Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 47 - Markeffektfarkoster, av Alan McLean och Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare studium på en mängd håll, och man
projekterar farkoster av allehanda slag,
speciellt i USA, England, Frankrike och Schweiz.
Som ett kuriosum bör även nämnas Hoovers
luftkudde-dammsugare Constellation, som kom
ut i marknaden 1956.
Terminologi
Kärt barn har många namn, och man kan
finna många mer eller mindre slående
beteckningar på markeffektfarkoster speciellt i USA.
Många har nog hört talas om Saunders Roe’s
Hovercraft (svävfarkost), Curtiss Wrighfs
Air-Car (luftbil). Andra benämningar som
Air-craft, Air-sled, Cushion-sitter, Pneumocar,
Skimmer etc förekommer. Vid
forskningscentra i USA använder man ofta beteckningen
Ground effect machines (GEM).
På svenska kan man tänka sig benämningar
som svävare, svävamfibie, svävbil,
luftkudde-farkost, luftbil, aeromobil. Beteckningen
svävare är relativt enkel och kan lätt utrustas
med tilläggsord för olika specialtyper, såsom
svävbil, svävbuss, svävtruck, svävfärja, etc.
Som en god gemensam benämning har i denna
uppsats valts markeffektfarkost (Mef).
Markeffektfarkoster i USA
Minst ett tjugotal institutioner och större
företag i USA håller på med utveckling av
svävare för olika ändamål, militära och civila.3
Bland de företag, som redan har något att
visa upp märks främst Curtiss Wright, som i
dagarna släpper ut sin Air-Car till försäljning.
Köparna måste dock vara auktoriserade och
måste dessutom lova att hålla sig undan från
landsvägarna ännu så länge.
Air-Car är gemensam benämning på ett antal
olika typer. Hittills har man flugit med en
liten ensitsig apparat, typ klocka, utrustad med
en tvåbladig propeller och med fyra
sidmun-stycken med klaffgitter för direkt styrning
med hjälp av övertrycksluften i klockan. Den
torde väga ca 500 kg, och en 50—70 hk motor
är tillräcklig för en 1—2 mans farkost (fig. 8).
Den Air-Car som nu är till salu liknar något
mera en vanlig bil och har två
propellerfläktar, en främre och en bakre. Den väger
ca 700 kg (tjänstetomvikt) och kan ta fyra
personer. Motoreffekten är 300 lik. Därav
åtgår dock troligen blott ca 150 hk till ren
lyftning. Således blir, om vikten är 1100 kg,
L/E = 7—8.
Curtiss Wright uppger att en Air-Car med en
lika stor projicerad yta som en Volkswagen
och med 65 hkr motor kan ta 90 kg nyttolast,
dvs. en person. Svävhöjden är ca 150 mm. Man
bar nu under arbete en moderniserad
fyrsit-sig Air-Car med lyftpropellrarna dolda under
intagsledskenegitter (fig. 9). Den arbetar
troligen enligt principen "klocka".
Manöverklaf-farna på sidorna är avsedda för framdrift,
styrning och bromsning.
Man får nog säga att denna formgivning är
för mycket efterapning av bilen utan
anpassning till svävarens speciella egenskaper.
Exempelvis borde stötdämpare finnas runt om.
För stort längd—breddförhållande inverkar
ogynnsamt på framkomligheten.
Uppgifter om farten varierar från 50—100
km/h. Förmågan att klara stigningar är
givetvis mycket begränsad (6 %). Svävhöjden
är vid mindre storlekar 150—300 mm. Den
ungefärliga fordonsvikten är 200 kg per
passagerare, dvs. 30 % nyttolast.
Curtiss Wright arbetar vidare med ett projekt
till en amfibiejeep (fig. 10) kanske
huvudsakligen avsedd för mindre vattenvägar. Den
uppges kunna ta 1100 kg last.
"Terrängvägar"
Curtiss Wright har stora planer på att
exploatera sin Air-Car för användning över land på
speciella mycket billiga vägar, helt enkelt
terräng, som hjälpligt planats med en stor
väg-skrapa. För att klara dammproblemet har man
Fig. 11. Curtiss
Wrighfs Air Car
Truck för
nyttolast upp till
3,5 t.
Fig. 12.
Bertel-sons Aeromo-bile.
1318 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
