Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 47 - Markeffektfarkoster, av Alan McLean och Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A McLean
O Ljungström
Fig. 1. Olika
principer för [-markeffektfar-koster.-]
{+markeffektfar-
koster.+}
Markeffektfarkoster
Alan McLean, B. Sc., D. C. Ae., Linköping, och civilingenjör Olle Ljungström, Stockholm
Med markeffektfarkost menar man en farkost,
som rider på en kudde av komprimerad luft
mellan farkostens undersida och marken eller
annat underlag. Luftkudden åstadkoms med
en fläkt.
En renodlad sådan farkost kan endast sväva
helt nära markytan och den maximala
sväv-höjden h är normalt betydligt mindre än
farkostens längd eller bredd. Om man inför
begreppet ekvivalent diameter D, dvs. diametern
av den cirkelyta som motsvarar farkostens
projicerade bäryta, gäller således att h/D < 1.
Vid små värden på h/D, upp till 1 eller
möjligen 2, erhålles en mer eller mindre påtaglig
markeffekt, dvs. farkostens egenskaper
påverkas av marken så att speciellt lyftkraften ökas
väsentligt gentemot den lyftande impuls som
drivfläkten skulle ge vid friflygning.
En markeffektfarkost är tydligen bunden att
röra sig i markytans omedelbara närhet och
629.11
629.136
definitionen utesluter vanliga flygplan,
VTOL-flygplan och helikoptrar. En viktig egenskap
hos markeffektfarkosten är att den kan röra
sig över både land och vatten och över ytor av
allehanda slag, som endast uppfyller vissa
rimliga, på svävhöjden beroende, krav på
ytjämnhet.
Lyftprinciper
Markeffektfarkoster bärs alltså upp av ett
luftövertryck på undersidan. Luftkudden, med
övertryck av storleksordningen 100—250
kp/m2, kan givetvis ej inneslutas av fasta
sid-väggar, varför luft kontinuerligt läcker ut
runt farkostens kanter. Kuddtrycket måste
underhållas med en fläkt, som tillför luft med
tillräckligt tryck och i tillräcklig mängd för
att kompensera läckningen. Luftmängden blir
således bl.a. beroende på lyfthöjden h vid en
viss farkoststorlek.
Man kan åstadkomma den lyftande
luftkudden på olika sätt (fig. 1). Vid en "tryckklocka"
läcker luften ut runt periferin med en viss
kontraktion och mängden beror av svävhöjden
h och övertrycket inuti klockan.
Är höjden mycket liten och trycket mycket
högt, har man i princip ett luftsmort lyftblock,
typ Ford Levapad, som man med fördel kan
använda t.ex. för att bära tung last på skenor.
En möjlighet är att innesluta luftkudden inom
en ringformig "luftvägg", dvs. man blåser ut
luft nedåt genom en slits i farkostens
sidkan-ter. Härvid utbildas ett strålskikt, en
ring-stråle, som avlänkas utåt på grund av
övertrycket i kudden.
I det ideala statiska fallet skulle ingen luft
läcka ut ur kudden, men i verkligheten
kommer ringstrålen att rycka med sig en del av
luften i kudden genom viskösa effekter, så att
en omsättning erhålls. Övertrycket Ap i
luftkudden blir beroende av impulsändringen hos
ringstrålen, dvs. av dess
utströmningshastighet och omlänkningsvinkel. Sålunda ökar
ringstrålens lyfteffekt om strålen riktas snett
inåt-nedåt i stället för rakt nedåt. Visserligen
blir den vertikala impulsen mindre, men i
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
