Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 46 - Utvinning av tungt vatten — en svensk kemisk storindustri? av Bengt J Eriksson - Svensk träforskning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmelse har därvid kunnat konstateras
såväl i principer som i åtskilliga detaljer mellan
dessa, helt oberoende av varandra utarbetade
konstruktioner, även om betydelsefulla
skillnader föreligger, främst i fråga om
värmeåtervin-ningssystemet.
Erfarenheterna från den svenska
försöksanläggningen måste därför visserligen förutsättas
komma att påverka hittills gjorda
konstruktioner och kostnadskalkyler, men det synes inte
sannolikt att vare sig anläggnings- eller
driftkostnaden skall komma att avvika väsentligt
från vad de nuvarande kalkylerna visar.
Slutord
Inget beslut att en svensk anläggning för
utvinning av tungt vatten skall byggas har ännu
fattats, och som nämnts syftar de pågående
arbetena i första hand till att möjliggöra en
realistisk bedömning av de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för en sådan
anläggning.
Mot bakgrunden av ett svenskt
atomkraftprogram klart inriktat på reaktorer med naturligt
uran och tungt vatten förefaller det dock
önskvärt med en viss inhemsk produktion av tungt
vatten som en betydelsefull komplettering till
de mycket stora investeringar som nu görs i
syfte att trygga vår tillgång på uran; detta
speciellt som svenskt tungt vatten av allt att döma
icke kommer att bli dyrare än importerat.
Ett betydelsefullt förhållande i detta
sammanhang är att redan en så liten
anrikningsanläggning som den skisserade för 25 t/år utgör
en ekonomiskt rimlig produktionsenhet och att
större anläggningar i princip endast kommer
att utgöra en duplicering därav. Vissa
besparingar kan visserligen göras i en större
anläggning i form av relativt sett lägre kostnader
för verkstäder, laboratorier etc. men likväl
beräknas totala självkostnaden vid ett mycket
stort verk bli endast 5—10 % lägre än vid en
enda sådan enhet.
En prototypanläggning för 25 t/år tungt
vatten får visserligen, som tidigare antytts,
aktningsvärda dimensioner, men då dess
årsproduktion endast motsvarar 10—20 % av den
kvantitet tungt vatten som behövs till ett
atomkraftverk, kan den likväl betraktas såsom en
försöksanläggning i full skala och en för
svenska förhållanden lämplig första
utbyggnadsetapp.
Om det pågående arbetsprogrammet direkt
kan fortsättas med arbetsritningar,
upphandlingsspecifikationer och andra direkta
förberedelser för en fullstor anläggning skulle denna
kunna tas i bruk omkring årsskiftet 1962—1963.
Det skulle då vara möjligt att förse den
reaktorstation, R4/EVA, som beräknas stå klar
under senare delen av 1960-talet, med svenskt
tungt vatten, samtidigt som den avsevärda
utbyggnad av tungvattenproduktion, som
beräknas bli nödvändig mot 1960-talets slut, skulle
kunna baseras på åtskilliga års
drifterfarenheter.
Svensk träforskning. Vid det forskarsamhälle,
som kallas Svenska Träforskningsinstitutet, arbetar
man på att öka kunskaperna om trä som råvara och
om de industriella processerna samt deltar i
utbildningen av de tekniker som skall ta hand om råvaran
och processerna i industrin.
Man torde aldrig bli färdig med insamlandet av
kunskaper om råvaran därför att varje nytt
genombrott inom teknik eller forskning leder till nya
frågor som inte kan besvaras med dagens kunskap om
råvarorna.
För inte så länge sedan fanns det t.ex. inget
alternativ till barrved som råvara för massa- och
pappersindustrin, och man kunde därför nöja sig med
att studera barrvedens egenskaper. När man
emellertid på senare tid lärt sig att koka massa av
lövved till ett fullgott material för vissa papperssorter
och för rayon, har man måst utsträcka studiet till
lövved, inte bara av svenska träslag utan även
utländska, såsom eucalyptus, då dessa är råvara för
utländska konkurrentprodukter.
Så länge kemisk massa bara användes till papper
var cellulosans kemiska reaktivitet av litet intresse,
men när man började lösa upp fibrerna och fälla
ut cellulosan igen, t.ex. vid tillverkning av rayon
och cellofan, blir cellulosans reaktionsbenägenhet av
största betydelse.
Det har säkerligen gjorts hundratusentals
experimentkok enligt sulfitmetoden, och det kan därför
tyckas att man borde veta allt om råvarans beteende
vid processen. När sulfatmassan blev en svår
konkurrent till sulfitmassan utarbetade man nya
metoder för den senares kokning, vid vilka andra, mer
lättlösliga baser än kalk används. Härigenom kan
man koka vid lägre aciditet än vid den gamla
metoden med kalciumsulfit och erhåller ur barrved
med högt utbyte en massa, vars egenskaper närmar
sig sulfatmassans. Just nu är det aktuellt att göra
ytterligare något tiotusental experimentkok enligt de
nya sulfitmetoderna för att man skall kunna
utveckla dem till tekniskt fulländade processer.
Vår kunskap om veden är i själva verket ännu
ytterst bristfällig. Vi saknar t.ex. en klar
uppfattning om så e’ementära förhållanden som
uppkomsten av spänningar i veden och dennas krympning
vid torkning. En teori härom skulle kunna utgöra
en utgångspunkt för klarläggande av t.ex. orsakerna
till träs deformation och sprickning vid torkning av
sågade trävaror.
För några tiotal år sedan var man ganska säker
på att man nått en tillförlitlig föreställning om hur
cellulosan är uppbyggd kemiskt. I dag vet vi att
denna modell är för primitiv; den innebär en så
stark förenkling av verkligheten att den inte längre
leder till nyttiga slutsatser.
Vi vet att t.ex. cellulosamolekylens längd är av
betydelse för många egenskaper hos materialet och
att mo’eky’erna bryts i kortare stycken vid vedens
kokning och massans blekning. Vi känner
emellertid inte mekanismen vid cellulosans sönderfall och
kan därför inte behärska dess nedbrytning.
Ungefär 25 °/o av vedens torrsubstans kallas
hemi-ceFulosa och denna spelar en avgörande roll för
cellulosafiberns tekniska egenskaper. Först nyligen
har man fått snabba och säkra metoder för studium
av dessa ämnens komplicerade byggnad.
En viktig del av verksamheten gäller ökning av
kunskaperna om processerna i
träförädlingsindustrierna så att man bättre kan behärska tekniken
och därigenom höja produkternas kvalitet. Även
inom detta område väntar många problem på sin
lösning (B Steenberg vid invigningen av Svenska
Träforskningsinstitutets nya lokaler 1959). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
