Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Radar för civil luftfart, av Carl-Gösta Åsdal - Nya metoder - Bipolära anoder vid ellytisk metallutfällning, av SHl - Fluoridisolerad koppar- och aluminiumtråd, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Passiv precisionshöjdradar med antenner placerade på samma
stativ som en översiktsradars.
tation och användning jämförbar med övrig
flygburen navigeringsutrustning.
Vad slutligen beträffar den markbaserade
radarns användning för civil trafikledning är det
i dag en allmän åsikt, att den ej bör betraktas
som ett primärt navigeringshjälpmedel. På ett
sådant har man nämligen kravet att det skall
ge en visuell indikering i flygplanet samt kräva
minsta möjliga kommunikation mellan pilot
och trafikledare.
Fig. 13. Strålningslober för passiva höjdradar och därmed samverkande
översiktsradar, från sidan och i snitt vinkelrätt mot sändningsriktningen.
Radarns roll är alltså nu huvudsakligen att
tjäna som ett hjälpmedel vid trafikövervakning.
Den bristande noggrannheten och
informationen från de använda navigeringshjälpmedlen
tvingar dock ofta trafikledningen att tillgripa
radarn för att genom mindre
flygplansseparation snabbare kunna avveckla trafiktoppar.
Morgondagens trafikledningssystem med
automatisk uppföljning och presentation av all
trafik kommer emellertid i hög grad att bygga
på radar som den primära källan för
datainsamling. Snabbheten och noggrannheten vid
konfliktberäkningar möjliggör därvid med
bibehållen hög säkerhet mindre separation än
vad som i dag är nödvändig. Mycket av
trafikledarens rutinarbete bortfaller samtidigt och
på så sätt ökas hans kapacitet.
nya metoder
Bipolära anoder vid ellytisk metallutfällning
Bipolaritet uppstår genom att strömmen har
benägenhet att ta den väg som bjuder minsta
resistan-sen, dvs. genom metall i stället för genom
elektrolyten. Metall kan därför börja falla ut på oisolerad
metall i utrustningen, ofta på kärlväggarna närmast
anoden. Samtidigt löses metall från kärlväggarna
närmast katoden.
Man kan lätt visa detta genom att placera en helt
sluten tunnväggig kopparcylinder så att den flyter
nästan helt nedsänkt i en sur kopparelektrolyt. När
ström släpps på mellan elektroderna roterar
cylindern långsamt därför att metall faller ut på den ena
sidan och går i lösning från den andra.
Detta fenomen har utnyttjats vid
kopparrafine-ring, och man kan också dra nytta av det när man
önskar förbättra utfällningens fördelning vid
metallbeläggning. Nära anoderna placeras då en
samlingsplåt som tar upp strömmen. Denna leds genom
en isolerad ledare till en bipolär anod, placerad
t.ex. i en konkav del av katodytan, varigenom denna
del kommer att ta emot en större del av strömmen.
Beläggningens tjocklek kan regleras genom val av
lämplig storlek och resistivitet hos anoden och
samlingsplåten. Man kan också använda en löslig
bipolär anod, men om dess form måste göras
komplicerad för att den skall passa till katoden, är en
inert anod lämpligare. Ett sådant system är mycket
praktiskt vid såväl manuell som automatisk ellytisk
metallutfällning. (D J Fishlock i Metal Industry 9
okt. 1959 s. 179). SHl
Fluoridisolerad koppar- och aluminiumtråd
Enligt en undersökning vid Bell Telephone
Laboratories kan en fluoridbeläggning ge exceptionellt hög
elisolering vid hög temperatur. Samtidigt är
beläggningen böjlig och tät samt har stor resistens mot
oxidation. Den bildas på väl rengjord koppar- eller
aluminiumtråd, om denna utsätts för en oxiderande
13 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
