Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Nya metoder - Elektrovirvelbäddsugn för reduktion av järnmalm, av SHl - Strängpressning av metaller, av SHl - Varaktiga pressveck i ylletyger, av SHl - Formade magnesiumdelar med kallvalsad plåts hållfasthet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Trefas [-elektrovirvel-bäddsugn,-]
{+elektrovirvel-
bäddsugn,+}
200 kW.
peraturen så att det material som når bäddens
botten har reducerats tillräckligt. Dessa betingelser
bör gälla, även om temperaturen väljs så hög att
reduktionsprodukten smälter. På bottnen av ugnen
får man då ett skikt av smält järn och på detta ett
slaggskikt.
En annan grundprincip är att den värmealstrande
strömmen i huvudsak leds genom virvelbädden. Då
denna har relativt hög resistivitet, kan man använda
ganska hög spänning, och genom den starka
omröringen i virvelbädden blir upphettningen mycket
jämn. Genom att sänka elektroderna till lämpligt
djup kan man leda en del av strömmen genom
slaggskiktet, varigenom detta hålls vid hög temperatur.
Den skisserade metoden har provats i en halvstor
ugn för ca 200 kW (fig. 1); den har hittills körts
med 170 kW men bör kunna ta 250 kW. Den består
av ett eldfast infodrat schakt, 1 800 mm högt och
600 mm i diameter, vilket täcks av ett lock, på
vilket elektrodhållarna och inmatningsapparaterna
sitter. Avgaserna leds genom ett påsfilter och ett
vattenlås. Tre 60 mm grafitelektroder är nedsänkta till
ca 30 cm över ugnsbottnen och räcker härvid
genom ca 20 cm virvelbädd.
Denna ställs in på 50 cm höjd genom reglering av
kokstillförseln. Dess temperatur regleras genom
ändring av malmtillförseln; denna ökas t.ex. om järnets
temperatur stiger över den önskade. Vid konstant
spänning (380 V trefasström) regleras strömmen och
därmed ugnens effektförbrukning genom ändring av
elektrodernas nedsänkningsdjup.
Energiförbrukningen vid smältning av hematit har
bestämts till ca 2 500 kWh/t tackjärn, dvs. den
normala för elektriska lågschaktsugnar.
Virvelbädds-ugnens fördel framför dessa är möjligheten att
förreducera malmen med avgaserna. Man har vid
försök funnit att energiförbrukningen kan minskas med
ca 20 °/o, om förreduktionen drivs till avlägsnande
av 30 ®/o av malmens syre.
Produktionen per kvadratmeter ställyta är för
elektriska lågschaktsugnar ca 100 kg/h tackjärn. Med
virvelbäddsugnen har man kommit upp till ca 160
kg/h och vid förreduktion till ca 190 kg/h tackjärn,
men produktionen begränsades då av tillgången på
elenergi, varför den bör kunna stegras (W Wenzel
i Ståhl u. Eisen 20 aug. 1959 s. 1183—1186). SHl
Strängpressning av metaller
Man har föreslagit en förbättring av den välkända
metoden att strängpressa metaller med glas som
smörjmedel (Tekn. T. 1952 s. 401), särskilt avsedd
för material som är svårbearbetade, t.ex. snabbstål
och högtemperaturlegeringar, såsom Nimonic och
Stellite. Vid strängpressning av dessa material har
det nämligen visat sig nödvändigt att antingen
minska deformationshastigheten eller höja
arbetstemperaturen, varigenom risken för sprickning ökas.
Man har funnit att glasets viskositet och
ytspänningen mellan glas och metall är av stor betydelse
och att vissa metaller vållar svårigheter vid
strängpressningen därför att ett för dem lämpligt glas
ännu inte har hittats eller inte ens existerar. För att
undvika denna svårighet föreslås nu att ämnet
beläggs med ett skikt av en lättbearbetad metall,
såsom mjukt stål, för vilken ett lämpligt glas med
säkerhet är känt.
Stålskiktet kan anbringas i form av tunn plåt,
valsad på ämnet eller på annat sätt fastsatt, eller
genom sprutning eller elektrolytisk utfällning. Dess
tjocklek bör vara 0,5—1,5 mm beroende på den
svårighet ämnet erbjuder vid strängpressningen.
Efter denna avlägsnas stålskiktet mekaniskt, t.ex.
genom svarvning eller slipning, eller kemiskt genom
betning.
Det uppges att presstrycket för en given metall
minskas med 30—35 o/o vid tillämpning av den
angivna metoden. Denna bör vara av värde även vid
strängpressning av mera lättbearbetade metaller,
då den uppenbarligen i allmänhet ger bättre
ytbe-tingelser mellan ämne och matris än bara glas
(Engineers’ Digest sept. 1959 s. 352). SHl
Varaktiga pressveck i ylletyger
Enligt en i Storbritannien utarbetad process
behandlas helylletyger i textilfabriken med ett
reduktionsmedel som bryter en del av disulfidbryggorna i
ullfibern. Varmpressning och dekatering måste då
undvikas, eftersom tyget blivit känsligt för värme och
fuktighet.
Vid de färdiga plaggens pressning i skrädderiet
återbildas disulfidbryggorna genom värmen och
ångan. Alla veck som härvid pressats får mycket
stor varaktighet under plaggets användning,
oberoende av luftfuktighet och kemisk tvätt. Vid
pressning av byxveck används våt duk och pressjärn
under 20 s.
Metoden har hittills i regel använts för
kostym-och dräkttyger av lösgods- och garnfärgat kamgarn.
De allra flesta av de härvid använda färgämnena
påverkas inte vid tygets behandling, medan några
färgämnen för styckfärgning är olämpliga (Textil &
Konfektion 9 okt. 1959 s. 21). SHl
Formade magnesiumdelar med kallvalsad
plåts hållfasthet
Kallvalsade magnesiumlegeringar mjuknar vid
upphettning, och förlusten i hållfasthet beror då inte
bara på temperaturen utan också på
upphettningstiden. Görs denna tillräckligt kort och temperaturen
Tabell 1. Kallvalsade magnesiumlegeringar använda
för formning med bibehållen hållfasthet
Leg Zn ’lo eringsele Al °/o ment
lantani-der »/o [-Brottgräns-] {+Brott- gräns+} kp/mm3 [-0,2-gräns-] {+0,2- gräns+} kp/mm2
AZ31B ... ... 1,0 3,0 _ 29,5 23
ZE-10 .... ... 0,5 1,5 — 27,5 20
betad* ... ... 0,5 1,5 — 28 22
ZM-10 .... ... 1,25 — 0,16 25,5 19
i ättiksyra-salpetersyra
41 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
