Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Radar för civil luftfart, av Carl-Gösta Åsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En alternativ metod för undertryckning av
fasta ekon erbjuder ATI (Airborn Target
/n-dication). Denna har både pulsutsläckning,
avståndsberoende mottagarkänslighet och
automatisk överstyrningskontroll på mottagaren.
Denna sistnämnda funktion innebär, att
fronten på ett starkt eko drar ned förstärkningen
i mottagaren, så att ett svagare, överlagrat eko
ej klippes bort genom t.ex. överstyrning.
En radar med ekoundertryckning enligt ATI
har två antenner vända 180° från varandra,
den ena med paraboliskt och den andra med
cosekantkvadratformat tvärsnitt på reflektorn.
Den paraboliska antennen ger en utefter
marken riktad stråle med liten vertikal bredd.
Strålen från den andra antennen är riktad något
uppåt så att den går fri från marken och har
dessutom genom cosekantkvadratformen fått
stor vertikal bredd, fig. 6. Genom att undre
loben mer eller mindre undertryckes inom
fasta-ekoområdet, erhålles där endast
information från den övre loben, vilken ej innehåller
störande fasta ekon. Inom ett litet område
under överloben närmast sändaren erhålles
ingen information, fig. 6. För att överloben ej
skall ge terrängekon måste dess underkant
vara skarp. Detta kan uppnås, om reflektorns
strålningskälla är punktformig i fokus.
Våg-ledarhornet har därför försetts med en
dielek-trisk lins.
Effektiviteten av undertryckningen av det
fasta ekot anges i regel som förhållandet
uttryckt i dB mellan signalstyrkan från två lika
stora mål på samma avstånd, det ena i luften
och det andra på marken, fig. 7.
De för en översiktsradar vanligen använda
våglängderna är 10, 23 och 50 cm. På 10 cm
våglängd blir dimensionerna på antenner och
vågledarkomponenter måttliga, men i gengäld
erhålls starka ekon från nederbörd. Dessa
störningar kan dock tämligen effektivt elimineras
genom anordningar för cirkulär, elliptisk eller
variabel polarisation på antennen.
På 50 cm våglängd är förhållandet det
omvända. Antennens dimensioner blir
imponerande om strålbredden skall hållas låg, fig. 8,
men å andra sidan blir radarn helt okänslig
för nederbörd och kan även under lämpliga
arbetsformer ge en mycket effektiv
undertryckning av fasta ekon enligt MTI. För att
strålningsloben ej skall splittras, måste antennen
placeras lågt och radarbyggnaden därför
grävas ned i marken. Omgivande terräng måste
vara plan inom en radie av ca 300 m. För att
god lågtäckning skall erhållas, måste givetvis
horisonten vara låg.
Radarn med 23 cm våglängd är en
kompromiss mellan utrustningarna för 10 och 50 cm
våglängd och förenar i sig flera av dessas
fördelar och nackdelar.
De tre inköpta utrustningarna arbetar inom
10 cm-bandet och har ekoundertryckning
enligt ATI. Räckvidden för ett mål med 24 m2
målyta vid 90 % sannolikhet för upptäckt är
250 km. Med 3 m- målyta blir räckvidden 150
km, fig. 9. Denna radar arbetar inom 3 060—
10000
5000
Fig. 7. Förhållandet i dB mellan signal från flygande mål och mål på
marken vid ekoundertryckning enligt ATI; ai hel undertryckning, ////
20—40 dB, |||| > 40 dB, \\\\ 25—40 dB, = 15—25 dB.
3 120 MHz, antennförstärkningen är 37—39 dB,
pulseffekten 800 kW, pulslängden 2 ^s,
pulsfrekvensen 300 Hz och mottagarens brusfaktor
är ca 9 dB.
Radarn har två sändar-mottagarenheter, vilka
via en vågledarkopplare är anslutna till var
sin antenn. Någon reserv finns ej i första
utbyggnaden, men vid fel på den ena
utrustningen kan radartrafikledaren från sin position
koppla den andra till önskad antenn.
De båda sändarna är synkroniserade, varvid
sändning sker omväxlande med den ena eller
den andra. Den gemensamma pulsfrekvensen
blir alltså 600 Hz. Antennreflektorerna har för
högloben de ungefärliga dimensionerna 7x4
m och för lågloben 7 X 1,8 m. Strålbredden är
Fig. 8. Antenn
för en
översiktsradar arbetande
med en
våglängd av 50 cm.
km
Avstånd
10 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
