Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 47 - STF november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledaren, Owen Andersson, konstaterade att både
materialtillverkare och förbrukare nu har blivit mer
intresserade av möjligheterna att formge material.
Orsakerna härtill är kraven på ökad
produktions-takt och lägre bearbetningskostnad samt högre
produktfordringar samt inte minst nya
formgivningsmetoder och tidigare sällan eller aldrig med
skärande verktyg bearbetade material.
Innan man söker bestämma bearbetbarhet måste
man veta vad man menar med begreppet.
Definitionen varierar med formgivningsmetod och önskad
produktkvalitet. Andersson anknöt så
bearbetbar-heten till de metoder man har att mäta den med.
Materialets egen bearbetbarhet utan hänsyn till
använd formgivningsmetod bestäms i stort sett av
framställningsmetod, sammansättning och
värmebehandling. Eftersom fordringarna på de flesta
material som tillverkas, vad beträffar analys,
hållfasthet, hårdhet etc., är angivna med relativt vida
gränser, måste spridningen i bearbetbarhet bli mycket
stor.
Verkstadsfolket måste redovisa sina ofta mycket
värdefulla synpunkter och erfarenheter.
Materialtillverkarna skulle säkerligen kunna övertygas om
värdet och behovet av snävare analysgränser och
bättre kontrollerad värmebehandling. Vi behöver
också nationella och helst internationella
provningsnormer, särskilt som man nu går mot mer
svårbe-arbetade material.
Ivar Svensson, Arne Andréasson och Gösta
Niklasson berättade att man sedan två år tillbaka vid AB
Svenska Flygmotor bestämmer materials
bearbetbar-hetstal samt begagnar dessa tal i praktiken. Ett
standardiserat fräsprov har utvecklats.
Materialavverkningen vid visst utslitningskriterium bestäms som
funktion av skärhastigheten. Bearbetbarheten anges
genom ett tal som för de flera hundra aktuella
materialen ligger mellan 7 och 200. Talen används i
produktionen vid bestämning av ekonomisk
skärhastighet, vid val mellan två materialkvaliteter, vid
lineuppläggning etc.
Lars Weiner behandlade noggrannheten vid
bear-betbarhetsstudier enligt olika metoder. AB Bofors
har gjort nötningsstudier med radioaktiv metodik,
skärkraftmätningar, slagseghetsprov, bestämningar
av spånstukning, skjuvplanvinklar samt
fotografering av spårbildningsförloppet med
högfrekvens-kamera samt statistiska undersökningar och därmed
kunnat sänka bearbetningskostnaderna avsevärt.
SKR hade den 11 november ett första
sammanträde för diskussion av intressefrågor. Ulf Rundin från
Saco talade om inkomster, skatt och
levnadsstandard. Nationalinkomsten per kapita har sedan
sekelskiftet stigit ca 2 %> per år. Standardhöjningen har
varit större för arbetarna än för andra grupper och
mellan 1935 och 1948 har en betydande
inkomstutjämning skett. De progressiva skatterna svarar för
ungefär en fjärdedel av utjämningen. Den
dominerande faktorn är emellertid befolkningens flyttning
1’rån lågavlönade arbeten (inom jordbruket) till
bättre avlönade (inom industrin). LO:s lönepolitik,
jordbrukspolitiken och i någon mån socialpolitiken
har inverkat.
Det progressiva skattesystemet avses beskatta folk
efter förmåga och drabba alla med samma
levnadsstandard lika hårt. Den taxerade inkomsten är dock
inte ett rättvisande mått på levnadsstandarden. Den
samlade skatten på livsinkomsten blir t.ex. betydligt
större för akademiker än för arbetare därför att
de förra har en lång oavlönad utbildningstid och
en i tiden sammanträngd relativt hög inkomst.
Akademikerna önskar därför en övergång från di-
rekt till indirekt beskattning vid oförändrat
skattetryck. En jämnare fördelning av akademikernas
inkomster i tiden kan uppnås genom avdragsrätt för
amortering av studieskulder. Stipendier för studier
kan också ge en viss utjämning.
Ett andra sammanträde inom SKR hölls den 25
november då Börje Andersson vid Svenska
Färg-och Fernissindustrins Forskningslaboratorium
talade om "Några utvecklingslinjer inom färg- och
lackindustrin".
Den svenska färgindustrin har utvecklats
självständigt först under andra världskriget. Tidigare var
den beroende av recept från Tyskland. År 1913 var
produktionen i Sverige 7 000 t, 1958 hade den stigit
till 100 000 t med ett tillverkningsvärde av ca 240
Mkr/år. Per kapita förbrukar Sverige 12 kg/år vilket
är högst i Europa. Sveriges höga färgkonsumtion
kan bero på vår höga levnadsstandard. Vi tvättar ej
husen rena från sot, som i Holland, utan målar
om.
Utvecklingen på färgområdet är en direkt följd av
plastprodukternas utveckling. Problemet är sedan
att kombinera de olika produkterna så att de blir
lämpliga ur applicerings-, torknings- och
vidhäftningssynpunkt med goda mekaniska egenskaper och
också blir estetiskt tilltalande.
Föredraganden berörde även appliceringsmetoder.
Under den livliga diskussionen frågades efter
lös-ningsfria läcker av reaktionstyp, lösliga plastlacker,
grundningens betydelse för latexfärgerna och
trä-impregneringsoljor. Vår svenska röda stuga med
Falu rödfärg var föremål för lång utredning och
föredragshållaren prisade den. Kopparhalten i den
är kanske konserveringsmedlet.
Avdelningen för Lantmäteri som förra månaden
diskuterade en utredning om lantmäteriväsendets
organisation hade den 12 november ett nytt
betänkande att ta ställning till. Denna gång gällde det
mätningsteknisk och kartteknisk utbildning under
högskolenivån som Lantmäteristyrelsen hade utrett
och som presenterades av Nils Sjölin
distriktslantmätare i Kramfors och utredningens sekreterare.
Förslagen avsåg utbildning av mätningstekniker och
annan biträdespersonal för lantmäteriväsendet.
Tidigare har man ordnat kurser för mätningstekniker.
Kartriterskor och biträden har utbildats vid kurser
och i skolor av olika slag.
Nu föreslås att Lantmäteristyrelsens
kursverksamhet avvecklas. Mätningstekniker skulle utbildas i
särskilda kurser vid tre tekniska läroverk som skulle
få tvååriga fackskolor för detta ändamål.
Sommaren mellan skolåren skulle ägnas fältövningar.
Karttekniker skulle utbildas under två terminer vid
kommunala tekniska skolor.
I diskussionen, som blev livlig, ifrågasattes bl.a. om
mätningsteknikerna ej borde få full teknisk
gymnasieutbildning som bl.a. skulle ge dem en bättre
underbyggnad i matematik.
Fredagen den 13 november hörde Gruppen för
Atomteknik H H Gott från Central Electricity
Gene-rating Board i Storbritannien tala om
kärnenergitekniken i Storbritannien efter Genève 1958. Han
nämnde bl.a. att grunderna för bedömning av de
brittiska kärnkraftverkens lönsamhet hade
reviderats. Man har nämligen funnit att de beräkningar
som gjordes 1958 är alltför gynnsamma för
kärnkraftverken, i det att kostnaderna för dessa har
underskattats och de tekniska framstegen vid
konstruktion av ångkraftverk inte har till fullo beaktats.
ökningen av gastrycket från ca 8,9 at i de första
reaktorerna till 12,5 at i Hinkley Point och 16,2 at
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
