fig. 2.
Svavelväteprocessens princip;
- vatten,––
svavelväte, ......
deuterium.
som därvid måste utarbetas, avsett att direkt
kunna fullföljas med arbetsritningar etc., om
man beslutar att bygga en fabrik.
Svavel vätep rocessen
Svavelväteprocessen (Tekn. T. 1958 s. 1211;
1959 s. 155) baseras på ett utbyte av
väteisotoper mellan vatten (H20) i vätskeform och
svavelväte (H2S) i gasform under högt tryck
och vid två olika temperaturer. Isotoputbytet
sker i vätskefas och tack vare svavelvätets
dissociation i vatten fordras inga katalysatorer.
I ett HzS/HoO-system med låg
deuteriumkon-centration kommer huvuddelen av det tunga
vätet att återfinnas som HDS och HDO. Den
aktuella isotopseparationsprocessen är baserad
på den kemiska jämvikten
H»0 + HDS HDO + H2S
för vilken jämviktskonstanten oc kan skrivas
« = [HDO] [HsS]/[HsO] [HDS]
där [HDO] osv. betyder koncentrationerna av
de ämnen vilkas symboler står inom
klam-mern.
Jämviktskonstanten oc, som kan betraktas
som en fördelningsfaktor för deuterium mellan
vatten och svavelväte, minskar med ökande
temperatur enligt
Temperatur......... °C 30 100 110 120 130
oc .................... 2,31 1,96 1,93 1,89 1,86
Dess temperaturberoende utnyttjas vid anrik-
1294 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
