Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 48 - Mätning av vägmaterials nednötning, av Pontus Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Kornfördelningsdiagram med mineral- och bergartsfrekvens; 1
morän, 2 något sorterad morän, 5 starkt sorterad grovsand; A
torrsik-tat, B vattensiktat, C torrskakat och vattensiktat, D vdtskakat och
vatten-siktat, E torrvibrerat och vattensiktat, F våtvibrerat och vattensiktat;
o granit, gnejs, kvartsitisk sandsten, basiska eruptivbergarter etc., —
lerskiffer, kalksten, lösare och småkorniga sandstenar, etc, V kvarts,
fältspater, flinta, etc.
respektive intensivt sorterat material 2 resp. 5.
Att det under samtliga försök rört sig om
dominerande nednötning och ej nedkrossning av
materialet ger undersökningsresultaten belägg
för. Man ser nämligen för såväl 1 som 2 och 5
att en materialförlust från den dominerande
kornstorleksfraktionen ej resulterat i någon
ökning för närmast lägre fraktion, utan
tvärtom i en direkt ökning för fraktionen mindre
än 0,06 mm. Detta kan uttryckas så att ett korn
inom en av de grövre fraktionerna genom
successiv nednötning så minskar i storlek att det
slutligen övergår till närmast lägre fraktion,
vilken då får ett vikttillskott. Detta
vikttillskott är dock endast en ringa del av
ursprungskornets vikt, huvuddelen av detta korn har ge-
nom nednötning direkt överförts i finfraktion
(här representerat av fraktionen mindre än
0,06 mm). En skakning eller vibrering av
morän eller grus-sand resulterar alltså icke i
första hand i en krossning av kornen utan i en
partiell nednötning eller nedslipning av
kornen.
En väsentlig skillnad föreligger redan i det
obehandlade tillståndet mellan orörd morän i,
något vattensorterad morän 2 och helt
vatten-sorterat grus 5. Den orörda moränen 1 kan i
viss mån betraktas som en krossprodukt,
markerat bl.a. genom den höga halten av skiffer
jämfört med kvarts och fältspat i fraktionen
0,06—0,2 mm. I denna fraktion har däremot 2
och 5 klar dominans för kvarts pius fältspat
över skiffer, vilket tyder på att det lösare
materialets (skiffer etc.) motståndsförmåga
minskar med minskande kornstorlek. Detta
bestyrkes av de utförda försöken, vilka visat att
moränens skifferdominans i denna fraktion vid
intensivare nednötning (vibrering) överförts i
kvarts-fältspatdominans.
Såsom redan nämnts ger torrsiktning ej en
helt sann bild av kornstorleksfördelningen då
finfraktion ofta kvarligger som en hinna på
de grövre kornen. En vattensiktning, utförd
enligt den angivna metoden åstadkommer en
upplösning av denna finfraktionshinna, varav
följer att denna siktmetod ger en riktigare bild
av materialets kornstorleksfördelning än vad
torrsiktningen gör. Om därför 1 B, fig. 3, tages
som norm för den obehandlade moränen, så
kan ur den angivna
mineral-bergarts-fördelningen detta provs totalhalt av skiffer (skiffer,
kalksten, lösare sandsten) beräknas till 41 %.
1 C, 1 D och 1 E ger ungefär samma värde,
nämligen 40 %, 43 % och 43 %. Våtvibrering
av moränen 1 F ger däremot ett avsevärt högre
skiffervärde (49 %) än vad råmaterialet visar,
detta trots noggrann uppsplittning av det
ursprungliga provet. Denna ökning av
skifferhalten är därför orimlig, och den beror på att
bela fraktionen mindre än 0,06 mm tillräknats
skiffern.
Detta visar att vid våtvibrering en betydande
del av det hårda materialet, granitiska
bergarter samt kvarts-fältspat, nednötts och
överförts till fraktionen mindre än 0,06 mm.
Finfraktionen kan alltså genom detta
tillvägagångssätt omräknas på skiffer- resp.
kvarts-fältspat-del, vilket också införts i
diagrammen. Det förhållandet att finfraktionens
kvarts-fältspathalt icke ökat nämnvärt under
de andra behandlingsmetoderna tyder alltså
på att först vibreringen, och speciellt
våtvibre-ringen, varit av en sådan intensitet att även
de hårda kornen nednötts. Vid våtvibreringen
har de hårda kornen alltså icke endast
tjänstgjort som slipmedel för de mjukare kornen
utan de har även själva nednötts i betydande
utsträckning.
En ej alltför intensiv skakning eller
torrvib-rering förmår alltså ej nämnvärt bryta ned ett
rent granitiskt moränmaterial.
Undersökningen visar att däremot ett biandmaterial, av un-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
