Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Radar för civil luftfart, av Carl-Gösta Åsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i. Radarbild i glidbaneled av ett flygplan under
inflygning till landning på 9 km avstånd.
Vinkel-markering för varje grad. Klockan på bilden
används endast under provflygningar.
Fig. 6.
Grundprincipen för [-ekoundertryckning-]
{+ekoundertryck-
ning+} enligt ATI;
|||| övre loben,
HU undre loben.
Fig. 5. Radarbild i ledbaneled av samma flygplan
som i fig. i. Vinkelmarkering för varannan grad.
i vertikalplanet och den undre, fig. 5, i
horisontalplanet. Rätt inflygningsriktning är
angiven på indikatorerna sora en snedställd rät
linje. Ett flygplan under inflygning framträder
på indikatorn sora en vandrande lysande fläck
och denna fläck skall så nära som möjligt följa
den räta linjen. Flygledaren i tornet dirigerar
via en talkanal piloten till riktig inflygning.
För att flygledaren skall veta exakt var
flygplanet befinner sig, är indikatorerna försedda
med i nautiska mil graderade avståndsskalor.
När trafikledaren med hjälp av PAR övertar
kontrollen av ett flygplan, är detta i regel 8—9
nautiska mil avlägset. För att finna planet ökar
han känsligheten till högsta möjliga i radarn.
Därvid blir bilden helt blockerad av fasta ekon
närmast banan. Känsligheten minskas sedan
efter hand under inflygningen, varvid de fasta
ekona bryts upp, så att flygplansekot kan ses
genom dessa.
Av de inköpta PAR-utrustningarna är den ena
i drift i Rromma sedan våren 1958, medan
installationen av den andra nu pågår i Arlanda.
Anläggningen där är i gång sedan den 1
december 1959. Råda dessa anläggningar arbetar med
50 kW pulseffekt, 0,18 us pulslängd, 3 825 Hz
pulsfrekvens och 9 080 MHz bärfrekvens.
Inflygnings radar
Inflygningsradarn, SRE, avsöker luftrummet
med en smal solfjäderformad stråle vilken som
regel sveper runt hela horisonten. Icaos
minimikrav för SRE är: räckvidd 40 km för 15 m2
målyta, höjdtäckning 1,5—20° upp till 2 500 m
och informationstäthet 15 svep per minut.
Vid inköpen av radar till Arlanda, Torslanda
och Bulltofta har man strävat efter att finna
en radar, som kan användas för såväl
inflygningskontroll, SRE, som
terminalområdeskon-troll. Trafikledningsorganen för dessa
kontroller är i Stockholm skilda, men på övriga
flygplatser i landet sammanslagna. Den dubbla
funktionen medför, att de operativa kraven
på samtliga tre radarstationer är: räckvidd 110
km för 3 ms målyta, höjdtäckning 0,5—35°
upp till 10 000 m samt informationstäthet minst
12 svep per minut. Specifikationen utgör en
kompromiss mellan optimala data för de olika
funktionerna.
överhuvudtaget utgör en radar alltid en
kompromiss mellan de olika operativa önskemålen,
framtvingad av tekniska begränsningar. Så t.ex.
medför ökad räckvidd, att pulsfrekvensen
måste sänkas för att avlägsna ekon skall hinna
tillbaka mellan pulserna. Om antalet träffar
per mål redan förut var det lägsta möjliga,
måste minskningen kompenseras genom att
man antingen ökar strålbredden eller låter
antennen rotera långsammare. Det förra medför
sämre upplösning och det senare minskad
informationstäthet.
En radar med den vanligaste typen av
anordning för undertryckning av fasta ekon, MTI
(Moving Target /ndication), fordrar 15—20
träffar per mål. Utan MTI räcker det med 3—5
träffar. Vissa eftergifter beträffande radarns
övriga egenskaper måste därför tydligen göras,
om man vill undertrycka ekon med denna
metod. Med den givna specifikationen måste
strålbredden således göras större än 2°.
Ekoundertryckningen, MTI, i sin enklaste
form fungerar så, att två på varandra följande
ekon från samma mål subtraheras från
varandra. Om de är lika i amplitud blir
skillnaden noll och ekot raderas ut, men om på
grund av dopplereffekt genom målets rörelse
amplituden av ekot varierar, erhålles en rest,
som gör målet synligt på radarskärmen.
18000 m
12000 m
Full täckning
av flygande mål
Flygande mål urskiljes av övre
loben, undre loben undertryckt
Undre loben undertryckt
inom området för fasta ekon
fasta ekon bortskurna genom
undertryckning av undre loben
9 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
