- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
1341

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 48 - Ny automatisk bilväxellåda, av Einar Bohr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny automatisk
bilväxellåda

629.113 - 585.2

En automatisk bilväxellåda består numera
nästan alltid av en hydraulisk och en mekanisk
del. Den förra utgörs antingen av en
hydraulisk koppling eller en hydraulisk växel, den
senare i regel av en planetväxel, som inom vissa
med förväljare inställbara fartområden
inkopplar de mekaniska växlarna automatiskt. Detta
sker med centrifugalregulator efter
bilhastigheten i kombination med en av gaspedalläget
reglerad anordning. Den senare förskjuter
upp-växlingspunkten mot högre hastighet, ju mer
gaspedalen nedtrycks och trotteln öppnas samt
tvärtom, varigenom motorns belastning även
får inflytande på den automatiska växlingen.

För utförandet av de olika
växlingsmanövrerna används hydraulisk servo, ett rör- och
ventilsystem för olja under tryck med olika
anordningar för spärrning och frigöring av
planetväxlarnas olika element. Anordningen blir
ganska komplicerad, och trots den automatiska
växlingen uppstår en viss diskontinuitet i
drivkraftkurvan vid de olika växellägenas
inkopplingar, speciellt i stadstrafik, vid omkörningar
och i stigningar.

En del detaljförbättringar har under senare
år tillkommit, särskilt för att man skall få
minskade dimensioner och för att de olika
ventilerna skall bli lättare tillgängliga. De
vanliga bandbromsarna för spärrning av
planetväxlarnas ringdrev, som medförde vissa
påkänningar, har i många fall ersatts av
envägs-kopplingar (frihjul), t.ex. av de Lavauds typ
med spärrkroppar. Lamellkopplingar har er-

Fig. 1. Schema för automatiska växellådan Turboglide; Klt K! och Ks
konkopplingar för back-, neutral- och framåtlägen, L lamellkoppling för
motorbromsläge; RD ringdrev, PD planetdrev, PH planethållare, SD
soldrev; P pumphjul; T„ Te och T, turbinhjul; S statorhjul
(ledskovel-hjul med frihjul och ställbara blad).

satts av små hydrauliska kopplingar, som fylls
med olja vid ansättning och töms vid
frikoppling osv.

En automatisk växellåda, som uppvisar vissa
principiella olikheter mot de hittills befintliga,
har för något år sedan framkommit i USA
under benämningen Turboglide. Genom en del
okonventionella anordningar har man uppnått,
att föraren helt kan reglera motoreffekt och
ut-växlingsförhållande med gaspedalen vid
körning framåt. De olika fartområdena som ställs
in med förväljare bortfaller, likaså
centrifugalregulator med växlingsventiler samt
gaspedalventiler för balansering av de
centrifugalkraft-reglerade ventilerna. Hela den kombinerade
växellådan väger endast 70 kg för en
Chevro-let-bil med 4,5 1 motor.

Konstruktion

Den nya växellådan är en kombination av en
hydraulisk växellåda med fem element samt
en planetväxellåda med två enkla planetväxlar.
Utväxlingsförhållandet vid körning framåt blir
lägst 4,2 och vid backkörning ca 4,1.

Den hydrauliska växellådan (fig. 1) har ett
från svänghjulet drivet pumphjul, tre
turbinhjul och ett statorhjul med frihjulslagring
(dubbelt ledskovelhjul) och inställbara skövlar.
Skovelvinkeln kan ändras på hydraulisk och
mekanisk väg med en hävarmsförbindelse till
gaspedalens länksystem. Då denna efter
nedtryckning till fullt öppen trottel ytterligare
trycks ned ("kick-down"), erhålls en sådan
vinkel på skovlarna relativt oljeströmmen, att
frihjulsverkan för statorn upphör och den åter
ger reaktion för momentökning. Vart och ett
av de tre turbinhjulen driver sitt speciella
element i planetväxellådan. De två
planetväxlarna består av ringdrev, soldrev och tre
planetdrev, sammanhållna av en planethållare.
Drevens kuggar är snedskurna och kuggantalet är
75 för ringdrevet, 45 för soldrevet och 15 för
planetdreven.

Turbinhjulet T3 driver de båda
planetväxlarnas hållare, varav den bakersta är förbunden
med utgående axeln. Turbinhjulet T2 driver
första planetväxelns ringdrev. Turbindrevet Tt
driver den andra planetväxelns soldrev. Genom
spärrning av främre planetväxelns soldrev, så
att kuggreaktion för planetdrevens vandring
kring detta erhålls, får man reduktionsväxeln
1,6. På motsvarande sätt erhålls genom
spärrning av andra planetväxelns ringdrev en
reduktionsväxel 2,67. Spärrningen av dessa drev
vid ordinär drivning framåt sker automatiskt
genom envägskopplingar eller frihjul, som över
en manöverbar konkoppling Ks verkar mot
växellådshuset. Denna konkoppling är sålunda
alltid ansatt vid körning framåt men frigörs
i vissa lägen av förväljaren, t.ex. vid
neutralläge.

Utom dessa kopplingar finns i
planetväxellådan ytterligare två konkopplingar, Kt och K2,
en lamellkoppling L samt en vanlig
kugghjulsspärr på utgående axeln för parkering.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1341

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free