Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 46 - Nya metoder - Lägesgivare för verktygsmaskinelement, av KJ - EDTA för analys av sickativ och pigment, av SHl - Särskilda ångpannor för sotblåsning, av Wll - Isopren ur isobutylen, av SHl - Oxetaner råvaror för plaster, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Lägesgivare för
verktygsmaskinelement.
Lägesgivare för verktygsmaskinelement
En lägesgivare, avsedd att användas i numeriskt
styrda, automatiska verktygsmaskiner, består av en
10 cm lång muff med ca 4 cm innerdiameter, på
vilken avsatts en metallisk film på isolerande
underlag. Filmen har med en 0,1 mm bred
diamantslipskiva delats upp i fyra gängor med 2,5 mm stigning
och med 0 002 mm statistisk noggrannhet. Inuti
muffen löper en stång med en liknande gängad
ledare med tre ingångar och samma stigning, fig. 1.
Muffens ledare matas parvis med en sinussignal
resp. en cosinussignal med bärfrekvensen 10 kHz.
Signalen överföres genom den kapacitiva
kopplingen till stångens ledare. Vid ett visst iäge hos stången
i förhållande till växelspänningsfältet i muffen är
utsignalen på ledarna på stången noll. Man kan i
princip reda sig med en gängad ledare på stången
för att avsöka detta nol ställe, men genom att
använda tre ingångar i gängan kan man jorda den
mellersta ledaren och jämföra de lika stora
signalerna på de två andra ledarna för att lokalisera
nollstället. Därigenom vinnes fördelarna att man
kan eliminera störningar och använda en
automatisk förstärkningsreglering för att hålla konstant
känslighet hos detektorn.
Växelfältet kan emellertid också flyttas i
förhållande till muffen genom att man varierar
amplitud-förhållandet mellan sinus- och cosinussignalen. På
detta sätt kan man på elektrisk väg utan
mekaniska överföringar fininställa nollstället på en
gängstigning när. Detektorn kan lokalisera nollstället
med en noggrannhet av 0.003 mm, och
reproducer-barheten är bättre än 0.0003 mm.
Muffen monteras fast i verktygsmaskinens stativ,
medan stången-detektorn följer med arbetsbordets
rörelse. Delningsfel hos skruven kan korrigeras
genom att man via en kamskiva vrider muffen en liten
vinkel — 1° svarar mot 0,01 mm — för att
därigenom "skruva" nollstället åt rätt håll; korrigeringen
kan åstadkommas med rimliga
tillverkningstoleranser (Control Engineering juni 1959 s. 125). KJ
EDTA för analys av sickativ och pigment
Etylendiamintetraättiksyra (EDTA) är enligt en
amerikansk uppgift det enda reagens som behövs för
analys av färgindustrins sickativ och pigment. De
förra är kalcium-, kobolt-, bly-, mangan- och
zink-salter av naften- eller oktansyra. Då varje sickativ
innehåller bara en metall, behöver de bara lösas i
en alkohol-bensenblandning, bringas att reagera med
en känd mängd EDTA i överskott, varefter man
titrerar tillbaka med en ställd lösning av den
aktuella metallen mot en indikator.
Fastän EDTA bildar stabila kelat med nästan alla
metaller med två, tre eller fyra valenser, kan den
användas för bestämning av en enda metall i en
blandning. Många flervärda metaller kan t.ex.
titreras i närvaro av alkaliska jordartsmetaller, om pH
hålls under 5 eller 6. Man kan vidare hindra
störningar av andra metaller genom att binda dem i
komplex som är stabilare än EDTA-kelaten. Ni, Co»
Zn, Cu och Cd kan sålunda maskeras med cyanidjon
och Fe, Al och Mn med trietanolamin.
En svårighet vid arbete med EDTA är att kelaten
ofta är starkt färgade, varigenom det är svårt eller
omöjligt att se indikatorns färgomslag vid
titrering-en. Detta problem har man löst genom att använd^
fluorescerande indikatorer. Dessa, av vilka ännu
bara en (Calcein W) är tillgänglig i handeln, har
givit goda resultat vid bestämning av Cu, Co, Ni, Mn
och Pd (Chemical Engineering News 29 juni 1959»
s. 30). SHl
Särskilda ångpannor för sotblåsning
I ångkraftverket Eddystone, där man arbetar med’
överkritiskt tryck (Tekn. T. 1958 s. 625), sätter man,
in tre särskilda ångpannor, som skall leverera ångaj
till sotblåsningsapparaterna. Härigenom slipper man
att vid sotning störa ångkraftprocessen genom extra,
ånguttag. "Sotningspannorna" blir på vardera 18 t/h<
ånga och 35 at tryck (enl. Ingenjörsfirman Regula^
Södertälje). Wll
Isopren ur isobutylen
En i Frankrike studerad metod att använda iso-.
butylen som utgångsmaterial för isopren är av
intresse därför att den möjliggör framställning av
isoprengummi ("syntetiskt naturgummi") ur billiga,
råvaror. Fransmännen skall prova processen i en
halvstor anläggning för 1 600 t/år. Den sker enligt:
reaktionsschemat
(CH3)2C:CH2 + 2CH20
isobutylen
> CH2CH2
^O—CH2/
dimetyl-/,3-dioxan
(CH3)2C <
—► CH2 :C (CH3) CH :CH2 + CH20 + H20
isopren
Man kan använda raffinaderigaser med ned tiUl
10 °/o isobutylen; formaldehyden fås genom
oxidation av metanol. Till 1 kg isopren åtgår 0,66 kg;
metanol, 0,99 kg isobutylen, 21,7 kg ånga av 21
kp/cm2 tryck, 360 1 kylvatten, 0,18 kWh elenergi och,
0,26 kg brännolja. Som biprodukter erhålls 0.225 kg;
alkoholer och dioler med fyra och fem kolatomer..
En anläggning för 40 000 t/år beräknas kosta 10 M$.
i USA (Chemical Engineering 1 juli 1959 s. 35). SHl
Oxetaner råvaror för plaster
Mycket intresse har ägnats polymerer av oxetaner
-(trimetylenoxider), men den allmänna metoden att
framställa monomererna är invecklad och ger
relativt dåligt utbyte. Oxetanpolymerer är av
intresse-främst på grund av deras goda elektriska
egenskaper (låg förlustfaktor) och stora kemiska resistens^.
Ett exempel på en i kommersiell skala tillverkad^
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
